Vem kommer till himlen...?

Homosexuella kommer inte till himmeln, meddelades av ett antal debattörer i tidningen Dagen. "Det gör ont i oss alla när vi ser att den enskilda människan såras, men om vi verkligen älskar vår medmänniska, måste vi då inte berätta sanningen, även om det gör ont?"

Jaha, vad finns att säga om detta? För det första att gänget som skriver har rätt att tycka vad de tycker. För det andra att det är många av oss heterosexuella som också lär missa himlen och det eviga livet därstädes om man får tro kristendomens kärna som ju är oerhört enkel: den som tror att Jesus - den Jesus som är huvudperson i nya testamentet -  är Guds son skall få evigt liv. Punkt.

I samband med att jag ville putsa upp kunskaperna i kristendomen genom att gå en Alfakurs så var det första jag fick höra av en av deltagarna: du kommer till helvetet när du dör. Övriga kristna deltagare skruvade oroligt på sig. Själv kan ju konstatera att det vore ett helvete att komma till himlen och veta att nära och kära brinner för evigt i det där helvetet. Debattörerna känner säkert också nära och kära som drabbas lika illa, så de kommer också att få ett helvete. Om de nu bryr sig om andra än sig själva. Medan den som kommer till helvetet kanske kan glädjas åt att en och annan av de man älskat har det fint några våningar upp.

Men i sak då? Sak i bemärkelsen: hur kan man tolka bibeltexterna? Uppriktigt sagt är det ju svårt att inte se att debattörerna har rätt - vilket medför att det finns än större anledning att vägra tillbe en Gud som är så inskränkt, egoistisk och hämndlysten... Religion, som grundas på heliga skrifter, har inte något med demokrati eller mänskliga rättigheter eller välvilja att göra. Det är naturligtvis fiffigt att låta någon sorts tidsanda förändra tolkningarna i det man hävdar är Guds ord... Personligen tycker jag det är trevligt också. Men att inte skilja på det som är trevligt och det som är religion är ett misstag. Religion är inte med automatik trevligt.

Nu kan man naturligtvis tro på olika gudar och tycka att man har rätt till evigt liv bara man är snäll och välmenande och "gör så gott man kan". Men det har inte mycket med t ex kristendom att göra.

Anders Borg meddelade att han var kristen i bemärkelsen att han trodde på att det fanns gott och ont. Han menar sig tro på det goda. En ytligare analys av en religion är svår att finna. Kristendomens gud är inte god i någon sorts humanistisk mening. I gamla testamentet är han ett förskräcklig figur. Och i nya testamentet är inte Jesus alls den trevliga, goda och humanistiska figur som kyrkan så gärna vill berätta om. Man lyfter fram de textavsnitt som kan locka väljare... förlåt: anhängare... och tiger gärna om de där avsnitten där godheten är bortblåst - och när man inte tiger så försöker man förklara bort dem... som vilken partipolitiker som helst gör vad hen kan för att förklara bort det obekväma i partiprogram och förslag...

Vi är säkert många som tycker att debattörerna i Dagen framför absurda åsikter. Javisst, men religion är på många sätt absurt. Det innebär inte att tro och förhoppningar om något bortom det här livet behöver vara absurt - om inte annat kan det vara att sätt att göra livet uthärdligt. Det innebär inte heller att förvissning om att det finns något icke-materiellt som kan kallas andligt kan likställas med absurditet. Men jag förfäktar min uppfattning som gör att jag - tydligen tillsammans med ett gäng män och kvinnor som älskar varandra på fel sätt -  inte lär nå himlen. Om guden är den gud hen framställs som i heliga skrifter av allehanda slag så känns det som ett lindrigt straff.