Bruce

Jag blev igår påmind - när jag läste i nya numret av Sans - om en av alla dessa mer eller mindre udda saker som fastnade i huvudet när jag gick i Norra Latin. Den så kallade Bruceeffekten - jag minns den eftersom skolan hade en kurator som hette Bruce. Och vad mer, jag minns vem Bruce var - nämligen Hilda Bruce. Det fanns en hemskt otrevlig dam i familjens bekantskapskrets som hette Hilda, och tanken på kuratorn och henne tillsammans var en sådan där absurd grej som kunde göra att Bruceeffekten fastnade i huvudet...

Hur som helst: Bruceeffekten... Man har ju länge vetat att t ex aphannar som tagit steget och blivit alfahanar gärna dödar ungar som diar för att honorna skall bli brunstiga igen så den nye flockledaren får möjlighet att sprida sina gener. Hilda Bruce kom på att det bland gnagare var vanligt att honor som är gravida får missfall när en nya alfahane träder till. Lika bra det, eftersom ungarna ändå skulle riskera att tas av daga av den nye alfahanen. Evolutionärt smart kan man tycka. Men det jag fick lära mig var att detta bara kunde ske hos djur i fångenskap.

Varför man trodde det vet jag inte. Men nu har man kommit på att samma sak sker hos apor i det fria. Spännnade. Detta kan tyckas bekräfta att individer har en fantastisk förmåga att styra sina kroppar alldeles själva på ett sätt som, innan det nu bevisats, förmodligen skulle uppfattas som ett brott mot "sunt förnuft" och "beprövad vetenskap". Jag älskar när saker och ting bryter mot det som så uppblåst kallas sunt förnuft.

PS! Ber om ursäkt till alla som trott att det här skulle handla om Bruce Springsteen... Som plåster på såren kan ni ju alltid lyssna på den här, det kan man inte göra för ofta...