tisdag 13 oktober 2015

Fånigt om Hamrén

Det tillhör vår art att inte alltid vara logiska och rationella. Själv är jag offer för irrationella och löjliga känslor vad gäller det svenska fotbollslandslaget. Sedan den vecka Hamrén klev in är jag ointresserad av landslaget. På helt löjeväckande grunder: Hamréns klädsnobberi och sätt att prata leder till aversion. 

Jag är djupt medveten om att detta är fånigt och dumt - men tar mig rätten att vara fånig och dum. Hade det gällt något mer avgörande än fotbollslandslaget hade jag läxat upp mig själv: "Du ska fan i mig inte döma någon på utanverket! Skärp dig!"

Men istället för att läxa upp mig så känner jag mig dessvärre ganska belåten i detta fall. Så ynkligt!

Djurgården - som jag är uppfödd att älska på det sätt man kan älska något så, i och för sig, fånigt som en klubb och ett klubbmärke - hade under den senaste storhetstiden två tränare: Sören Åkeby och Zoran Lukić. Det var lite Hamrénvarning på den sistnämnde med det uppvägdes gott och väl av Åkeby. Annars vet jag inte hur hjärtat slagit... Kanske hade jag lärt mig att se mellan fingrarna och låta rationalitet väga tyngre än utanpåverk även när det gäller fotbollstränare. Det gällde ju ändå blåränderna.

Och så Guidetti...
Hur som helst: Nu diskuteras varför Hamrén har så svårt att släppa fram John Guidetti i startelvan. Guidetti kan tyckas vara lite smågalen - men så där kämpande och irrationell som ett fotbollslandslag som gått i  stå behöver.

Som uppväxt med gamla fina Djurgården så ser jag Guidetti ungefär som en blandning av Gösta "Knivsta" Sandberg och Sven "Tumba" Johansson. Knivsta var kämpen som aldrig gav upp, som slet, fick igång lagkamrater som somnat in. Tumba var, som fotbollsspelare, sådär härligt irrationell och lätt smågalen att motståndarna inte riktigt kunde greppa honom.

Det skall bli kul att följa landslaget när Hamrén slutat och Guidetti är given i startelvan. Om inte annat gäller det att hitta punkter i tillvaron där man kan landa en stund och se annat än människor på flykt och det genuina hyckleri som präglar beslutsfattare och näringsliv när det gäller t ex klimatfrågan.

8 kommentarer:

  1. Jag är mer peak-oil-are än klimatalarmist, även om jag alls inte förnekar klimathotet. Ur ett oljetoppsperspektiv är det fullständigt horribelt att folk flyttar till ett arktiskt klimat där vi dessutom håller på och lägger ner vårat jordbruk. Vi kan inte livnära våran nuvarande befolkning med våra egna odlingar och än mindre den framtida befolkningen. Ändå tycker lågbegåvade personer som Annie Lööf att vi skall vara 30-40 miljoner människor i det här landet, samtidigt som de fossila bränslena sinar och dessutom bör slutas användas av klimatskäl. Det är en episk dumhet.

    SvaraRadera
  2. Precis, politikerna talar emot sig själva. Vi ska hela tiden bli fler och använda mer av resurser som helst inte ska komma från Sverige då det ska bli så dyrt som möjligt för alla företagare här.

    Alternativet är från de gröna att återvinna och hushålla med resurser. Det gör man inte om fler ska komma till Sverige och allt ska importeras. Det gör också att ekonomin inte kommer igång som Ingves gärna vill. Kanske är målet att vår ekonomi ska bli så dålig att vi inte har råd att konsumera utländska produkter längre. Varför avvecklar vi med hjälp av politikerna jordbruk och tillverkningsföretag i Sverige?

    Politikerna detaljstyr våra liv och skapar kaoset vi ser nu. Stort tack till Bryssel. Alla jag känner eller talar med är oroliga och negativt inställda över Sveriges framtid. Det enda som hörs är att vi måste hålla ihop och vara beredda på stora utmaningar. Bostäder, infrastruktur, vård, skola, omsorg hur ska det lösas? Stefan Löfven säger inget av värde. Jag tror faktiskt att de har tappat kontrollen.

    Klimatfrågan kan inte lösas med annat än att vi slutar konsumera. När kommer det att ske? Biltillverkarna och fabrikerna fortsätter så läge vi köper. Det finns inte någon vad jag vet så modig politiker som vågar ta besluten för miljöns skull. Är det inte bara att acceptera att jorden och mänskligheten inte kommer att finnas för evigt?

    För övrigt håller jag med om Hamren men DIF... näe.

    SvaraRadera
  3. Kul inlägg, jag uppskattar välekiperade män men känner ändå likadant som du.
    Hamrén känns som han vore utklädd. Som när Mona Sahlin bar slöja, man vet att hon inte är muslim o inte snackar arabiska.
    Så är det med Hamrén också, han är inte fotboll och kan inte snacka fotboll, det syns, det hörs.

    Så, nu var det sagt.

    SvaraRadera
  4. Guidetti? En pigg en! Jag spelade rugby ett antal gånger mot hans farsa på 70-talet - alltid en schysst motståndare.

    Jag tycker väldigt illa om Hamréns sätt att knyta halsduken.

    Tittar inte på Englands landslag. Roligare att se Manchester United! Till och med roligare att se byns lag i gärdsgårdsserien - där kan man ju snacka med grannar samt ta en fika och en vurre.

    Fred Lane

    SvaraRadera
  5. Det påstås att evolutionen har inte hunnit anpassa våra hjärnor till oliktänkande och annorlunda människor. Vi tänker fortfarande i små stammar, vi kommer bara överens med en utvald grupp (vi) och håller alla andra (dem) ifrån oss. Det är helt normalt. Vi är inte förberedda för en globalisering. Inte heller intellektuellt eftersom det finns ett så oerhört stort antal problem med den pågående avarten till internationalisering.
    Att vara PK i invandringspolitiken och kalla det för att "reaktioner från ormhjärnan vilka tagit vägen över de delar i pannloben som reglerar och styr vårt mer förfinade beteende..." är bla, bla,bla, finns inget sådant! Vad som sker är nog snarare att man motiveras genom en hög lön och andra typer av morötter att hyckla med verkligheten och vår förhistoria. Finns gott om exempel på de vilka sysslar med dylikt; Mona Sahlin, Anders Lindberg, Henrik Arnstad, Peter Wolodarski, Jan Helin etc

    http://www.fritanke.se/bok/vi-och-dom/

    SvaraRadera
  6. Vafan nu då, var Sven Tumba fotbollsspelare på elitnivå?

    SvaraRadera
  7. Svar till KODEXKODEX:

    Visst, Tumba spelade fotboll också - landskamp mot Norge 1956 och fotboll i Djurgården (totalt 87 matcher, 46 mål i Allsvenskan och svensk mästare 1959 - var också med i Djurgården när man lirade i div II Svealand som man vann, kvalade och åter tog sig upp i Allsvenskan.

    SvaraRadera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.