Vikande opinionssiffror, och måhända att över 1100 snabbt blivit medlemmar på sajten Grön Omstart, tycks haft effekt...
Isabella Lövin plockade upp kravet på sänkt arbetstid ur den gröna skattkistan när hon - på behörigt avstånd från Rosenbad - höll sitt sommartal igår. Samma förslag som Gustav Fridolin begravde så gott han kunde för några år sedan då han, rusig av idén om att MP skulle bli tredje största parti, betecknade det som "otidsenligt".
Nu kallar Isabella Löven det för modernt.
Här svänger det.
Å andra sidan är MP egentligen för kretslopp och nu är man tillbaka till en av de gröna kärnfrågor som var central i MP när jag var språkrör. Trevligt. Åtminstone om man får tro vad som sas i sommartalet. Det var inte länge sedan enskilda miljöpartister motarbetats av partiledningen när de framfört kravet i opposition mot språkrören.
Synd att det skall krävas 1100 medlemmar - i en grupp som tillkommit
för att skärpa partiets politik genom en grön omstart - innan ett språkrör lyfter frågan. Visserligen okonkret och luftigt, men ändå.
Kanske har
ledande partister nåtts av insikten att partiet blivit så likt de andra
att man blivit utbytbart. Vilket är det värsta ett idéparti kan bli. Kanske har man till och med gluttar ner i den gröna skattkista som man så omsorgsfullt lagt locket på i många år.
Problemet
med trovärdighet kommer man ändå inte undan. Kolbiten sitter på
näthinnan hos många, värdlandavtalet - som går 180 grader i motsatt riktning än allt vad MP stått för tidigare - anses av många som ett ofantligt
svek, ursäkterna för alla turer när det gäller gäller vinstsyftande
skolor etc ger befogat intryck av att ledande politiker saknar ideologisk kompass.
Det är bara att konstatera att den nuvarande partisekreteraren
har rätt: partiet har mycket att bevisa. Hon - Amanda Lind - tycks vara
den i ledningen som har krismedvetande och förmåga att förstå vikten av
ideologisk trovärdighet. Min förhoppning är att Isabella Lövin också förstår. Att Gustav Fridolin, som betecknar sig som liberal, med grön som prefix, förstår håller jag för mindre troligt. MP bör, enligt min uppfattning, företrädas av de som identifierar sig som gröna, inte som liberaler eller socialister.
Bara insikten att liberaler inte kan skilja på frihet för kapital och frihet för människor borde hålla företrädare för MP borta från begreppet liberal. Insikten att det inte är rimligt att knapra sönder planeten bara det sker jämlikt borde hålla gröna borta från begreppet socialist.
Att det sedan finns enskilda åsikter gröna kan dela med både liberaler och socialister är en annan sak. Men då handlar det om sådant som rör det politiska trädets grenverk, inte själva stammen och de grövre grenarna. De måste utgöras av gröna värderingar, grön världsbild, grön syn på människan och ekonomin.
Hur som helst: än finns chansen att få partiet att överleva nästa val. I så fall får man nog tacka alla de gräsrötter som tagit sig för att kräva grön omstart! Och, vilket lär göra ont, man måste nog byta ut stora delar av partistyrelsen på nästa kongress.
PS!
Begreppet friår förekom till och med Ekots intervju med Isabella - ett begrepp som föregående manligt språkrör betecknat som "skymmande av sikten för grön politik..." Vilket fick mig att gå i taket: det finns väl få frågor som är så fantastiska (jaja, det var min baby en gång i tiden...) att bygga ett grönt ideologiskt resonemang kring vad gäller sociala, ekonomiska, kulturella, näringspolitiska, frihetliga, rättfärdiga och miljöpolitiska värderingar. Friår är en vacker och trygg stam att utgå från då man skall berätta om alla grenar och lövverk som ingår i grön ideologi.
