Det var i Indien man upptäckte oändligheten. Det gjorde man
ungefär 2 000 år före alla andra.
Kom att tänka på detta när jag första gången hörde att
Stefan Löfven inte haft en susning om hur Transportstyrelsen langat ut hemlig
information till lägstbjudande.
Kopplingen kan tyckas konstig. Men min hjärna fungerar så. En
del hävdar att det är kreativt, andra att det är galenskap.
Hur som helst. I Europa ägnade vi oss åt att beskriva världen
med hjälp av rumsliga geometriska former. I Indien forskades och filosoferades
kring de stora talens oändlighet. Det dröjde till 1800-talet innan européer kom
på det.
Det är ju lite läskigt med oändlighet. Hur stora tal man än
beskriver – hundra miljarders biljoner till exempel – så kan alltid någon jäkel
med ett flin säga att hen minsann kan ett högre tal. Det är bara att addera med
1.
Geometri håller sig inom ramarna. Vilket passade européerna.
Det är likadant i Rosenbads matsal.
Rosenbad. Det är regeringens formella kommandocentral. Där
finns en matsal. Den fungerar som kommandocentralens informella hjärta. Dit
kommer bara statsråd in. För att käka lunch tillsammans. I förtroende.
Det man hört där har man aldrig hört om någon frågar. Det är
det geometriskt rumsliga som råder. Att ta med sig det formellt outtalade ut ur
rummet är som att göra en resa in i oändligheten – någon jävla journalist
kommer alltid att plussa på med ett vad man än säger.
Maten är uppställd vid väggen. Där får statsråden hämta. Där
står de och småpratar. Det skvallras, det suckas, det sägs sanningar. Och en
och annan osanning förmodligen.
Alltför ofta serveras kyckling, meddelades av Göran Persson
en gång. Han föredrog charkuterier under sin glans dagar.
Jag har själv aldrig varit statsråd, men som språkrör
befunnit mig i den där matsalen. En liten frukost i all stillhet. Tillsammans
med några få. Språkande om sådant som vi alls inte talat om ifall någon frågat.
Fy, kan man tycka. Särskilt om man sitter vid köksbordet och
liksom kan tycka lite vad som helst utan att det får andra konsekvenser än att
kaffet kallnar.
Rosenbads matsal. Att det inte där – när man tagit
pyttipanna, svarta oliver eller småkorv vid serveringsbordet – sagts något om
it-skandalen under månader och år känns som alltför kreativt för att vara sant.
Ren galenskap faktiskt.
Att statsministern inte hört nåt ens när han lagt upp fläskpannkaka
– vilket är hans favoriträtt – tycks mig så oerhört besynnerligt att det överskrider
sannolikhetens och nog också möjligheternas
gräns.
Å andra sidan. Hade man gått...
... fortsättning här där hela krönikan finns.
