Gustav kallar sig grön liberal - Amanda kallar sig nog grön. |
Det har varit ont om ideologisk debatt inom Miljöpartiet under många år, till och med det interna debattforumet lades ner - språkrör och andra ledande figurer brydde sig inte om att tala med medlemmarna där - och det nya har inte fåtts att fungera, vilket må ha tekniska orsaker men samtidigt tycks ointresset varit kopiöst från den yttersta ledningen. Envägsinformation är förstås enklare.
Utan ideologisk debatt har partisfären splittras i takt med att förslag alltmer sällan motiveras utifrån ett ideologiskt perspektiv.
Därför har sakfrågorna också behandlats på det mest märkliga sätt, vilket förmodligen inte är så kul för hårt arbetande gröna kommunpolitiker alla gånger. Det har knappast varit så lätt alla gånger för riksdagsledamöter som balanserar mellan att vara lojala med antingen partilinjen eller partiledningen.
- I riksdagens talarstol har vi fått höra att MP är för CETA-avtalet medan samma parti i EU-parlamentet är överens om motsatsen tillsammans med andra gröna partier.
- På debattsidor har vi fått läsa att MP anser att ekonomisk tillväxt är nödvändigt för miljön och arbetstidsförkortning omodernt, trots att partiprogrammet säger något helt annat.
- I tevedebatter har vi fått höra språkrör meddela att partiet är stolt över att medverka till militär upprustning. Lägg till det att partiet numera sägs stå bakom värdlandavtalet med Nato, trots alla kongressbeslut i annan riktning.
- I frågan om vinster i välfärden har partiets ledning flackat fram och tillbaka, bett offentligt om ursäkt för att varit naiva, men sedan blivit naiva igen. Dagsnotering?
Kanske bottnar det i otrygghet - som i sin tur bottnar i att de ideologiska grundbultarna aldrig åberopas, argumenten blir ytliga, trendkänsliga. Det finns de som hävdar att karriärister dominerar stora delar av partiet.
Träffade häromveckan en f.d. språkrörskollega som precis som jag uttryckte att det aldrig var svårt att svara på frågor eftersom vi hela tiden hade den ideologiska korgen framför oss och nästan alltid kunde plocka fram ett ideologiskt självklart svar. Just den biten av politiken var lätt. Vi kände oss trygga, kände tillit till den värderingsgrund vi stod på som politiker.
Nu finns GU, GO och GN som drar åt olika håll - och olika långt.
- GU, ungdomsförbundet Grön Ungdom, som lika gärna kunde vara sprunget ur Stureplanscentern. En total omsvängning från den tid då GU var en djupgrön, radikalt ideologiskt drivande grupp inom partiet.
- GO, Grön Omstart, som är en Facebookgrupp som startades av några som ville att MP skulle skärpa sin förda politik och kräva mer i regeringen - en reaktion på bristande delaktighet och öppenhet. Nu med över 1600 medlemmar.
- GN, Grön Nystart - en alldeles ny förening som anser att "grön ideologi och grön politik förtjänar ett bättre öde än att förnekas och förglömmas". Vill "driva grön opinionsbildning under organiserade former".
Vårens kongress har en rad motioner som kommer att ge svar på vilken riktning partiet kommer att ta.
- Det gäller inte minst en ekonomiskpolitisk motion av Carl Schlyter, Annika Lillemets och Valter Mutt - en motion som knappast vållat särskilt stor debatt för ett antal år sedan, men som nu anses vara i konflikt med partiledningen på många sätt.
- Om partiledningen får kongressen med sig på att avslå en motion om krav på regeringen i frågan om vapenexporten - förslaget har faktiskt majoriteten bakom sig i riksdagen om man ser till vad partierna säger sig stå för! - lär konfliktytan öka högst avsevärt med följder som inte helt kan förutses.
- Går valberedningens förslag igenom när det gäller valet till partistyrelsen lär också de som redan är tveksamma om fortsatt medlemskap i partiet våndas än mer - bara en av de nya som valberedningen föreslår ses som ett ideologiskt säkert grönt kort av de som är oroliga för det man ser som urvattning av ideologin och okritisk hållning till alla förslag från den socialdemokratiskt dominerande regeringen. Många vill se fler som till exempel Nina Petersson och Anneli Vitterskog.
Idag inleds Global Greens och European Greens kongress. Gröna vägval! |