"Jobben är vår viktigaste fråga. De är avgörande både för människors möjlighet att styra över sina egna liv och för Sveriges ekonomi, tillväxt och utveckling. När vi är fler som jobbar så växer ekonomin och då kan vi höja kvaliteten i skolan och vården. Därför sätter vi jobben först."Det ovanstående meddelas från socialdemokraterna. Jobben är den viktigaste frågan, att skapa sysselsättning överskuggar allt annat för Arbetarpartiet Socialdemokraterna. Det är verkligen häpnadsväckande. Hur är man funtad som politiker när kampen för mer arbete till ett självändamål?
Den viktigaste övergripande frågan för ansvarsfulla politiker måste väl rimligen vara att verka för ett samhälle vars utveckling inte leder till ökad påfrestning för natur och klimat. Den viktigaste samhällsfrågan måste rimligen vara att se till att människor får möjlighet till goda liv. Att skapandet av fler jobb är den övergripande målsättningen tycks mig närmast enfaldigt och erbarmligt mentalt fattigt. Arbetarpartiet hade en gång målet att sänka arbetstiden, att ge människor mer frihet genom mindre arbete.
Skälet till att politiker gör skapandet av mer arbete till en huvudfråga beror i grunden på att man fått för sig att mer arbete är detsamma som utveckling. Som om det vore utveckling med större arbetsmarknadsregioner, mindre tid för barnen, mindre tid för växande i den sociala civila sektorn, mindre tid till kulturell deltagande verksamhet, mindre fri tid.
Socialdemokraterna skriver således att mer jobb ger människor ökade möjligheter att styra över sina liv. Fundera över den frasen när ni stressar mellan arbete, livsmedelsaffären och dagis! Verkligheten är ju den att lönearbetet - men lunchrast och resor till och från jobbet - ockuperar både tio och elva timmar per dygn för allt fler människor. Samtidigt som snart sagt varenda miljard som näringslivet investerar går ut på att rationalisera bort människor från arbetsmarknaden.
Socialdemokraterna - uppbackade av nästan varenda riksdagsledamot i det svenska allt mer likriktade parlamentet - tycks tro att den enda visionen för framtiden är att mer arbete - och därmed skatteinkomster för stat och kommun - skall finansiera välfärd, skola, omsorg och sjukvård. Tanken är uppriktigt sagt infantil. Utveckling måste väl rimligen vara att välfärden finansieras genom mycket mer än skatt på arbetstid, nämligen på omsättning eller produktion i stort.
Socialdemokraternas uttalande om att mer arbete har högsta prioritet blir än mer absurt när man betänker att flera undersökningar visat att det finns ett sambandet mellan mer arbete - istället för sänkt normalarbetstid och ökad fri tid - och ökande klimatpåverkan. Socialdemokraterna lanserar som sitt "nystartprojekt" att vi skall jobba mer, för att konsumera mer, för att producera mer, för att vi skall jobba mer. Allt för att BNP skall växa i oändlighet. Socialdemokratin och nytänkande här inte ihop. Däremot hör uppenbarligen regeringens och det mesta av oppositionens tänkande ihop. Politikens världsbild är verkligen fattig!
Mer finns här. Kolla också gärna Jevsons paradox.
Denna fråga tillsammans med frågan om hur pengar ska skapas och fördelas i ekonomin känns för mig som de två kanske viktigaste politiska frågorna såväl ur ett socialt perspektiv som ur ett miljöperspektiv. Jag tror uppriktigt att de flesta idag, inkl. de flesta av våra politker, inte ens har tänkt tanken att det kan finnas något alternativ till välfärd finansierad via intäkter på människors arbetade tid, vilket såklart får katastrofala följder för både människor och miljö. Det är så viktigt att detta synsätt ifrågasätts och att ifrågasättandet också får fäste i den politiska debatten. Tack Birger för dit ihärdiga engagemang!
SvaraRaderaDatorisering/robotisering gör att även arbeten som hittills ansetts som kvalificerade rationaliseras och förenklas - och kanske sköts bättre av datorer än av virriga människor!
SvaraRaderaDet stora som finns kvar är omsorgssamhället, tjänstesamhället, och det passar jäkligt illa ihop med en kapitalistisk modell som bygger på industrier fulla med människor. Ändå verkar det som om politikerna inte kan frigöra sig från den modellen, trots att stora delar av kapitalet redan gjort det och håller på att spekulera Jorden sönder och samman med sina finansiella äventyr.
Ju fler som jobbar desto kortare arbetstid.
