Bekymrad ända in i hjärteroten bör Allan Widman dock vara över hans eget partis agerande för drygt tio år sedan. Allan, hör här vad din partiledare tänkte sig...
När Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet efter valet 2002
satt i konkreta regeringsförhandlingar med Miljöpartiet kom man långt i förhandlingarna. De gick oerhört smidigt i själva verket - de små partierna var vana att förhandla och förstod varandras situation.
Bland annat hade de fyra partierna kommit överens om att genomföra besparingar på det militära försvaret med 6 miljarder kronor under mandatperioden. De tre borgerliga partierna motiverade detta i förhandlingarna med att man skulle kunna föra över pengarna till "vård och inre säkerhet". Det du, Allan Widman!
Bland annat hade de fyra partierna kommit överens om att genomföra besparingar på det militära försvaret med 6 miljarder kronor under mandatperioden. De tre borgerliga partierna motiverade detta i förhandlingarna med att man skulle kunna föra över pengarna till "vård och inre säkerhet". Det du, Allan Widman!
Den som berättar detta är den notoriskt försiktige Lennart Olsen, som i sin bok Rödgrön reda skriver initierat om såväl denna förhandling som de budgetförhandlingar MP - både under och efter min tid som språkrör - hade med S och V. Lennart satt under flera år som MP:s representant i finansdepartementet under samarbetsåren med Socialdemokraterna.
Erkännande i lätt genant finstil:
Delvis var det här med ett tänkt samarbete mellan MP, FP och C mitt fel. Jag hade nämligen flera år tidigare, i samband med någon kungamiddag, hittat två lika, i detta sammanhang, vilsna själar som jag: partiledarna Lennart Daléus (C) och Lars Leijonborg (FP). Vi stod vid ett fönster och småpratade och kände oss aningen missplacerade i sammanhanget, talade om det joxiga i att vara partiledare/språkrör - och kungahuset skulle väl inte bli alltför uppsluppet om de hörde hur vår entusiasm över monarki och kungamiddagar var starkt begränsad. Jag utgöt mig dessutom över hur uselt ovana och taggiga sossarna var på att förhandla. Dessutom var flera av dem direkt oförskämda. MP, V och S hade budgetsamarbete på den tiden.
Dessutom antydde jag något om att de mindre partierna - till vilka MP, C och FP kunde räknas - fan i mig borde försöka göra något tillsammans för att sätta de uppblåsta sossarna och moderaterna på plats... Jo, det var nog något man borde fundera över, sa Daléus och Leijonborg som uppenbarligen var lagom förtjusta i sina moderata syskon. C var på den tiden inte nyliberalt och FP var mer åt det socialliberala hållet. Därefter vandrade vi till det småvarma eller vad det nu var det bjöds på.
Lars Leijonborg har berättat att han sedan dess närde idén om en regering utan sossar och moderater. Så när det strulade mellan S och MP efter valet 2002 tog han kontakt med de dåvarande språkrören och FP, C, MP och KD satte sig i regelrätta förhandlingar om en regeringsbildning. Det gick rasande enkelt. Partier som var små var vana att förhandla och begrep att ingen skulle trampa på de tår som var ömma om man ville stå upp tillsammans. Någon meningsskiljaktighet i kravet på ytterligare bantat militärt försvar fanns inte. Vilket således kan vara värt för Allan Widman att anlägga ytterligare en bekymmersrynka i sitt redan så bekymrade ansikte.
Varför blev det ingen regering? Jo, Maud Olofsson fick kalla fötter och kallade plötsligt - utan att berätta för de tre övriga - till presskonferens där hon förklarade att hon hoppade av och att det inte skulle bli nåt. Alf Svensson blev rasande och från kristdemokraternas korridor hördes högljudd svordom, enligt såväl intern som externa källor. Lars Leijonborg konstaterade besviket att förhandlingarna gått smidigt och ansvaret nu vilade på Olofsson. Miljöpartisterna meddelade att Olofsson hoppade av eftersom hon inte vill "legitimera MP som grönt regeringsparti". Olofsson menade att regeringen skulle bli för svag - vilket hon således inte kommit på när förhandlingarna inleddes utan först när det visat sig att de framskred över all förväntan.
