Jag har alltid varit förvånad över att så många känner stort eller ganska stort förtroende för partiledare och språkrör. Det är ju något väldigt stort att känna förtroende för någon man inte känner. Det har vanligen inte med åsikt eller uppdrag att göra. Det är något annat.
Jag är med i Republikanska föreningen, men känner förtroende för Victoria i alla fall. Det ytterst lilla jag sett av henne - såväl i medier som live - har lustigt nog resulterat i en känsla av förtroende. Men jag vill ändå att monarkin skall avvecklas.
Att 40 procent känner stort eller ganska stort förtroende för Annie Lööf upplever jag som mycket konstigt, Gustav Fridolin har ju helt rätt i att hon i debatter konstant småljuger.
Varför är förtroendet för Isabella Lövin så lågt jämfört med andra? Kanske beror det på att hon fortfarande är ganska okänd, att hon företräder ett parti som det inte går så bra för, att den som följer politiken nog kan känner lite olust av hennes sätt att argumentera. Ja, jag har svårt att känna förtroende för någon som gång på gång, i egenskap av klimatminister, hävdar att Sverige ligger i fronten när det gäller klimatrelaterade frågor - och därmed liksom kan leva som vi gör - samtidigt som vi i själva verket ligger på tionde plats på listan över länder vars befolkning per capita gör störst ekologiska fotavtryck..
Jag skrev en gång att om jag måste köpa en begagnad bil av något partiledare/språkrör så hade jag valt Åsa Romson. Jag känner henne hyggligt väl, har arbetat med henne i bland annat Miljöpartiets partistyrelse, hon lismade inte, kändes ärlig rakt av. Inte alla politiska tårar har nog varit så äkta som hennes.
Gustav känner jag delvis, men känner inte igen, vilket - med rätta eller inte - gör att känslan av förtroende inte är högre än för andra. Jonas Sjöstedt känns ärlig, de gånger jag träffat honom känns han genuin, rättskaffens, så en del förtroende i någon form skapas, lite som med Victoria. Ja, jag har ganska stort förtroende för honom,
Förtroende för sådana som levererar färdiga pratbubblor oavsett på vilka frågor de svarar existerar inte överhuvudtaget. AKB är av den kalibern,. Hade jag känt henne personligen kanske utfallet blivit bättre.
Som sagt, allt beror väl på vad man lägger i begreppet "förtroende". Kanske har jag för stora krav. Eller också följer jag politiken för noga. Utifrån mina mått tycker jag att hela skaran nedan skall vara mer än nöjda över hur människor ser på dem. Ja, till och med med bottensiffran tio procent bör man vara nöjd. Var tionde som Isabella möter på gatan har förtroende för henne utan att egentligen känna henne mer än via medier. Det ÄR inte dåligt!
Men allt beror förstås på vad man menar med förtroende. Jag lägger nog mer i ordet än
vad andra gör.