Julbetraktelse 2: miljöpartisternas julfest är inte lätt att hitta...

Mörkret lägras kring det stora huset på Helgeandsholmen i Stockholm. Svanarna på Strömmen fryser. Men i det stora huset är det varmt och gott. Där firas juletidens ankomst, såsom traditionen påbjuder.

Utskottens julfester har varit i full gång ett tag – med betoning på full. De har nämligen fungerat som glammigt förspel till partiernas egna julfester. Dessa pågår nu i nostalgins tecken. 

Ledamöter har, under inverkan av doft och smak från gammeldags glögg, känt sug efter det som varit, det som en gång fått dem att engagera sig innan schlingmanism, maudism och lövfenism lagt en våt trasa över ideologer och värderingar.

Kanske har det varit värst för Centerpartiet. Så inte är det konstigt att de längtar bort ibland. Till tider då decentralisering stod högt i kurs, kärnkraften skulle avvecklas och Fälldin lämnat fåren därhemma för att ta sig an fåren i riksdagsgruppen. Tjugofem procent i valen!

Låt oss knyta ihop våra traditioner, med våra nya ambitioner, skaldar Eskil milt medan han tuggar på en grisfot.

Där har vi det! ropar Annie och det strålar ur hennes ögon. Vi decentraliserar kärnavfallet så varenda svensk får sin egen del.

Jimmie Åkesson - och den skara som är kvar i hans riksdagsgrupp efter diverse utrensningar – passerar just Centerns julfest. Han kikar in, nickar bifall när han hör de ljuvliga orden om att varenda svensk ska få ta del av något. Så skall det låta. Så går den lilla gruppen vidare, på väg mot närmsta byggarbetsplats där man avser att fira med några järn.

Miljöpartisternas julfest är inte lätt att hitta, gruppen har skingrats för vinden i jakt efter statsrådsposter. En del har smugit till sossarnas fest, andra letar febrilt efter moderaternas, men ett litet tappert gäng bläddrar i gamla partiprogram och stönar fram ett kväde:

"Ack, förr var det fint att va grön,
med friår och medborgarlön,
nu är det skit med det mesta,
men då tog vi kamp för miljön."

I Folkpartiets korridor sitter tårögda ledamöter, utestängda från fest på grund av för sen ankomst. Saliga äro de saktmodiga, tröstar Alf Svensson på väg till kristdemokraternas julfest som hålls bakom lykta dörrar med Göran Skytte som tomte.

Moderaternas julfest började i moll. Opinionssiffrorna är ju lika tunna som statsministerns skalp. Men stämningen ökade i takt med att glöggen värmde och partisekreteraren somnade. Nu hörs den nya kampsången ljuda över Helgeandsholmen.. fortsättning följer här.