Birger, skärpning! 2002 var inte Ryssland tillnärmelsevis så autokratiskt som det är idag. Dessutom hade man inte rustat upp som galningar. Inte krigat mot Georgien eller mot Ukraina. Inte genomfört militärövningar som räknas som de största i historien. Vad som var rätt årtiondet efter murens fall är inte självklart rätt idag.
SvaraRaderaÄnnu ett skäl att älska den principfasta Maud Olofsson - tack för det!
SvaraRaderaJohannes, du kan dock konstatera att borgarna ville skära mer än vad inflationen med automatik gjorde och att pengarna inte ens då räckte till det som försvaret har i uppdrag att lösa. Taskigt ubåtsförsvar hade varit än taskigare om borgarna fått sitt...!
SvaraRaderaJohannes Tirén
SvaraRaderaMen snälle lille vän.
Kolla på den här kartan så du kanske kan lugna ned dig lite:
http://3.bp.blogspot.com/-gwCXwhcEwbY/U2UOiLysETI/AAAAAAAAM2E/-KYAY3nfRMI/s1600/russia-wants-war-us-bases-sarcastic-map.jpg
Nja, du Fred Lane, du anar inte hur fördelningspolitiken hade sett ut om den regeringen hade kommit till, betydligt bättre än vad man presenterar idag!
SvaraRaderaVilka delar av förslaget till statsbudget som MP påverkat eller inte påverkat är en akademisk fråga, om budgeten ändå blir nerröstad av Alliansen och Sverigedemokraterna. Mycket tyder på att så blir fallet. Sedan väntar nyval och slutet på den kortlivade S+MP - regeringen.
SvaraRaderaAnonym 11:36:00 fm:
SvaraRaderaUppenbarligen anar du (är du Maud O?)!
Var det för den underbara fördelningspolitikens skull som principfasta Maud hoppade av?
Fred Lane: Högre skatt på höga inkomster och på kapital, lägre skatt på låga inkomster. Betydande satsningar på vård, omsorg och rättssystemet.
SvaraRaderaAnti-Maud O
Nu är du något på spåren partipolitik och personliga mål.
SvaraRaderaDet här tråden går tillbaka till Fälldinregeringarna, där det var fp som var problembarnet för C och m (att samarbeta med), eftersom fp (Ullsten och Ahlmark)aldrig var intresserad av inrikespolitik. Kärnkraften var en av stöte-stenarna, samarbetet sprack genom fps flörtar med S, bland annat.
Eftersom C var ett landsbyggdsparti, inte fokuserat på stormaktspolitik och viktigast av allt, inte hade ett ideologiskt partiprogram, så var partiet fast förankrat i folkskälen.
Storstadsmänniskor kände igen sig, då nästan alla, utom eliten, på den tiden, hade rötterna i landsbygden, gjort en klassresa och hade föräldrar som bodde i en skokartong under 1a VK.
Centerns styrka var att de inte hade något tillgjort ideologiskt program, som människor utanför den akademiska pennfäktningen bland studenteliterna var ointresserade av. Socialism, liberalism, nyliberalism, socialliberalism, sexualliberalism, värdekonservatism, vem brydde sig utom fp och mp. Varken Palme eller Verner höll på med invecklade ideologiska teorier och Fälldin höll en klok låg profil i den inrikespolitiska utrikespolitiken, ett arv från Erlander/undén.
Detta förvaltade Centerpartiet väl, dvs Fälldin borgade, ansågs det, för sunt förnuft och gott omdöme och naturligtvis för något så ovanligt som pålitlighet.
När Daleus - som Gharton försökte rekrytera till mp under kärnkraftomröstningen, var med bland kuppmakarna som petade Fälldin från tronen - så rördes mycket om för Svensk politik som inte då kunde förutses, en mjuk vänstersväng och partiet utraderades i Stockholm.
