Ekonomidebatten - jaha, det var den det...

Det verkar vara viktigare för politiker att människor inte tappar kontakten med arbetsmarknaden än att de inte tappar kontakten med sina barn. Det skymtade fram i gårdagens ekonomidebatt i SVT.

 

Vidare tycks hela gänget var överens om att det är skatt på arbete och arbetstid som skall bekosta skola, vård och omsorg. Att bredda skattebasen och istället beskatta produktionen i sig – oavsett som det är arbetstid, datorer eller robotar som står för den – verkar vara en främmande tanke för alla ännu existerande riksdagspartier.

Inget parti verkar vilja låtsas om att våra koldioxidutsläpp ökar, inte minskar som det påstods flera gånger igår. Det vill säga man vill inte låtsas om att vi exporterat utsläppen, att utsläppen av vår konsumtion i själva verket ökat.

Igår var det alltså ekonomidebatt i SVT - som förstås inte handlade om ekonomins kärna, nämligen hushållning med jordens knappa resurser. Politiska journalister har ingen som helst koll, de här två som var inhämtade från nya och gamla Plus, var inte bättre de även om de var friare i formen. Att tillväxten nuförtiden är konsumtionsdriven och dessutom lånedriven andades inte om, att vi är på väg att med lånade siffror på konton skaffar oss utrymme att konsumera upp planeten bekymrade man sig inte heller för.

Lite dagis blev det, rent löjligt när programledarna lät Anders Borgs regeringskollegor ställa kompisfrågor till ... Anders Borg.

Vinnare, särskilt i bemärkelsen överraskande bra, blev... Ulla Andersson (V), som inte bara tog för sig, utan slog in den ena smashen efter den andra även när bollen inte var upplagd för det.

Per Bolund, som vanligt sakligt tjänstemannamässig, uppträdde korrekt och rent av med en aning grön anstrykning.  

Magdalena Andersson, som inte alls tycks känna sig hemma i rollen som finansministerkandidat, inbjöd Folkpartiet till regeringssamverkan och hade förstås svårt att försvara socialdemokratisk politik som ju knappast ens finns - hur trovärdigt är det att gnälla över regeringens skattesänkningar på 140 miljarder när man accepterar nästan hela rasket.

Sverigedemokraten vann säkert en och annan röst till – den som slog över till Agenda kunde för övrigt se en riktigt usel utfrågning av Jimmie Åkesson, som också han lär ha vunnit röster, om inte på sina egna svar i första hand, så på grund av intervjuaren som hade en dålig dag på jobbet och tycktes helt befriad från hörselgångar. Eller om det var det han hade och om det var i dessa någon i kontrollrummet satt och gav usla råd. Sådant förekommer. Upptäcker man att intervjuaren sitter och lyssnar på kontrollrummet så är det en fin taktik att med ett vänligt leende bara helt kort svara ja eller nej på en fråga - då blir det liksom kaos hos utfrågaren som sitter och lyssnar på någon annan.

Förväntningarna på Martin Ådahl, centerns ekonomiskpolitiska talesperson som lanserats som stjärna, infriades knappast. En del gör sig bättre som skrivande teoretiker än talande retoriker. Folkpartiets Hamilton envisas med – och här tycktes han ha stöd även av Magdalena Andersson – att valfrihet inom skola och äldreomsorg bara finns om bolag får ta ut vinst. En resa ut i världen anbefalles! Och Anders Borg? Nog tyckte han att det var roligare förr... Känns som om han ser fram emot att få lämna politiken, göra något nytt och slippa gnällspikarna och det folk som inte begriper hans storhet. Hans främsta tillgång är att han kan jämföras med Magdalena Andersson. Det är verkligen konstigt att ett så stort parti som S har så ont om politiker som håller måttet.

Jaha, det var det. Valrörelsen ser inte ut att bli någon höjdare. Och det lär sluta med att sossarna gör upp med FP, som får en ny partiordförande efter valet, och MP, som genom den manövern kan komma att drabbas av onda inre konflikter. Totalt innebär hela joxet att V kommer att göra ett kanonval nästa gång.

Nästa söndag är det Gustav Fridolin som utfrågas i SVT partiledarutfrågningar. Håller tummarna. Jag och Peter Eriksson skall kommentera på webben sägs det.