Ur arkivet (4): Det blir absurt när de av oss som bejakar mångkultur lägger oss platt för kränkningar och mytbildning.

Mödomshinnan är något som tycks intressera människor. En kvalificerad majoritet av svenska folket tycks tro att det finns en sådan. Socialistiska ETC avslöjande för ett halvår sedan, i krigsrubriker, att mödomshinnor inte existerar. Konservativa Svenska Dagbladet avslöjade samma sak för några veckor sedan.

Förundrad står jag här och undrar om det bara är vi som är gröna som har någon koll på det här med biologi. Ännu mer förvånad blev jag häromveckan då frågan diskuterats i SVT:s morgonsoffa, där jag varannan fredag samtalar om veckans nyheter med en socialist och en konservativ kollega i åsiktsbranschen. Jag har nämligen sällan fått så många upprörda mejl som efter debatten om mödomshinnan: människor tycks på fullt allvar mena att förnekelsen av mödomshinnans existens är en sammansvärjning av amoraliska sexfanatiker som sugits upp i Priderörelsens skamliga syn på människan.

Det jag i all enkelhet påpekade var att mödomshinnor inte finns. Vilket är ett biologiskt och naturvetenskapligt faktum. Oavsett vad kulturella, religiösa eller politiska uppfattningar än må vara. Orsaken med myten om mödomshinnan är förstås att kvinnan genom historien uppfattats som mannens egendom, en egendom som inte bör vara begagnad när man förvärvar den. Lite blod på bröllopsnatten skulle utgöra garantin för detta, har man tänkt. Ungefär som vi är säkra på att ingen varit inne i tandkrämstuben när den lilla aluminiumhinnan innanför skruvlocket är intakt.

Jag svarar, i princip, alltid personligt på egenhändigt skrivna mejl – det gjorde jag även när jag var språkrör trots att kvällar och nätter gick åt, och även om mejlen var hatfyllda, rasistiska eller allmänt korkade – men den här gången har jag gjort ett undantag. Formulerade ett standardsvar, visserligen hövligt men aningen ironiskt. Det är dumt att vara ironisk, en del har blivit förbannande eller sårade.

Jag förstår dem. Jag bar mig illa åt, för man skall alltid ta dem som hör av sig på största allvar. De har satsat sin tid, sina tankar, sin förmåga att skriva, för att säga något till mig. Det är fantastiskt!

Hur som helst: nu visar det sig att landsting betalat för att skapa mödomshinnor för att skydda  unga kvinnor från sin familj och den nye mannen. Det är förskräckligt. Förskräckligt att familjer, från vilken kulturkrets de än må komma, är så inskränkta att de inte ser till sin dotter eller syster som älskad person, utan som egendom. Förskräckligt att politiker och sjukvård i någon sorts välmenad mesighet accepterar att legitimera en myt. Ja, det är än mer förskräckligt.

Det får inte vara ett smörjmedel i det mångkulturella samhället att upprätthålla myter. Det blir absurt när de av oss som bejakar mångkultur lägger oss platt för kränkningar och mytbildning. Det är lika absurt att sjukvården ägnar sig åt att sy ihop flickor som det skulle vara att en kommun betalar en lärare för att lära barn att jorden är platt eller att Adam och Eva var de första människorna på jorden och att ormen talade till dem.

Man kan konstatera att informationssamhället, som vi lever i, inte är detsamma som ett kunskapssamhälle. Jag har tidigare pekat på det absurda i att USA inte bara producerat överlägset flest nobelpristagare utan också har en befolkningsmajoritet som tror på Adam och Eva, lustgården och ormen. Då är det väl inte så konstigt att så många politiker på fullt allvar tror att 40-timmars arbetsvecka är en naturlag och att evig tillväxt är något som leder till Paradiset.

Krönika från 2008.

Bild: Detalj ur "Sommarkaos" av Birger Schlaug.