Den klassiska folkhemska landsbyggdsorienterade centerpolitiken, som gick hem i stugorna var grunden för det borgliga maktövertagandet 1976 (73 vann man valet med, men 350/2 gjorde att Palme satt kvar)
Centerns grund var:
bönder
landsbygd & bruksort
miljömupparna med kånken i Stockholm med miljöengagmenag
kärnkraftsmotståndare
Muad tillhörde Fälldingänget, och när Daléus åkte ut efter Johansson, blev det väl en kontrarevolution. Men...
Det är nu ingen hänger med, vad fan hände. Detta är ju samtidigt som Stureplans centern dyker upp, emellanåt benämnda böghögern, eftersom de vill berika Stockholm med skyskrapor i övergången mellan 90 och 2000-tal. Det är än i dag oklart hur ett parti med så stabil folkhmesideologisk grund, kunde tappa allt, plocka in konsulter att ta fram ett ideologiskt program och sedan gick allt käpprätt.
Nä, föresten, vi vet nog att bl.a. Suhon har svaret, Prime bildas 1998, KLM 1985, och Kreab 1970.
Det var fler som förgiftades, och det är en stor skada för Svensk politik idag, att ingen inifrån Centern kunde berätta vilka det var som lyckades övertala maud, att ta med fan i båten. Arhursson var bara en misslyckad Stockholmscenterpartist, men någon stans där, i Stockholm, bygde ett antal män upp en kärna, som formulerade en helt ny linje, just vid denna tid skev Annie på en uppsats i juridik, sannolikt om flyktingar eller ngt internationellt, och vips hittade man en jänta som kunde matchas fram för den nya idéerna.
Det var nog inte Muads fel, hon blev nog bara itutad, att centerpartiet efter Daleus sammanbrott, måste ha ett ideologiskt program, och när en sådan process sätter ingång, så går det inte att bromsa, plötsligt finns C för alla på hela jorden, och ve den som säger emot.
Det är bara att hoppas att partiet kan resa sig igen, och återta centerpositionen i Svensk politik, som för tillfället SD tagit över, med Svensk flagga och allt. och naturligtvis börja fp mumla om samarbete, de har ju samma utrikespolitiska hållning. slw
Anonym sa...
SvaraRaderaFred Lane: Högre skatt på höga inkomster och på kapital, lägre skatt på låga inkomster. Betydande satsningar på vård, omsorg och rättssystemet.
Anti-Maud O
tors okt 23, 12:37:00 em
Det åter underbart - synd att hon maudade det!
Siv, problemet i din beskrivning är a) mp fanns inte då och kunde rimligen inte tycka något alls och b) centerns program var i allra högsta grad ideologiskt.
SvaraRaderaBirger, fast MP gick väl med på senaste NATO kontraktet tidigare i somras/höstas?
SvaraRaderaMiljöpartiets ideologi är ett barn av Vietnam, antiimperialism, en ekonomi på återgång, dvs välfärdsstatens höjdpunkt.
SvaraRaderaDvs de ideologiska rättera kommer från 1970-talet, det är prog, tovig klädsel, kollektiv, kollonilott och storstadsbarn som drömmer om landsbygd. Det är oljekris och framför allt Palestinakamp, och det är nu det blir storpolitik. Palestina - israel är lika olöst då som nu, och Sveriges geografisk läge är och förblir granne med Ryssland, och väldigt långt från USA/Israel, så man får ta ställning, realpolitisk eller ideologisk.
MP är en utbrytning av fp, men det är samma typ av människor, dvs akademiker i Stockholm, dvs miljö som fostrat världssynen.
C var stora på 70-talet, och efter att den socialliberala falengen inom C kuppade bort byggdefolket, så kanade C, inte bara åt vänster, men framför allt från att vara ett lantmannaparti, till att bli centrumorienterat. Det där med böghögern är inte bara skämt, sexualliberaler, typ Bard finns oftast i fp/mp, men adopterades även av c, tex Ursula.
