Klorgas igen...

Så är det då klarlagt att gas använts av flera sidor i det krig som massakrerar Syrien. Bland annat har klorgas använts av regeringssidan. Vanvett råder.

Det var den 22 april 1915 som klorgas användes första gången i ett krig. 168 ton släpptes ut av tyskarna. Det skedde på slagfälten i Västflandern. En knapp vecka före det att 1500 kvinnor – från såväl neutrala som krigförande länder - samlades i Haag för rösträttsinternational som utvecklades till en kraftig manifestation för fred.

Elin Wägner var där.

Hon skrev att Europa mest av liknade ”en sjudande häxkittel, ur vilken rök och dunster stiger” och att ”osynliga alkemister ständigt kastar nya ingredienser ner i brygden” samtidigt som pressen ”övertagit rollen av bulvan åt Överledaren” och ”brassar på i ugnen”.

I Den kinesiska muren (1917) går Elin Wägner till ytterligare rasande angrepp på hur medierna fungerar som krigshetsare som inte bara gör krig möjligt, utan pressar fram det på samtalets bekostnad. Något medierna, inte minst i Sverige just nu, borde ta till sig. Mikael Holmström - numera DN, tidigare SvD - är en av dem som borde fundera på saken.

I Väckarklocka skriver Elin Wägner:

”Det finns en rad vägande skäl, som talar för krig. Till exempel: det är lättare att slåss än att tänka... Det är lättare att vara mycket tapper och spänna sina krafter till det yttersta under en kort tid än att vara vaksam, behärskad, tålig. Det är lättare att vara hjälte på gammalt vis, som besegrar sin fiende, än att vara en modern hjälte, som inte ger sig förr än han funnit vägen till samförstånd med honom.”

Så tragiskt aktuellt än idag, kanske än mer aktuellt än på flera årtionden nu när begreppet ”gemensam säkerhet” omtolkas från att gälla säkerhet tillsammans med potentiella fiender till att gälla säkerhet tillsammans med de man redan är vän med. Just sådant som skapar de konflikter som så lätt leder till krig.

Det är kanske begripligt att borgarna applåderar omtolkningen, något mindre begripligt att försvarsminister Hultqvist drive på, fullständigt obegripligt att gröna statsråd plötsligt fungerar som medlöpare.

”Det är lättare att slåss än att tänka…”