Det enda som är nytt i näthatet är väl nätet. Hävdar jag i veckans krönika i HD. Finns HÄR.
Den svenska kultureliten, det svenska prästerskapet, den svenska politiken, den svenska humoreliten, den svenska vardagen präglades av avsky för kvinnor som krävde rösträtt och demokrati. De ansågs bittra, fula, manshatande och betraktades som neutrum. Kulturens unga, radikala frontmän var våldsamt spydiga, från predikostolarna meddelades vilken plats kvinnor hade i Guds skapelse och vad som väntade dem som inte förstod detta. Om detta har jag bland annat skrivit här.
På min Elin Wägner-blogg finns denna essä om bland annat hennes kamp för kvinnlig rösträtt. Den kritik hon fick ta emot av den svenska kvinnorörelsen för sitt stöd till suffragetterna redogör jag för här.
Att stoppa hatet är vårt gemensamma ansvar,skrivs idag på DN-debatt. Jo, det låter ju bra. För hundra år sedan var det gemensamma ansvaret att upprätthålla hatet.
PS! Den som valde bort Melodifestivalen igår hade chansen att se Veckan föreställning i den andra kanalen. Don Giovanni, med mer än goda hantverkare i alla roller. Lättsam, smårolig, mozersk på alla vis - och, apropå dagens ämne, med vedervärdiga män och kvinna som ber om att få bli slagen gul och blå av sin tillkommande, bara för att få visa hur mycket hon älskar honom. Nåja, skurken hamnar i helvetet, men å andra sidan verkar han ha ganska kul där.
Vilken gedigen, lättöverskådlig sammanfattning av "intet nytt under solen"!
SvaraRaderaDelas!
mozersk?
SvaraRaderaSom vanlgt, en riktig jävla schlauger. Topp.
SvaraRaderaL.
Mozeresk, typiskt Mozart förstås, 09.39.
SvaraRaderaEnligt mediernas norm, så ska man ju kalla en diktaturs statsledning för "regim", inte "regering", åtminstone om landet står emot västmakterna.
SvaraRaderaMen hur är det med vår egen diktatur, den som fanns fram till 1921 när demokratin infördes, kallas den "regim" i våra medier?
Gt
Klassförakt och kvinnoförakt som stundtals slår över i blint hat när individ och kollektiv kräver sin rätt.
SvaraRaderaSå var det då och så är det nu.
Man kan dock notera att när etablissemanget hatar kallas det inte för hat. Det krävs underklassigt språkbruk för att hatstämpeln ska komma fram.
Det finns väl ingen som kallar politikernas spyor över sjuka och arbetslösa för hat.
Det finns väl få makthavare som ser segregerade bostads- och skolghetton som ett uttryck för hat.
/ gorg
gorg.
SvaraRaderaNär man lyssnar på högerfolket så tycks de mena att envar ska vara sin egen lyckas smed. Det fick vi barn f.ö. lära oss i skolan redan på 1940-talet. Kan det bidra till att de fattiga anses ha valt sitt elände pga lathet, medan de rika har jobbat hårt och fått det bra pga sin flit?
Gt
Flera av de som framträdde i UG ägnar sig själva åt retorik som är ganska hatfylld och oförsonlig - även om de skolats att välja sina ord med större omsorg än vissa vars mejl lästes upp.
SvaraRaderaAnsvaret för ett respektfullt samtal börjar hos dem som har den opinionsbildande makten. Som man sår får man skörda.
Om vi kunde få mer av en dialog med respekt för olika åsikter och mindre av en monolog där etablissemangets företrädare läxar upp folk i hur de ska tycka, så skulle antagligen trycket lätta och förlöpningarna bli färre.