KD:s presschef gammal klimatskeptiker

Valrörelsen drar igång så smått. PR-konsulter, valgeneraler och presschefer får allt större inflytande när tempot dras upp. En del pratar mer än de åstadkommer.  Jan Larsson, sossarnas valgeneral, berättade i DN i samband med Almedalen att man "tänker dra igång slutfasen av sin valrörelse i förtid". Därefter blev det tyst. Vad som är förtid i socialdemokratisk mening kan därmed funderas över. 

En av de mer intressanta presscheferna finns i KD. 

Han heter Johan Ingerö, är f.d. redaktör på den då extremt nyliberala tidskriften Neo och kommenterade ganska flitigt på den här bloggen under tidigare år. Gjorde sig känd som klimatskeptiker - vilket väl ligger väl i fas med kristdemokraternas kamp mot höjda skatter på fossila bränslen. Ingerö har länge sett miljörörelsen som en ideologisk fiende - trots detta fick han under en mycket kort tid uppdrag som konsulterande presstalesman för SJ...

En nyliberal som presstalesman  - som inte bara uppträtt som klimatskeptiker och sett miljörörelsen som ett hot - kändes som ett märkligt inslag i SJ som stoltserade med att vara klimatsmart och haft Naturskyddsföreningens logga Bra Miljöval i sin marknadsföring.

Men som sagt, nu är det KD och Göran Hägglunds kamp för kärnkraft och mot högre skatter på fossila bränslen som gäller. 

Om mina åsikter har Johan inte skrätt orden, så här t ex: "Birger Schlaug är en jättehygglig gubbe, som person betraktad.Men de idéer han stöder sig på är faktiskt minst lika skrämmande som Sverigedemokraternas. Det är antimänsklighet maskerad till miljöpolitik, och förutsätter stora och starka ledare som vid behov kan piska in oss i leden igen. Vi behöver en debatt om ekofascism, grön misantropi och miljöfanatism."

Jag önskar KD och Johan lagom lycka till i valet. Lagom är väl ungefär 3,9 procent.

En av de mer intressanta inslagen i floran av kampanjgeneraler är sossarnas Bo Krogvig. Han inrättade "krigsrum" och såg valet som ett slagfält. Många av er kanske aldrig sett eller hört honom. Jag känner honom inte, och har bara sett honom live en gång. Det var i valrörelsen 1994, då MP tog sig tillbaka till riksdagen efter tre år utanför. Han var kampanjledare för sossarna redan då. Han verkade hysterisk. Läser man boken Bakom Mona Sahlin - om Valhall, politiken, medierna, marknaden och valet så bekräftas bilden. Krogvig hoppar i stolar, skriker Attack! och ropar Ut och ta dom jävlarna! för att åter ropa Attack! och hoppa i sin stol när han inte förklarar att obekväma journalister är kommunistpittar.

Det är i det läget jag är glad över att ha lämnat den aktiva partipolitiken. Just den glädjen delar jag med några andra har jag förstått. Delad glädje är dubbel glädje.