Tjatiga journalister gör myter till sanningar

Det är ganska tjatigt att journalister fortsätter att göra myten om hur det gick till efter valet 1998 till en sanning. Nämligen att "Birger gav sossarna makten 1998". (Idén kommer från Peter Eriksson) Problemet är att journalister uppenbarligen citerar varandra i långa kedjor, att de fångar ett citat någonstans, att de inte har koll på ett begrepp som är ganska fint, men bortglömt: interndemokrati. 

Senaste dagarna är det tidningen Fokus (Maggie Strömberg) och SvD (Lena Hennel) som sprider myten. Efter att ha läst samma drapa i tio olika varianter blir man lite trött  - dessutom blir myten till slut en "sanning" på samma sätt som "sanningen" om att det var sälarna som tog in MP i riksdagen 1988 växte fram.

Så här var det: 

• Miljöpartiets medlemmar hade under kongressen våren 1998 uttalat att regeringsmedverkan för MP endast skulle vara aktuellt om  partiet blev tillräckligt stort så att regeringspolitiken skulle kunna bli i "huvudsak är grön".

• Partistyrelsen hade  diskuterat vad "tillräckligt stort" skulle kunna vara  i siffror och kommit fram till att det borde ligga i häraden kring 8 procent, 

• Valresultatet blev 4,5 procent, det vill säga lägre än i föregående val. Detta innebar att kraven från kongressen helt enkelt inte kunde uppfyllas. Vi blev inte tillräckligt stora - med 4,5 procent bakom oss vore det inte rimligt att tro att regeringspolitiken skulle bli ”i huvudsak grön”. Vänsterpartiet fick i detta val 12 procent. Socialdemokraterna 36 procent. MP:s riksdagsgrupp tog beslutat att partiet, i enlighet med kongressbeslut och partistyrelsebeslut, inte skulle kräva plats i regeringen men inleda förhandlingar om ett budgetsamarbete under vissa förutsättningar (som jag skriver om här.)

Enligt SvD:s dagsfärska artikel säger Peter Eriksson: "Vi sålde oss för lätt. Vi hade kunnat ställa krav på att få medverka i en regering. Birger Schlaug och jag hade en kontrovers om det." Tidigare har den gode Peter hävdat att "Birger vek ner sig". 

Det är lite tröttsamt att behöva se detta upprepas gång på gång. MP:s kongress, partistyrelse och riksdagsgrupp hade sagt sitt. Och som sagt, det kallas interndemokrati. Det är möjligt, rent av troligt, att senare språkrör kört över kongressbeslut i parti och minut med sådan var inte partikulturen under tidigare år.

(De politiska framgångarna under perioden 1998-2002 var för övrigt inte helt dåliga genom den budgetsamverkan MP hade med S och V: bland annat försvann villaoljan helt som uppvärmning som följd av den gröna skatteväxling som MP tvingade igenom, vilket fortfarande är det största klippet för svensk klimatpolitik. Skatten på villaolja höjdes radikalt i flera steg och husägare och Villaföreningen var störtförbannade. Idag är de nog glada. Det brukar bli så.)