fredag 7 oktober 2016

Råttor, tevesoffan och höghastighetståg...

Snart ska jag ge mig ut i råttornas paradis: Östermalm. På väg till Nyhetspanelen (07.45, SVT). Östermalm är den statsdel där det finns flest råttor i Stockholm. Nu menar jag inte bildligt utan rent fysiskt, stora som små katter.

Lustigt: på vischan där jag bor har jag aldrig sett en råtta, bara några små möss. På väg till SVT ser man feta råttor titt som tätt bland Östermalms flotta bilar.

Nyhetspanel.

Det lär väl bli nåt om Postnord - jag var aldrig förtjust i bolagiseringen 1994, sådant är alltid tveksamt när det gäller grundläggande  infrastrukur.

Sen förstås Ericsson, vars hela saga tog fart på grund av något mycket underskattat: blandekonomi. Samarbetet med  statliga Televerket inleddes för hundra år sedan och var förutsättning för Eriksson att växa.

Det som hänt nu är en naturlig del av globaliseringen, det lär gå med Ericssons som med Saab och Volvo. Säg om fem år... Efter det nya beslutet är bara cirka tio procent av de anställda boende i Sverige.

Ett tjänste- och systemföretag - vilket Ericssons blivit efter att Sony tog över den andra delen - är än lättare att förflytta. Och i Indien finns miljoner välutbildade tekniker som kan nyttjas som pusselbitar innan artificiell intelligens tar över det mesta.

Och sen lär det väl bli tal om borgarnas budgetar... Moderaternas nej till höghastighetståg var väntat och  - håll i er nu - välkommet.

Ni som följt bloggen kanske minns att jag åtskilliga gånger varit kritisk, och med regeringens nya upplägg - inget årtal när det ska vara byggt - förstärks mina argument.

Som först och främst består i att det är 20 år försent att börja bygga. Det är omodernt när det är färdigt någon gång kring 2050.... Rälsen borde ligga nu, tågen borde gå nu. Om man nu fått för sig att allt måste gå så fort. Vilket i sig är en tragik. Kanske skulle mer filosofi i skolan vara ett motmedel...

Höghastighetståg och nya sträckningar blir en gigantisk gökunge som drar pengar från annat. Dessutom kommer allt som ligger mellan stoppen att bli än mer glesbygd.

Tanken att konsumtionen och varutransporterna ständigt skall öka är katastrofal.

Tanken att vi skall behöva förflytta oss alltmer för att försörja oss är absurd.

Idén om att allt måste gå allt fortare är en följd av en sjuklig föreställning om livet. Bättre är inte liktydigt med fortare, bättre är inte liktydigt med mer, bättre är inte liktydigt med större.

En gång i tiden fick man för sig att allt som kunde mätas enkelt var viktigt. Så fick vi till och med idén om att mäta i BNP. I kvantitet, inte i kvalitet. Det är så förbannat tröttsamt och erbarmligt lågt. Just det borde Miljöpartiet våga stå för.