Grön Ungdom reagerar till slut...

Med viss sorg samtalade jag i radio och tv med Grön Ungdoms kvinnliga språkrör i samband med regeringsbildningen. Magda Rasmusson tycktes vara något av ett eko av den partiledning som suddat ut allt obekvämt från dagordningen - försvaret av politiska uppgörelser och lågt liggande opinionsbildning gav mig en känsla av sorg.

Grön Ungdom borde vara den kraft som ser till att MP inte blir som alla andra i trianguleringens tid. Man sitter på det sluttande planet, genomför nu sådant man tidigare tråkat alliansregeringen för -  frågor där man tidigare varit skoningslösa i sin kritik: nu senast licensjakt på varg... Det är nästan parodiskt att det ser ut att bli massjakt på varg första gången MP sitter i regeringen. Det är olyckligt, meddelar miljöministern. Olyckligt? Är det inte snarare haveri?

Häromdagen hade i alla fall Grön Ungdoms manliga språkrör en artikel i ETC - varför inte i DN?? - som ger visst hopp. Lorentz Tovatt skriver:

"Partiledningen tycks resonera att om vi ska lyckas växa som parti måste vi slipa av våra kanter. Men ändå verkar denna strategi vara felaktig, vilket framförallt två saker pekar på. För det första ser vi nu resultatet av vår strategi – vi minskar i riksdagsvalet. En mellanmjölkspolitik tycks vara ännu mindre attraktiv än en radikal politik. För det andra märkte vi i valrörelsen att klimatfrågan inte lyftes alls. Det beror delvis på att de politiska skiljelinjerna i klimatfrågan har minskat. Om ingen vågar vara radikal kommer ingen annan att tacka ja till en debatt, eftersom det knappt blir en debatt.

Istället måste vi inse att ett sju-procentsparti inte kan vara vän med alla. En tuff och rättvis klimatpolitik kommer alltid att skapa fiender, men det måste vi stå för. För det behövs om vi ska kunna få ner utsläppen på en nivå som är globalt hållbar.
 
Det finns förstås många orsaker till klimatpolitikens misslyckande. En av dem är att den utomparlamentariska miljörörelsen inte lyckats tillräckligt väl. Och Miljöpartiet har fortfarande den skarpaste politiken på området. Men i framtiden måste man våga stå för det på allvar. Bara då får vi upp frågan på dagordningen, och bara då kan vi börja förändra på riktigt."

Lorentz, bra att du reagerar!

Tystnaden har legitimerat den utveckling som riskerar leda till att partiet tappar modet att säga det som behövs sägas för att skapa opinion. Och vad värre: kommer att administrera en utveckling som partiet varit till för att motverka. Kritik från gröna vänner är det bästa MP:s partiledning kan få om man verkligen vill stärka sin position i förhandlingar med sossarna i frågor som grön ideologi bygger på. Det är inte gröna kritiker som är fiender, det är den förmenta lojaliteten i tystnaden hos medlöpare. Tyvärr fattar inte alla det.