Ur arkivet (17): De vattenmolekyler du ser framför dig i glaset har kanske druckits av Per Gahrton...

Att predika, utan att egentligen vara troende, är förstås en utmaning. Har gjort det några gånger, nu senast i Vittinge kyrka på temat Vägen till livet. För mig är livet i sig, hela den väv av liv som utgör det totala livet på vår jord, något heligt. Det är väl därför jag blev miljömupp en gång i tiden…

Vad är då mer naturligt än att utgå från vatten då man talar om Livet? Vatten är ju i sig något fantastiskt. I ett glas med vanligt vatten finns det hundratals miljoner med vattenmolekyler. Håll det framför dig och du har hela vår jords historia i dina händer! Ja, faktiskt delar av allt som varit, och allt som skall bli!

Häller du ut vattnet i närmaste vattendrag så kommer några av de vattenmolekyler du hällt ut förmodligen finnas i New Yorks hamn inom några månader, några kommer att rinna nedför halsen på en giraff i Kenya, några andra kommer att vandra genom grundvattnet för att nå jordskorpan efter hundratals år.

Men än mer fantastiskt är att de vattenmolekyler du ser framför dig i glaset druckits av andra. Jesus, Napoleon, Mahatma Gandhi, Hitler eller kanske till och med Per Gahrton… Det har druckits av slavar, av fattiga och rika, män och kvinnor, människor och djur.

Men vattnet har inte bara druckits av andra. Det har utgjort delar av människokroppar. Vi består ju till största delen av just vatten. Vatten i glaset har tidigare funnits i kristna, muslimer, judar, hinduer och buddister. Det har byggt upp kropparna hos vita, svarta, gula och röda. Just detta är grunden till att jag uppfattar rasism som så korkat, så totalt obegåvat. Vi är del av samma grundförutsättningar och samma väv. Oavsett var vi är födda, oavsett i vilket kön vi fötts, oavsett om vi fötts i ett rikt land eller ett fattigt.

Tänk dig tanken att vi kommer att återfödas på jorden. Att vi kommer tillbaka hit, men utan att veta om vi föds hos rika föräldrar eller fattiga, utan att veta om vi föds i en kristen eller muslimsk kultur, utan att veta om vi föds som man eller kvinna, utan att veta om vi föds som heterosexuella eller homosexuella, utan att veta om vi föds med vit eller svart hudfärg, utan att veta om vi föds med en uppskattad begåvning eller inte, utan att veta om vi föds med eller utan armar. Hur skulle du då vilja att världen skulle se ut?

Jag brukar ställa den frågan när jag håller föreläsningar. Åhörarna brukar få någon minut på sig att tänka på saken. Sedan pratar vi inte mer om det. Det behövs inte. För alla vet vad alla har tänkt. Man vill komma till en värld där ingen diskrimineras, där det rådet jämlikhet och där alla har samma värde, där alla har ganska lika ekonomiska förutsättningar att skapa sig ett gott liv, där rasism inte existerar och där tolerans mot ”de andra” (som ju kan vara just jag) är stor.

Egentligen finns det ingenting mer grundläggande för vårt liv här på jorden än att förstå våra livsvillkor och förstå vår egen roll i livets stora sammanhang. Att förstå att livet i sig är heligt. Att förstå att vi bör vara tacksamma för varje dag vi får leva här, det är ändå bara ett sekundkort ögonblick i ett kosmiskt och evigt perspektiv. Det är det enda vi vet. Resten är tro.

Oavsett om man tror på Skapelsen eller Evolutionen eller något Mittemellan. Det är därför vägen till livet går genom sådant som Förlåtelse och framför allt: Försoning.

Jag vill också passa på att tacka för möjligheten att få predika i er vackra kyrka. Och vill avsluta den här korta texten med några ord av Elin Wägner:  

”Vi behöver en vision av en värld med mening i. Den visionen skapas då människa efter människa genomlyses av övertygelsen att de nuvarande sakernas tillstånd är en förvillelse som inte ingår i världsordningen…”

Text till församlingsbladet i Vittinge efter det att jag predikat i dess kyrka 2009.
Bild: Detalj av Från någonting till ingenting (Birger Schlaug)