Almedalen (C): Sista talet i dubbel bemärkelse?

Att prata sista dagen i Almedalen är ingen höjdare. De flesta har åkt hem, de sista entusiasterna är kvar. Annie Lööf skall tala. Men i bagaget har hon vetskapen att hennes parti - efter försäljningen av Centertidningarna - är rikast i Nordeuropa. 

I en kris kan man kasta in åtskilliga miljoner extra för att köpa reklamplats. 

Ändå riskerar talet att inte bara bli veckans sista utan Centerpartiets sista.

Danska grisknorrar drog upp Centern i EU-valet, en del mätningar tyder på att partiet är på väg tillbaka till utmarkerna kring de förargliga fyra procenten. Men som sagt: pengar finns, reklam kan köpas.


En undring: kommer någon av de gamla partiledarna att sitta i publiken... eller försöker man hålla Maud Olofsson borta för säkerhets skull?

Både Olof Johansson och Lennart Daléus verkar lagom roade av sitt gamla partis sväng till Stureplan och historiska kovändning när det gäller energiuppgörelsen - skulle förvåna om de dök upp på bänkraderna.

Jan Björklund - som igår uppträdde i bondeförbundsskjorta - och centerpartisterna lär inte vara de godaste vännerna i regeringen om man får tro ryktena.

Energipolitiken ligger till grund för detta, berättas det. Centerpartisterna lär inte var så kanonnöjda med att Björklund lanserar energiuppgörelsen som att det verkligen kommer att byggas ny kärnkraft.

Skulle Annie Lööf, likt Jonas Sjöstedt, hälsa kärnkraftsmotståndarna med sina flaggor så lär det snarast bli burop till svar.


I övrigt verkar Annie Lööf stolt över såväl utförsäljningar (typ Apoteket och Centerns politik) som att riskkapitalbolag äger alltmer inom välfärdssektorn.

Annie Lööf vill verkligen fortsätta att stå till höger om moderaterna i de flesta frågor. Det var länge sedan man kallade sig för Mittens Rike i valkampanjerna...

Egentligen borde jag fylla ut med texten här så att Mittens rike till höger (om du läser på en dator och inte i en mobil) inte ser ut att hänga fritt för sig själv.

Ett sätt att fylla ut kan ju förstås vara att erkänna att jag höll stenhårt på Costa Rica igår. Trots att bloggen har ett tjugotal dagligen återkommande läsare från just Holland och inte en enda från Costa Rica. Behöver jag påpeka att Costa Rica har grundlagsfäst att man inte skall ha någon militär och att landet riktar in sig på att bli det första som blir helt koldioxidneutralt.

Så till gårdagens talare...





Jan Björklund...
Sveriges lärare kan nu lugnt koppla av för semester. Jan Björklund har hållit sitt tal och inga omskakande nya hyss presenterades inför höstterminen. Istället var talet en hyllning till vinster i välfärden, en plädering för ökande löneklyftor och en analys från 60-talet av ekonomisk tillväxt.

Temat var annars feminism utan socialism. Och Björklund friserade friskt och kreativt den liberala historien. Men det kan ju beror på att han gått i en skola med dålig historieundervisning.

Han berättade om hur liberaler drivit fram kvinnlig rösträtt och berättade att Selma Lagerlöf minsann var kommunalt aktiv i folkpartiet. Det han inte ville minnas, eller ens hade kunskap om, var att Selma Lagerlöf var minst sagt förbannad på den liberale ledaren Karl Staaf för att denne inte var villig att driva igenom kvinnlig rösträtt.

När statsminister Karl Staaf 1905 fick motta en petition med 130 underskrifter av välkända kulturpersonligheter – bland annat just Selma Lagerlöf – så svarade han att männens rösträtt var ”den mogna frågan”. Så liberalerna prioriterade kamp för männen och 1909 ramlade det ut ett riksdagsbeslut om allmän rösträtt för ”ansvarsfulla medborgare”. 

