Sommarstilltje om skatbo

I takt med att Stockholms fönster mot vatten har byggts igen i någon sorts kommersiellt tillväxtorienterad förtätningshysteri har man skapat en byggnad precis väster om Centralen som skall påminna om att stan är en stad vid vatten. Formellt heter skapelsen Stockholm Waterfront och är - bortsett från ett håll - inte bara obegriplig utan dessutom ful som fan.

Personligen fattade jag aldrig att det jag såg från Centralens perronger var den nya byggnaden - jag trodde det var någon sorts tillfälligt skydd innanför vilket man byggde huset. En god vän kallade hela byggnaden för "skatboet".

Häromdagen sågade jag ner en ganska omfattande och mycket hög en som stillsamt fått somna in på en bergknalle på tomten. Enen har fått vara hemvist för skator som år efter år byggt bo i den. Byggnadsprojektet har varje år sett ganska risigt och fult ut, ungefär som Stockholms hyllning till havet. Men så, när enen väl fällts, så upptäcker jag ett under av ingenjörskonst med fiffigt hopvällda grenar, förstärkta med cementliknande härdad massa. Den goda vännen studerade boet och konstaterade att hen aldrig mer skulle genera skator genom att kalla den arkitektoniska plockepinnet i Stockholm för skatbo.

I SvD Näringsliv läser jag apropå OS att "börsen bör stiga under de dryga två veckor som spelen pågår". Man lägger till följande brasklapp: "fast inget är säkert". Ty, läser jag vidare på, "ända sedan sommar-OS i Seul 1988 har Stockholmsbörsen gått upp varannan gång och ned varannan gång" och att "enda undantaget är Barcelona-OS då aktiemarknaden var oförändrad."

Kanske ska jag tipsa börsanalytiker att studera sambandet mellan börsutvecklingen och skatbons utformning i döende enar.