Så är det den trettonde november igen. Men ingen snö i år. Viken ligger isfri. Lommen är dock tyst. En gräsand, för trött för att flytta, satt på den kvarvarande bryggan när dimman just lättat. Ensam och lite sorgsen, tycktes det
Fjärilsvingar under bryggorna
tonar bort det fördolda
finner hemlighet bortom kastanjeträden
i ögonblick av vågors skri
insikt: längtan är här och nu.
SAMURAJ
Japanskt vässat stift viner
utmed horisontens oändlighet.
Jag är vinden som befaller
lämna mig med bultande sår
lämna mig med ovisshet
lämna mig med tystnaden av imorgon.
Begåvad familj. Är Emil son?
SvaraRaderaSorgset, vackert, tänkvärt.
SvaraRaderaSom tack till Emil:
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=RSgwYzH6_hU&feature=related
Tack, Emil!
SvaraRaderaGt
Vackert - Livnära - alltihopa.
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=TQmz6Rbpnu0&NR=1
SvaraRaderaFint, Emil - med ditt finger på livets puls!
SvaraRaderaPoesin får mig att stanna upp!
SvaraRaderaDär naturvetenskapen slutar, där tar poesin vid. Kan förklara himlens gränslöshet.
SvaraRadera