I Sverige är frihandel politisk norm. Medan man t ex i Tyskland kan se tiotusentals människor demonstrera mot det planerade frihandelsavtalet mellan EU och USA (TTIP) inkluderande "tvistlösningsmekanismen" ISDS.I USA har allt ifrån Sanders och Stein till Trump tvingat Hillary Clinton - uttalad frihandelsfundamentalist - att backa.
I Sverige utgår hela det svenska etablissemanget, inklusive journalister, debattledare och fack, från den udda svenska normen. Sverige är, utifrån synen på globalisering och frihandel, på många sätt ytterst provinsiellt.
Globalisering utan mänskligt ansikte innebär likriktning, marknadsfundamentalism och att bolags rätt blir viktigare än mångfald, demokrati och människors rätt - det svenska politiska och ekonomiska, och fackliga, etablissemangen förmår inte se att det är skillnad på frihet för kapital och frihet för människor.
Det är inte bara TTIP som är aktuellt, än mer aktuellt är avtalet (CETA) mellan EU och Kanada. Debatt i Sveriges nyhetsflöde: nästan noll. Skäl: "Frihandel och globalisering gynnar alla, oss inte minst, anser man inte det är man bakåtsträvande"..
Det är en förlegad syn. En naiv syn.
För det första: Frånvaro av sociala, ekologiska och etiska regler
Frihandel innebär handel där sociala och ekologiska
regelverk, uppfattas som sand i maskineriet.. Utan sådana stärks säkert den ekonomiska tillväxten, men till ett socialt
och ekologiskt oacceptabelt pris. Jag kan inte - av principiella skäl - acceptera de argument för
frihandel som innebär att vi skall missbruka andra människor med motivet
att det kan medför att "de i framtiden får det bättre". Hela
resonemanget bygger på en sorts maskerad rasism eller kolonial
föreställning.
För det andra: Slår ut de som vill mest
Jag anser att det i allra högsta grad är grönt att ett land som inför t ex förbud mot stråförkortningsmedel av miljöskäl också skall ha rätt att stoppa import av spannmål som är framställts med hjälp av stråförkortningsmedel. Jag anser att ett land som har djurskyddslagar som medför att t ex ägg blir dyrare skall kunna förbjuda import av ägg från burhöns utan att detta kallas protektionism.
Ett land som vill gå före, ställa högre krav, ställer sina nationella företag, inte minst inom jordbruket, i en allt svårare konkurrenssituation.
För det tredje: Ökad sårbarhet
Men, det handlar inte bara om miljö och etik. Frihandel driver mot att vi får sårbara samhällen som saknar grundläggande försörjningsförmåga. Varje land, eller flera länder i en mindre region, bör istället ha som målsättning att skapa robusta samhällen med låg sårbarhet. Det är naivt att tro att den globala marknaden medför någon sorts garanti för t ex livsmedelsförsörjning. En grön grundbult är, enligt mig i alla fall, att bygga självtillit. Det är bara med självtillit man kan möta omvärlden utan rädsla.
För det fjärde: Ökande klimatutsläpp
Frihandel förespråkas med motivet att masstillverkning och specialisering ökar den globala handeln. Är ökad handel ett självändamål i ett läge där varor korsar världens hav i ett totalt hysteriskt flöde? När blev det i så fall grön politik?
Transporter är till nästan hundra procent baserade på fossila bränslen. Det kan aldrig vara ett mål för gröna att skicka fler kex kors och tvärs över haven istället för att byta recept.
Att fisken som fångas nära oss för att fraktas till Kina för att rensas innan den fraktas tillbaka till våra butiker tycks vara helt okej i frihandelsfundamentalisternas värld. Att räkor forslas till Nordafrika för att rensas innan de kommer tillbaka till oss ses som rationellt ur ett marknadsperspektiv. Men det kan rimligen inte vara en grön vision.
För det femte: Jobben.
Att motivera frihandel med att det blir fler arbetstillfällen tillhör en gången tid. Vitsen med frihandeln är ju just att låta stordriftens och centraliseringens fördelar slå igenom. Med hjälp av rationalisering, robotisering, datoriseringar. Fler varor produceras med allt färre människor. Inget ont i det - men den som hävdar att frihandel skapar fler arbete i nutida samhälle är helt ute och cyklar. Om man inte menar att varuomsättningen samtidigt skall öka. Vilket knappast är något som ligger i linje med vare sig klimatmål eller andra miljömål.
För de sjätte: Tillväxten kräver större omsättning, inte högra kvalitet
Ofta sägs att ekonomisk tillväxt är ett mått på effektivisering - men detta är en en myt. En modern mobiltelefon, för att ta ett exempel, är billigare än sådana som tillverkades innan tillverkningen effektiviserades. Den som tillverkades då gav större BNP-tillskott än den moderna. Inget ont i effektivisering, men det skall ändå vara viss ordning på argumenten.
Vill man upprätthålla ekonomisk tillväxt så måste man motverka de lägre priser - som blir följden av frihandel utan sociala och ekologiska regelverk - genom ökande varuomsättning. Något som knappast är i grönt intresse.
För det sjunde: Kapitalägare blir vinnare
Frihandel, i en tid när vågen av digitalisering sköljer över såväl varu- som tjänsteproduktion, innebär att en än större del av bolagens omsättning tillkommer utan direkt arbete av människor. Vilket medför att en allt mindre del av värdet på omsättningen kommer arbetande människor tillgodo medan en allt större del av värdet tenderar att komma kapitalägare till godo. Klyftorna kommer att öka.
Det här var några baksidor av frihandel, baksidor som sällan diskuteras.
Frihandel och grön ideologi
Sett som andel av världs-BNP har den internationella exporten tredubblats sedan 1970. Den bygger på billiga transporter och att kolatomer i allt snabbare takt förflyttas från jordskorpan till atmosfären. Vilket kallas växthuseffekt... som alla säger sig vilja bekämpa. Att se samband är inte röda och blå politikerns främsta gren. Men det borde vara gröna politikers.
Visst är världshandel bra, visst är handelsförbindelser nödvändiga. Men någon sorts balans måste ändå upprätthållas. Och begreppet frihandel måste problematiseras istället för att vara ett okritiskt mantra som politiker, ekonomer och journalister använder slentrianmässigt utan att koppla det till sårbarhet, kravlöshet och groteska transportsystem.
Ordet "mer" älskas av politiker. Större volymer. Större flöden. Mer handel. Fler varor. Mer transporter. Som om inte världshandeln redan idag driver på klimatförändringar såväl som resursförbrukning.
Ett frihandels- och globaliseringsavtal av den sort som växer fram kommer - i den digitala revolutionens tid - att förstärka den tromb som går över världen och som suger bort allt mer arbetstillfällen per producerad enhet. Trots det är huvudargumentet att jobb skall skapas.
Fundamentalisterna, som stöder sådant som t ex ISDS, ser frihandel som något viktigare än demokratins rätt att skydda inhemska verksamheter i syfte att uppnå ens grundläggande självtillit - sådan självtillit som utgör grund för att man skall kunna möta omvärlden utan rädsla.
Frihandelsfundamentalismen leder till mindre robusta samhällen, ökad sårbarhet och ökat beroende av variabler man inte har minsta kontroll på.