SvaraRaderaHåller helt med dig Birger. Jag har skrivit om det här ett antal gånger själv, tex i posten
SvaraRaderaFrån historiskt tvång till mänsklig rättighet - och tillbaks igen?
Det skulle vara bra med fler anställda inom skola, vård och omsorg och med att till exempel rusta upp järnvägen och slitna bostadsområden tycker jag.
SvaraRaderaAtt ha över 30 % långtidsarbetslösa är det bra? Eller riskerar det att bli en gigantisk kostnad för ett samhälle på olika sätt? En del trivs kanske som arbetslös, men knappast de flesta.
Sossarnas resonemang påminner något om Nya Moderaternas.
SvaraRaderaGud staffade människan för att hon åt äpplet från Kunskapens träd. Ett av straffen var att tvingas slita i sitt anletes svett för att få bröd. Straffet var således arbete.
SvaraRaderaDärefter har just arbete använts som straff för att bryta ner människor och som maktmedel för att skilja präster och och adel från borgare och bönder. Arbetet var ett nödvändigt ont, något man var tvungen till för att överleva. Vila var påbjudet en dag i veckan och den dagen var helgad (helig).
Idag har arbetet blivit mål och medel. ”Alla som vill och kan arbeta ska göra det” ekar det mellan höger och vänster bergssida i Arbetslinjens trånga dalgång. Vilodagen är utbytt mot shoppingdagen. Ve och förbannelse över den som ligger hemma i soffan en helg – du ska ju fylla en kundvagn eller två! Inte för att du behöver prylarna utan för att det är din plikt som ekonomisk varelse att upprätthålla konsumtion och omsättning.
Mycket kloka synpunkter här!
SvaraRaderaJag ska inte slita ut mig i onödan med att komma på ännu några instämmande formuleringar, utan nöja mig med att konstatera att jag håller med om det mesta.
Mer folk i eget arbete, utan skattesubvention, desto mer nettointäkt i skatt och då blir samhället vinnare. Den som inte förstår denna enkla logik förstår jag mig inte på.
SvaraRadera"När vi är fler som jobbar, och kapitalisterna inte snor vinsterna, så växer ekonomin, och då kan vi höja kvaliteten i skolan och vården och sänka arbetstiden"
SvaraRaderaBättre så, Birger ?
Moderaterns vann enligt vissa analyser de senaste valen på jobbfrågan...och Socialdemokratena tänker antagligen i sin vanliga "traska patrull på borgarna"-mentalitet att de ska vinna nästa val på samma strategi.
SvaraRaderaEn skatt på omsättning eller produktion i stort, det låter bra, men hur ska man få till det?
SvaraRaderaProblemet är att den ökade produktionen i form av fler prylar, skruvar och muttrar inte syns i de ekonomiska räkenskaperna. Industrin kan öka produktionen utan att det syns i den ekonomiska statistiken. Om skatten vore satt per pryl skulle det synas i ekonomin.
I själva verket skulle vi kunna öka antalet anställda inom skola vård och omsorg, för att vi har fått tid över, tid som inte längre behövs för att tillverka skruvar och muttrar.
Det är en fråga om fördelning av pengar, fritid och arbete. Skatten kanske behöver höjas för att underlätta fördelningen från prylproduktion till mer personalkrävande områden. Men, den behöver inte höjas så mycket, de som arbetar inom vård, skola och omsorg betalar också skatt och moms. De betalar delvis sina egna löner.
Dessutom om människor arbetar och stressar mindre, minskar behovet av vård och omsorg. Skolans kvalitet skulle höjas om barnen har föräldrar som har tid att intressera sig för dem och deras skolarbete.
Skulle vilja kommentera några synpunkter som framkommit med följande:
SvaraRaderaDet är en vanlig - och av politiker gärna förmedlad - missuppfattning att vi med hög tillväxt kan anställa fler inom skolan och vården.
Hur mycket offentligt finansierad skola, vård och omsorg vi skall ha råd med - hur många som jobbar inom dessa sektorer - hänger inte ihop med tillväxt i sig, utan med hur stor andel av den totala ekonomin som utgörs av skatter.
Sedan handlar det ju om politiska prioriteringar vad som sker med dessa skattemedel... Men jag undrar också varför staten egentligen behöver ta in "skatter" överhuvudtaget? Om staten är den pengaskapande instansen, skulle då inte den "monetära cykeln" (i min brist på bättre uttryck) kunna BÖRJA med välfärden för att sedan sippra ut i den övriga ekonomin? Välfärdsinvesteringarna får då såklart anpassas till vad den övriga ekonomin förmår "svälja", för att undvika inflation. Vilka för/nackdelar skulle finnas med en sådan modell tro?
SvaraRadera