Det gäller att se när det går över styr

Arbetskraftsinvandring. Det bygger i grunden på tanken om människors fria rörlighet, individers rätt att bo och arbeta var man vill. Att försöka finna sig en framtid bortom den där, ofta konstlade, nationsgränsen som en gång satts upp. Ofta efter krig eller genom beslut långt ifrån de som berörs. 

Nationer är inget självändamål, än mindre något bestående. Se här hur nationsgränser flyter fram och tillbaka. Utan att särskilt många individer tillfrågats. 

Nationalism är, enligt min uppfattning, något absurt. Lika absurt som tal om vad "folket" är, eller vad "folket" vill.  Talet om "folket", "den stora massan" och liknande kollektivistiskt dravel som ofta framförts av socialister av olika - såväl vanligt förekommande som utrotningshotade - arter har jag alltid känt mig djupt främmande inför. Kollektiv består alltid av individer, individer är aldrig av en och samma sort. Tack och lov. Så ni vet vad jag står när det gäller nationalism, kollektivism och annat dravel.

Med detta som bakgrund kan jag gå vidare...

Regeringen och Miljöpartiet har beslutat om ett system för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU - beslutet är helt rätt tänkt. Problemet är bara att den tanke som finns i grunden har blivit fläckad av de missbruk som ligger så nära till hands. För människor är inte enbart goda, välmenande, empatiska. System, strukturer och normer är inte alltid de bästa att hantera frihet. Godhjärtad naivitet må prövas, men när det går över styr må man tänka om.

Som det nu är ligger i princip all makt hos arbetsgivaren. Alla arbetsgivare är inte goda och empatiska... och även de som vill väl lever i ett system som långt ifrån alltid gynnar den som vill väl. Adam Smiths osynliga hand stryper alltför lätt den som vill agera etiskt på marknaden.

Reglerna som finns idag - en del ändringar är på gång, men räcker inte till - ger förskräckande lite skydd för den svagare parten: löntagaren som sökt sig hit för att få ett arbete. Brist på regelverk bäddar för fusk, exploatering och djup kränkning av människor - vem minns inte skogsarbetarna från Kamerun som lovades ett men fick utstå ett annat helt i enlighet med regelverket. Så sjukt!

Många som kommer till Sverige för att arbeta får arbete som diskare, städare eller andra arbeten där det inte råder brist på arbetskraft. Ändå väljer företag rekrytera från länder utanför EU. Det kan förstås ske på goda grunder: man vill ge människor chansen till ett bättre liv. Bra. Men det synes allt som oftast vara av ett helt annat skäl: man kan ge dem sämre villkor, utnyttja dem skoningslös och utnyttja att de inte känner till hur det svenska systemet fungerar.  Ska vi ha det så? Är det rimligt?

Det märkliga är att det tycks varit så svårt så länge för den majoritet som ställt sig bakom dagens regelverk att ens kunna slå fast att erbjudandena från arbetsgivarna skall vara bindande och att lönen skall vara i enlighet med de avtal som finns på den svenska arbetsmarknaden. Och är det rimligt att den som kommit från annat land för att arbeta, men som finner att löften inte hålls och att lönen är långt ifrån det den skall vara, riskerar att bli utvisad?

Är det rimligt att det på svenska vägar körs lastbilar med chaufförer som tjänar någon tiondel av det som svenskar får?

När den godhjärtade naiviteten går över styr så må det vara rimligt att tänka om. Jag är övertygad om  att det för MP inte handlat om att medvetet bygga system som driver ner redan låga löner och som leder till missbruk av människor - jag vet att det är allt det där goda som jag inledde med som ligger till grund för MP:s agerande.

För borgerliga partier, av olika sorter, är det inte lika självklart att det är humanism som ligger bakom idén om mer fri rörlighet. Fri rörlighet gynnar arbetsgivaren, ju fler som söker jobb, ju lättare att pressa ner löner - det är en ideologisk linje som säkert känns naturlig för en del. Öppnas dessutom upp för möjligheter till missbruk så utnyttjas det. Till glädje för dem som ideologiskt, och med olika politiska beslut, agerar på ett sätt som de facto skapar ett prekariat. Med ständiga korttidsanställningar, med projektanställningar, med otrygghet för dem som söker trygghet. Det är i detta sammanhang vi bör sätta in frågan om alltför regellös arbetskraftsinvandring. Det är inte godhet som styr - det är ideologi, människosyn och värderingar.

Hur som helst: Fri rörlighet över mer eller mindre konstlade gränser är en djupt förankrad grön dröm som i mesta möjliga mån skall sjösättas. Men när det uppenbart gått över styr, är det då inte dags att lyssna på kritiker? Det är skamligt att låta åren gå utan att sätta stopp. Målet måste vara att ingen människa missbrukas, luras, utnyttjas. Målet kan inte vara att arbetsgivare skall ha största möjliga frihet att välja och vraka.