Steg för steg trappas det upp. Medierna spelar med, krigshets har blivit norm. Och kom inte och säg att den svenska regeringen är oskyldig.
Nato och Ryssland trappar stegvis upp - och Sverige har bidragit med att skriva på ett värdlandavtal med Nato. Som rustar upp med stridstrupper i Baltikum medan Ryssland rustar upp i Kaliningrad.
I Ryssland talas om skyddsrum mot kärnvapen, i SVT om skyddsrum i Sverige. Det ena leder till det andra, krigsspiralen får eget liv.
Såväl Ryssland som Natoländer far omkring på haven med kärnvapen. Den svenska regeringen frånsäger sig, som del av värdlandavtalet, att kontrollera om Nato för in kärnvapen i landet om värdlandavtalet blir praktiskt handling.
Clinton vill införa en flygförbudszon över Syrien, vilket Trump, förmodligen med rätta, hävdar kan leda till direkt konfrontation med Ryssland eftersom det blir USA som skall upprätthålla zonen. Trump å sin sida, ställer frågan varför man har kärnvapen när man inte använder dom... Putin behöver utrikeskonflikter för inrikespolitiken.
Sverige inbjuder Nato till övningar på svensk mark, har förvandlat stora delar av Norrland till övningsfält och försvarsutskottets ordförande, liberalen Allan Widman, får sina minuter i teve genom att säga att det kan bli krig runt Östersjön - allt medan Annie Lööf i Agendas partiledardebatt lät som ett eko från den stora krigsladdningens tid. Igår pimpat med att en figur från Försvarshögskolan tillåts breda ut sig i Aktuellt som vore krig en häftig grej för tuffa grabbar.som leker vilda västern. Med utfrågare som snarast jamsade med utan en enda kritisk fråga - vilket borde leda till minst lika stor debatt som när man bjöd in Nya Tider utan att ställa relevanta frågor.
Aldrig hade det väl varit viktigare med en regering som väljer att inte spela med i det spiralspel som nu pågår. Men en sån regering har vi inte, trots att den kallar sig rödgrön.
En regering med Miljöpartiet borde rimligt anlägga - vad har annars Miljöpartiet i regeringen att göra? - en syn på begreppet gemensam säkerhet som innebär att man försöker bygga sådan med potentiella fiender.
Den svenska rödgröna regeringen agerar exakt tvärtom, man har omtolkat det till att gälla säkerhet med de man redan är vänner med. 180 graders förändring.
Miljöpartiets språkrör legitimerar en upptrappning i såväl handlingar som retorik som står i total kontrast till vad partiet alltid tidigare stått för. Genom att medverka i rollen som duktiga idiotier - man kallar det regeringsduglighet - så är man mer till skada än till nytta. När det behövs opinionsbildning för samtal, inte krigsretorik, har språkrören blivit del av det vanvett som nu pågår.
Miljöpartiet bidrar till den spiral som kan leda till krig. Det är så dåligt så jag tidvis känner skam för att varit en av alla de som lagt ner så mycket tid, så mycket kraft, så mycket engagemang på att bygga ett parti i vars uppdrag det legat att motverka den spiral som kan leda till krig - men istället medverkat till att bygga ett parti som blivit tummelplats för de som blivit lakejer åt andra intressen.
Eftermälet kommer att bli väldigt trist för de nuvarande språkrören, majoriteten i riksdagsgruppen och alla de som anser att lojalitet med partiledningar är viktigare än lojalitet med idéer, värderingar och bygge av gemensam säkerhet i dess verkliga mening. De sviker steg för steg, mer och mer, det som partiet stått för. De förstör allt vad det politiska begreppet "grönt" innebär.
Den roll som ett växande grönt parti skulle ha är helt utraderad. Den kan återuppstå. Om inte på tredje dagen så på tredje kongressen denna mandatperiod.
Det är inte försent, men det är bråttom. Hela partistyrelse bör ställa sina platser till förfogande. Det är möjligt att de blir omvalda, att partiet till slut blivit något helt annat än det som var avsikten. Det är också möjligt att partiets ursprungsidé kan återupprättas. Ett radikalt grönt parti som arbetar för en fredlig kulturrevolution inom vilken också begreppet gemensam säkerhet återupprättas.
För övrigt undrar jag om inte Allan Widman är exempel på hur viktigt det är att inte låta försvarspolitiker sitta alltför länge, de börjar leva i sin bubbla, växer samman i ett brödraskap med likasinnade. En gång i tiden var just den uppfattningen faktiskt uttalat grön.