Mp, har gradvis tagit upp människor från vänterkanten, med ett mer frihetligt synsätt, typ ekovegorörelsen och anarkoflatorna, helt enkelt den gamla Bakuninfilosofin, som i grunden är frihetlig.
Detta var inte Centerpartiets politik på 70-talet. men av outgrundliga skäl, så var det någon chefstänkare, förmodligen konsult, som lyckades lura i just centern, att man skulle flörta med denna strömning, som var väste sig till under andra halvan 80-talet och blommade ut när muren föll.
Eftersom C är inlåsta med sitt idiotpårobram, om att hela världen ska med, så är de infångade av Kindbergskan, (observera att det rä Reinfeldt som fortfarande är hennes chef), och helt blockar uppgörelser med SD.
Så länge Centern sitter med skägget i brevlådan, och tappat bort sin väljarbas, som alltså SD delvis lagt rabarber på, så kan inte S göra upp med något borgerligt parti. Det är detta som är tragedin. Regeringen är inte i majoritet, och flyktingpolitiken blockerar det mesta. Hade mp varit vågmästare hade vet var en annan sak, men nu är det sd, och då är frågan om vad som är sd hjärtefråga? försvaret? och utrikespolitik avs Palestina, går att tänka sig. Kindbergskan fullföljer moderaterns strategi, tills Fredrik avgått, och sedan vet man ingen ting, hon agerar på det sätt hon ska, för att bli vald som führerin, och vill naturligtvis inte vara bunden av Alliansens input. Fp orienterar sig mot SD och KD sitter still i båten, förmodligen för att Göran är en av få som inte talar med dubbel tunga.
jag tycker det är helfestligt, Reinfelt styr hela agendan, och borta från scenen, och Jimmy är och vilar upp sig.... :-) stackars Jimmy, en kombination av en Tolgforsare och en Reinfeldtare, att bara försvinna från radarn, och hänvisa till familjen, det är oslagbagbart. Jimmy har bundit upp sig personligen i vissa frågor, när han var ung och dum, och nu börjar stormaktspolitiken att bränna, och så ska han ta hänsyn till sin väljarbas, och alla nya hoppfulla, så när det verkligen nu kommer att brännas, så är det smartast att hålla sig undan.
SD avgör budgeten, Reinfeldt satsde allt på ett kort, att mp skulle bli vågmästare, och så blev det sd. Kindbergskan fortsätter med öppet hjärta, eftersom detta är Schlingmans grundanalys, att m ska ska slåss om feministerna i storstäderna.
Så jag vidhåller, genom att C partiet sprang mot centrum, så konkurrerade man med mp, och där vann mp, och C fick gå i spagat, med ett nytt ideologiskt program som inte har ett enda dyft med realpolitik att skaffa.
Nu är det SD, KD och S som fokuserar utanför Stockholm och EU.
Höger vänster är en dimension, men eftersom detta är omfördelning, som numera gäller från stad och land, så avgörs frågan mer av om C återgår, så fort det sker, så måste Kindbergskan helt ändra både taktik och strategi. slw
http://www.mp.se/sites/default/files/maskrosbarn_per_gahrton.pdf
Handelsavtalet är inte ngn liten fråga, som viss klassar som en fråga i klass med Berlinmurens fall. Här skiljer sig fp och mp en del och hur sd tänker vet i fåglarna. I vart fall har s valt att avskaffa handelsminisitern och
SvaraRaderaåterta alliansfriheten, i sin ursprungliga form, dvs att att hävda viss suveränitet. Värt att notera är att England, det gamla imperiet, står på Sveriges (s) sida, så det är inga enkla frågor.
Federalisterna verkar vara av annan uppfattning.
Här ska man nog fundera lite på gammal historia, handelsvägar och geopolitiskt läge. I vart fall är det utrikespolitik, som vi inte riktigt vet, hur det hade gått med Sveriges hållning, om inte Reinfledt avgått, eftersom SD blev vågmästare.
