Den osannolika debatten...

Igår var det budgetdebatt i Sveriges Riksdag. Jag fick en bild framför mig när jag hörde debatten: ett gäng herrar och damer står i styrhytten på en oceanångare, med varsin grogg i näven och med ryggen mot fören, och analyserar huruvida inte Happy hour skall förlängas med en timme i salongen.

Kanske är jag fullständigt ute och cyklar, fullständigt korkad eller totalt verklighetsfrämmande - men jag begriper inte hur fullt vuxna människor kan föra en debatt så totalt befriad från de frågeställningar som är avgörande inför framtiden. Istället gör man ett huvudnummer av sänkt krogmoms.

För det första: Man talar om arbetslöshet och arbetslinje utan att med en enda mening försöka analysera vad det innebär att nästan varenda miljard som näringslivet investerar går ut på att rationalisera bort människor. Även inom tjänstesektorn. Även inom vårdsektorn. Kan det då vara en målsättning i sig att med konstgjorda medel försöka upprätthålla en heltidsnorm på 40 timmar i veckan? 

För det andra: I en alltmer globaliserad värld, med full rätt att söka jobb i andra länder, innebär investeringar i t ex järnvägsbygge inte automatiskt att arbetslösheten i det egna landet minskar på det sätt man ger sken av. Hur hanterar vi detta faktum utan att stänga gränser?

För det tredje: Idén att vi måste "skapa" arbete för att skapa mer skatteinkomster så att vi kan driva skolor, sjukhus och trygghetssystem krockar med ovanstående två punkter. Måste vi då inte se över hela skattesystemet för att bredda skattebasen rejält så att den offentliga sektorns verksamheter finansieras på ett tryggare sätt än genom skatt på arbetstid?

För det fjärde: Den av partierna önskade tillväxten på fyra procent per år innebär att BNP vid nästa sekelskifte skulle vara 32 gånger så stor som idag. Tror politikern i riksdagen att detta är möjligt, rimligt och/eller önskvärt? Om inte: vad har man för plan för system och strukturer när inte ekonomin längre växer på det sätt man önskat sig?

För det femte: Vore det inte tid att analysera huruvida det verkligen är ekonomisk tillväxt som gett oss allt det goda vi har idag - eller om det är människors strävan efter bättre liv som gett oss skola, sjukvård, materiell välfärd? Om det är människors strävan efter bättre liv som gett oss den utveckling vi sett - och som gått hand i hand med ekonomisk tillväxt - är det då inte relevant att ställa sig frågan: Vad är bättre liv? snarare än att ställa sig frågan: Hur får vi fortsatt ekonomisk tillväxt?

Istället är således det stora slagnumret att man skall satsa över 5 miljarder på att sänka momsen på krogbesök. För fem miljarder hade vi kunnat ta ett rejält steg för att rusta upp skolan, se till att vi får fler lärare - inte bara högre löner - , med bra utbildning, så att varje elev blir sedd och bekräftad. Jag har sällan sett något så illa genomtänkt och dåligt analyserat förslag som att kasta bort fem miljarder från statskassan på att sänka priset på krogen. En ny bild dyker upp: Anders Borgs hästsvans har förvandlats till en kran, vilken Maud Olofsson vridit på så att vettet runnit ur.