Med ”ansvarsfulla medborgare” menades de som inte var fattiga, värnpliktsvägrare eller kvinnor. 

Inte förrän 1921 fick kvinnor rösträtt - sist i Norden. Först var Finland - där fick kvinnor rösträtt redan 1906 utan att minsta liberal var inblandad. Finland var ett storfurstendöme under den ryske tsaren.  Norge fick rösträtt 1913. Danmark och Island 1915. Utan en enda svensk liberal på plats... Liberalerna i Sverige kämpade däremot emot ett antal år. 

Vidare ironiserade Björklund över friårsidén genom att helt fräckt ljuga om vad det innebär: han gav sken av att äldrevården skulle lamslås när anställda skulle få friår. Trots att han vet att man bara kan få sitt friår om någon som är arbetslös kan ta jobbet istället och om arbetsgivaren accepterar det. Björklund är dålig på historia men kan dra historier.

Dessutom hade han mage att påstå att Elin Wägner var folkpartist... Häpnadsväckande. Hon var pacifist, ekofeminist och bildade ett eget kommunalt parti i Berg i Småland.

Förutom alla friseringar av sanningen så blev det ibland krystat värre. Som t ex att kvinnor skulle drabbas illa om vinstuttag i äldreomsorgen förbjöds och kvinnor istället erbjöds starthjälp för att dra igång personalkooperativ - som är MP:s gamla idé och som nu Jonas Sjöstedt vill gynna när vinstuttag skall förbjudas. För Björklund är feminism att bolag med kvinnliga ägare tar ut vinst - istället för att återinvestera i verksamheten - men inte att kvinnor startar kooperativ och gemensamt äger sin verksamhet.

Förutom en hyllning till liberaler som agerat så att Sverige fått kvinnlig rösträtt sist i Norden och en hyllning av vinster i välfärden var talet en hyllning till ökande löneklyftor.


Gammal tröttsam 60-talsargumentaion för ekonomisk tillväxt förekom också. Att liberalismens främsta namn förkastat iden om den eviga ekonomiska tillväxten bekom förstå inte Björklund ett smack. Låt mig citera John Stuart Mill som i sitt huvudverk Nationalekonomins principer skrev så här: 

"Jag inser inte varför det skulle var något att glädjas över att personer. som redan är rikare än någon har behov av att vara, skulle kunna fördubbla sin konsumtion av sådant som ger liten eller ingen tillfredsställelse annat än som symboler för rikedom. Det är bara i mindre utvecklade länder som ökad produktion fortfarande utgör ett viktigt mål: i de mest utvecklade länderna behövs istället jämnare fördelning.

Om jorden förlorar sin ljuvlighet genom obegränsad tillväxt av rikedom och befolkning, bara för att kunna hysa en större men inte lyckligare befolkning, så hoppas jag innerligt för eftervärldens skull att människorna kommer att nöja sig med ett stationärt tillstånd, långt innan de av nödvändighet kommer att tvingas till det.

Det behöver knappast påpekas att ett stationärt tillstånd av kapital och befolkning inte innebär ett stationärt tillstånd för mänskliga framsteg. Det kommer att finnas lika mycket utrymme som någonsin för kultur och sociala framsteg; lika mycket utrymme att förfina konsten att leva, och mycket större sannolikhet för att så sker när kampen för överlevnad inte längre upptar all energi. Också det tekniska vetandet kommer att kunna utvecklas lika framgångsrikt, med den skillnaden att istället för att enbart tjäna syftet att få förmögenheter att växa, så kommer de industriella framstegen att minska behovet av arbete."

Så skrev han alltså, John Stuart Mill. Det märkliga är att de partier som idag står längst ifrån detta är de partier som kallar sig liberala. Och i dagspolitiken är det bland annat Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ som vädrar dessa liberala tankar...

Läs gärna den här argumentationen som redan tidigare är skriven som svar på sådana argument som Björklund presterade.