Storbritannien
Irland
Sverige
Danmark
Finland
Tjeckien
Lettland
Litauen
Portugal
Spanien
Kroatien (ej Ryssvänligt)
Malta
Cypern
är medlemsländerna som skrivit under.
Tyskland och Frankrike saknas, liksom Polen, som börjar bli mer nära allierade med USA, än England?
Vart är vi på väg.
slw
SvaraRaderaman ska inte ställa "svaga" grupper mot varandra, heter det, och nu måstet vi definiera inrikes- och utrikespolitk, väl?
Det är inte Sveriges fel att snart hela mellanöstern är i oordning, och vi är beroende av oljan. Ju fler människor som kommer hit, desto fler människor i nöd, för visshet om fristaden, och kan skicka pengar för att hjälpa sina egna, det är självklart och ansvarsfullt.
Nu har det visat sig att det kostar pengar, eftersom alla som kommer hit placeras där det inte finns arbete, som förvisso stämmer med grön ideologi, att vi ska arbeta mindre.
Men det går inte att undgå Gudruns reorik att lägga ner allt försvar, och samtidigt försvara att ingen i det internationellla samfundet någonsin givit Kurderna någon egentligt understöd, och nu har de fått IS på halsen, en kamp p liv och död, där kvinnor drabbas värst.
Nåväl, om det nu var någon stake och balle o Romson och Frido, så hade de väl kämpat för att biståndet inte skulle nallas för inrikesåtaganden (dvs den rättssäkerhet som i princip bara flyktingar till Sverige åtnjuter), men såär det inte, vi skulle kunna använda biståndsbudgeten för krisberedskap, och bistå kvinnor och barn i Irak, Sydsudan, Libyen, Kongo och överallt där det finns naturrikedomar, men det har vi uppenbarligen inte råd med?
Samtidigt som alla journalister vaknat upp ur en koma, rätt eller fel, och har börjat ställa sig frågan om varför samtliga länder har ett försvar, och att DN angriper Sverige hårt för att vi godkänt Palestina, trots att de inte kan skydda sitt territorium...
Plötsligt verkar det gå upp ett ljus om försvar och utrikespolitik, och det verkar även fp märka av.
I år använder regeringen 13 % av biståndet till mottagande av flyktingar.... (så var det inte på 90-talet)
Nästa år blir det 21 % Häpp, här har vi den nya budgetregulatorn, tidigare var det försvaret, när KD är ute ur leken, så blev det flockor och kvinnor i utsatta länder, och jag utgår från att Romson har koll på könsfördelningen av alla migranter, huruvida de är män eller kvinnor som är ensamma flyktingbarn, med eller utan skägg.
Det är en ofattbar ökning jämfört med förra året, och förmodligen bara början, så var det med Sveriges internationella ansvar och samvete, 2016 blir det säkert 33%, eftersom strömmen inte kommer att stoppa, och när det är 100 %, blir det naturvårdsverket då?
Lösningen blir nog EU-bidraget, där finns 30 miljarder att spendera på migrationsnäringen.
Traditionellt biståndsarbete urholkas. Det drabbar miljontals människor. Flickors utbildning, vaccinering, utbilldning, skola sjukvård. Miljarbete (elkraft)
Reinfeldt uttryckte att svenskarna ska ”öppna våra hjärtan” för alla tusentals som kommer till Sverige på flykt.
Dags att göra en könsanlays, eftersom inte Gudrun klarar det, vårt bistånd hjälper kvinnor, utomlands, i vart fall oftast, om vi riktar det, och när vi använder biståndet nationellt, så ska vi inte bara jämföra vad kostnaden är att hjälpa en person på hemmaplan, vi ska framför allt jämföra om det är män eller kvinnor som vi hjälper, och jag är bara lite rådd för att det reala könskriget börjar komma till ytan, detta handlar om helt andra saker, den nationella maktordningen där miljön i vårt närmiljö är lika oviktig som den i Afrika. Det är i vart fall en agenda som inte jag får ihop, och skulle vilja förklara för mp:s medlemmar och väljare, vad det var för nytta som viceposten innebar, i praktiken, för andra.
