Lämna valutan och se framåt

Det spel som nu spelas inom EU för att rädda i första hand Grekland är totalt tossigt. Resultatet kan bli förödande. och jag tänker inte på det som kallas ekonomi, utan det som är kärnan i den politiska demokratin. 

Att upprätthålla valutan, med ekonomiskt stöd från andra EU-länder och till priset av gigantiska och snabba neddragningar inom skolor, sjukvård och annat som håller ihop ett samhälle är rena rama näringstillförseln till både bruna och extremröda rörelser.

Att det finns folkligt motstånd mot nedskärningar i Grekland är inte konstigt. Tvärtom. Det vore synnerligen märkligt om fattiga accepterar att bli fattigare, om föräldrar accepterar sämre skola, om sjuka riskerar än mycket större problem med t ex antibiotikaresistensen på grekiska sjukhus. Den sociala närvaron, i den informella sektorn, är förvisso större i Grekland än i ett extremland som Sverige, men man kommer ändå inte att kunna fånga upp allt och alla som kommer att falla.

Självfallet söker ECB och nationella regeringar att fly från tangentens riktning genom att i panik sätta in akuta räddningsåtgärder. Det är ju inte bara ekonomin och de politiska idéerna som hotas, de är prestigen man laddat hela europrojektet med, och därmed också hela EU-projektet. Den som befinner sig i en kris har farlig förmåga att sätta kikaren till ögonen för att fokusera på som känns mest akut, det finns ingenting kontraproduktivt. Man bör alltid vända på kikaren, så man ser bredare och djupare och på större avstånd. Att bli fångad av innanförperspektiv är någon av det farligaste man kan utsätta sig för, hur behagligt det än känns i stunden.

Visst kan man akut kunna klara sig ur dagens knipa, men långsiktigt riskerar man att falla offer för sin egen kortsiktighet. Euroobligationer, har det talats om. Det innebär att man gemensamt garanterar varandras upplåning. Som EU nu fungerar så innebär det att varje enskilt land kan försöka smita undan sitt eget ansvar - det som brukar kallas budgetdisciplin.

Ska man lösa upp de knutar man knutit in sig i - genom att ha alltför bråttom driva fram europrojektet - så är det enda rimliga att backa några steg, släppa på prestigen, låta Grekland stiga av den gemensamma valutan och låta dess nationella valuta falla i värde.

Baksidan av det är att de lån man tagit i euro blir än svårare att betala tillbaka, vilket i sin tur leder till att skuldnedskrivningar är nödvändiga. De som lånat ut får stå sitt kast, på samma sätt som de som i vårt land köpt löjligt dyra bostäder måste stå sitt kast om de måste flytta och inser att de inte får tillbaka pengarna eftersom värdet på fastigheten sjunkit.

Har man obetänksamt spelat för att vinna, och sedan finner att man förlorat måste man få ta sitt ansvar. Det gäller även banker. Till och med pensionsfonder. Det är det enda sättet för oss att begripa att det system vi lever med - i grunden en ohållbar tillväxtekonomi - måste få ett slut. Att vi måste förstå att det tidevarv vi nu är inne i kräver andra system, strukturer och normer än dem som gett oss allt det goda vi hittills vant oss med. Läs gärna mer här, där jag utvecklar resonemanget.