Försvarsminister Peter Hultqvist (S) har gett uttryck för samma sak som George W Bush gav uttryck för. Är ni inte med oss är ni emot USA, sa Bush. Är ni inte med mig så är ni emot Sverige, meddelade Hultqvist.
Det var det han sa i
Sälen under senaste Folk och Försvar. Delar ni inte min,
och regeringens, uppfattning i frågan om värdlandsavtalet med Nato så är
ni emot oss, emot Sverige, rent av ute i fiendens ärende. I det här
fallet inte bin Ladens, men väl Rysslands.
De som framfört kritik mot värdlandsavtalet är, enligt
försvarsministern, sådana som uppskattar att så split och splittring i
försvars- och säkerhetsdebatten – antagonister har sin bas
någon annanstans än i Sverige.
Så försöker han tysta en debatt. Kritiker anklagas för att inte tänka
själva utan gå någon annans ärenden. Allt som inte passar in är
alternativa sanningar och bärs av onda avsikter. Sedan må man heta Hans
Blix eller Jonas Sjöstedt eller Valter Mutt.
Strategin är uppenbar: att motsätta sig en försvars-
och säkerhetspolitik som bygger på att vi steg för steg vävs in i Nato
ska framställas som något skumt, något som bygger på ”alternativa
sanningar”, indoktrinering från ryska troll.
Så kan Donald Trumps alternativa sanningar omformas och bli till
strategi för en försvarsminister i en rödgrön regering. Det är inte
vackert.
Ett svenskt statsråd i en rödgrön regering borde vara för god för sådana lågvattenmärken.
Det är inte att vara emot Sverige – än mindre vara mot demokratiska
värden – att vara kritisk till beslut som innebär att en
minoritetsregering – till exempel bestående av M och KD – kan ge Nato
rätten att nyttja svenska hamnar, flygplatser och vägar för att upprätta
baser från vilka man ges rätt att anfalla ”tredje land”.
Det är inte emot vare sig Sverige eller rimlig säkerhetspolitik att
vara kritisk till den demokratiskt undermåliga debatt som gjort tystnad
och det sluttande planet till huvudspår i strategin för att föra in
landet i Nato.
I september ska den stora militärövningen Aurora 2017 utspela sig i
Sverige. Värdlandsavtalet ska prövas i praktiken med insatser från USA
och andra Natoländer. Det blir nästa steg på den vandring som har en
enda riktning – uttalad av borgerliga, outtalad för andra.
Vi har nått dithän att USA:s och andra Natoländers närvaro i Sverige blivit en normalitet, utan att debatt föregått. Att vara kritisk till detta är inte att vara emot Sverige för att gå "andras ärenden"
Vi har nått dithän att när den välrenommerade
tidskriften The New York Review of Books – under rubriken ”The Swedish
Kings of Cyberwar” – analyserar Sveriges samarbete med amerikanska NSA,
så blir slutsatsen att Sveriges spionage, inte minst gentemot Ryssland,
blivit allt viktigare och alltmer kvalificerat.
Skulle en svensk politiker citera detta hade Hultqvist antytt att hen gått Putins ärende.
För det där ska vi inte tala om. Gör vi det ändå blir vi av försvarsminister
Hultqvist inplacerade i den låda där de som sår split och splittring, de
som är antagonister som hör hemma någon annanstans, befinner sig …
Det är denna inställning, från en försvarsminister i en rödgrön regering, som gör att jag stundom hoppas att han skall entledigas från en rödgrön regering. Jag är lite förvånad att borgarna kräver hans avgång med tanke på att han driver Sverige allt närmare Nato på ett sätt som borgarna själva inte kunnat göra utan att få på sig såväl De gröna som Vänsterpartiet och delar av socialdemokratin.
