Kärleksdrycker, euron och att motverka sitt syfte

Borde väl skriva om att Anders Borg vaknat upp och insett att det bästa för Grekland vore att lämna euron - för en del tar det verkligen tid att se det mest uppenbara. Jag borde väl också skriva om hur SD:s närvaro i riksdagen - man rasslar upp i dagens SIFO - inneburit att fler flyktingar fått möjlighet att få en hemvist i Sverige än om detta, i mitt tycke, otrevliga parti inte kommit in. Man har i allra högsta grad motverkat sitt syfte, eftersom alla andra partier valt att markera sitt avståndstagande. Återkommer till denna fråga.

Men idag gör jag det enkelt för mig genom att berätta att Metropolitan levererar en elegant föreställning av Donizetti´s L'Elisir d'Amour. Visserligen inte, av naturliga skäl, med vare sig Jussi Björling eller Pavarotti i rollen som Nemorino, men i alla fall. Mattew Polenzani är helt okej.

Visste ni förresten att tenorens roll under barockens tid var den lätt löjliga figurens, medan kastraten hade de finaste rollerna. Tiotusentals gossar snöptes i jakten på de perfekta kastratrösterna. Detta berodde inte minst på att kyrkan ansåg det förfärligt med kvinnliga artister - snöpta män klarade av det som krävdes av en sopran... Religioner har mycket på sitt samvete, direkt eller indirekt, kan man väl konstatera.

Den finaste arian ur L'Elisir d'Amour är förstås den här:

Operan heter på svenska Kärleksdrycken och med anledning av det så finns väl skäl att tro att Anders Borg och hans partikamrater tillsammans med sossar och andra druckit väl mycket av den när man skapat sin relation till euron. Kärleksdrycken i operan såldes också av en skojare.