Kostnader för asylanter från U-länder kan enligt OECD räknas som bistånd? I Sverige beräknas de stiga från 5 miljarder i år till 8,4 miljarder 2015, dvs själva mottagandet, sedan är det en kommunal fråga och om fyra år är sd 20 %, och mp 3 %, givet att C inte parkerar om fötterna till myllan, från genusträsket i Stockholm, kanske har vinden vänt, i vart fall ser det som att Birger fått rätt hittills, med risken att ta ansvar, för andras byk. slw
Michail Jemeljanov har isnpirerats av framgångarna för den amerikanska koncernen Blackwater (numera omdöpt till Academi, som säljer säkerhetstjänster (insatser med elitsoldater) över hela världen.
SvaraRaderaBranschen har vuxit kraftigt sedan Irak och beräknas omsätta 350 miljarder kronor 2010, nu är det säkert 400, dvs nästa halva Sveriges statsbudget, och då ska vi avsätta 20 % av biståndet för inrikeskostnader, för alla som säkerhetsgrabbarna driver bort från sina hem, om det nu ändå vore kvinnor och barn, men nu är det huvudsakligen män som drivs hit.
jag får inte hop könsanalysen och Romson prioritering, visst visste vi tidigare vad hyckleri och dubbelmoral var, men att mp skulle ta över fanan, var oväntat, och ger en hint om vad som väntar oss. slw
www.anthropocene.se är en blogg som skrivs av teknologie doktor Lars Bern. Han verkar vara en "Birger" vad gäller skarp penna. Men han sitter i motsatt ringhörna.
SvaraRaderaGt
Tack Store Sjöstedt du är fin
SvaraRaderamed dina insatser lever landet
låt oss slippa se borgar-flin
Välfärds-Riddaren, det är han det.
Lars Bern
SvaraRaderakunde ha dött i cancer för många år sedan.
På den tiden kunde han mycket som kunde vara bra att ha
men i takt med att hans sjukdom avtog
så tilltog hans marknadsanpassning.
Roland
Det handlar inte om dig ...
SvaraRaderaSom barn är jag född vid helvetets port
och längtar tillbaka till min födelseort.
Björklund
SvaraRaderaHar nu kollat Lars Bern, det verkar som att fler fått upp ögon för att det är ngt skumt med fp, som är federalister, och med öppna ögon ser till att sabotera integrationsarbetet genom denne djup obehaglige hoben Ullenhag. Är det för att han tillhör fp adeln, som ingen fått ögon för Sveriges integrationskatastrof, som bara kan leda till en sak, upplopp, katastrof och federation i EU, visst helgar ändamålen medlen, men det är ett högt spel, och mp inte oskyldiga, men vad gör vi strategiskt med doktrinen om EU klappar ihop av den skuldtyngda Sydeeuropa, som skuldsätter staten, men inte sig själva, med vi i nord skuldsätter oss själv, men inte staten, vem lurar vem?
http://antropocene.se/2014/october/integrationskatastrofen.html#comments
Nä, det är något lurt med vår inrikespolitik, och mp:S hjärnkontor verkar vara väck, fp har väl varit väck sedan Ohlin. Moderaterna övertogs av en psykopat, och efterträds av en kvinna från samma ankdamm, studentkåren i Frescati.
Centerpartiets kidnappat av ultraliberaler, och sossarna inbeggripna med att reda ut vad som skiljer en partisosse från en medlemssosse, från en marginalväljare. Det verkar paradoxalt nog som att det är vp och sd som har fötterna på marken (vet vad de vill) och det brukar ju löna sig i orostider, att inte flaxa och vara hysteriskt nyckfull.
Det är sansen som är borta, jag ska läsa om Jag Claudius av Robert Graves, och fortsätta hålla mig ounderrättad om eliternas svängrum, det här kan sluta hur som helst. slw