Så har då också regering och de sedvanliga tillväxtexperterna insett att arbetslösheten inte alls kommer att sjunka på det sätt man beräknat. Man verkar överraskad. Det är obegripligt. När skall Borg, Juholt, Svenskt Näringsliv och LO vakna upp och begripa att nästan varenda miljard som investeras går ut på att rationalisera bort arbetstid? För övrigt är det intellektuellt undermåligt att ha som mål i samhället att "skapa" arbetstillfällen, att producera arbete, att driva en torftig arbetslinje.
Nu räknar man med att arbetslösheten på 7,5 procent kommer att ligga kvar flera år. Man påstår, i vanlig ordning och utan någon som helt insikt i att tillväxtekonomin inte skapar fler arbetstillfällen, att det blir bättre sen. Man tycks inte ens begripa att den tillväxt som upprätthålls i den materiellt mogna delen av världen idag sker genom konsumtion med hjälp av lånade pengar och med allt mer dramatiska följder för klimat och miljö.
I takt med att mängden arbete kommer att minska alltmer så måste vi bredda skattebasen. Den politiker som på fullt allvar menar att det är skatten på arbete som skall finansiera skola, vård och omsorg i framtiden har fastnat i ett tänkande som fungerade förr.
Självfallet är jag ganska belåten med att man i Europa (men givetvis inte i Sverige, där nejsägarna dominerar) nu talar allt mer intensivt om att bredda skattebasen. Det mest nödvändiga - att införa skatt på finansiella tjänster - ser ut att äntligen kunna bli av. Merkel och Sarkozy tycks ha kommit dithän. Tyvärr femton år försent. Det är nödvändigt att bredda skattebasen. Och det är högst rimligt att den finansiella sektorn får vara med och betala för samhällets insatser. (För MP var både sänkt arbetstid och skatt på finansiella tjänster viktiga frågor före Erikssons/Wetterstrands era).
Varför är bredare skattebas en nej/icke-fråga i just Sverige ?
SvaraRaderaFel fråga på fel plats, men ändå …
Skulle så gärna höra ett svar på Peters fråga (EMU-inlägget i 14 augusti)
Eric
Angela Merkel är väl nästan grön, tillika trygg på något sätt. Som en morsa, typ en Sif Ruud.
SvaraRaderaUttrycket "femton år försent" kanske ska bytas ut mot "femton års förhalning". Ty FÖRsent är det väl inte, eller?
Gt
Eric: Sedan också MP centralt övergivit tanken på grön skatteväxling - man drev inte ens frågan i valrörelsen och har inte heller kopplat den till argumentationen mot jobbskatteavdragen - har frågan om bredare skattebas blivit en ickefråga i svensk politik. Förmodligen blir det något av de borgerliga partierna som kommer att ta upp den eftersom den rödgröna oppositionen verkar totalt främmande för att tänka utanför den invanda boxen. En bredare skattebas är nödvändig om vi inte tänker oss att det är just skatt på skola, vård, omsorg och kultur som skall bekosta det vi kallar välfärd. Socialister har alltid älskat hög skatt (inkomstskatt och arbetsgivaravgifter) på arbetstid eftersom det inneburit att arbetet uppvärderats. Tanken var god under tidigare faser av samhällsutvecklingen,idag är samma tanke totalt kontraproduktiv för alla som egentligen vill ha ett samhälle där just de mjuka värdena ges ökad plats.
SvaraRadera(Lägger in försök till svar på Peter på den plats där frågan togs upp).
Ett ofta praktiserat grepp för att skapa nya arbetstillfällen är regler.
SvaraRaderaMan hittar på nya sådana som allmänheten måste följa. Sedan behövs några som kontrollerar efterlevnaden, några som kontrollerar kontrollanterna etc etc.
Merkel nämndes i rubriken.
SvaraRaderaDet finns ett ordspråk som säger att de små stjälper varandra, men de stora hjälper varandra. Tanken gick osökt till detta när jag fick höra att Frankrike och Tyskland haft ett eget möte och nu vill bestämma över alla de andra EU-länderna. I och för sig inget nytt.
Bra sagt Birger om arbetslösheten. Den kommer inte att minska förrän högkostnads - högskattestrukturerna brutits ned. Arbetskraften är för dyr helt enkelt. Det kan komma en tid - kanske rätt så snart - när konkurrensen från de nya uppåtgående ekonomierna, Kina, Thailand, Malaysia m.fl. (har någon sett de nya radhusområdena utanför Kuala Lumpur?)kommer att tvinga västeuropa till smärtsamma förändringar. Det blir sänkta skatter och kraftigt reducerade transfereringar. Och en nödvändig egenförsörjning och en halvering av lönerna för lågutbildade. Kanske kommer hyrorna i de gamla miljonprogrammen också halveras liksom priserna i de butiker när de nyfattiga handlar. Sverige som ett nytt Tottenham. Någon miljöpolitik kommer det inte att finnas utrymme för. Maten på bordet kommer först.
SvaraRaderaLöttingebloggen,
SvaraRaderafinns inte utrymme för miljöpolitik så fortsätter mänsklighetens lämmeltåg ner i avgrunden.
Ur SvD:
SvaraRaderaPå mötet i Paris på tisdagen enades Angela Merkel och Nicolas Sarkozy om att föreslå en ”ekonomisk regering” för eurozonen under ledning av EU:s rådspresident Herman van Rompuy.
[...]
Tyskland och Frankrike är dessutom fast beslutna att gå i spetsen för en koordinerad finanspolitik.
En gemensam ekonomisk politik på EU-nivå under den ej medborgartillsatte presidenten innebär att medlemsländernas nationella parlament får noll att säga till om. Man föreslår i praktiken avskaffandet av demokratin i eurozonen och utropandet av Europas Förenta Stater. Och detta möts med jubel av Birger, bara för att man ytligt kamouflerar detta "Machtübernahme" som en rent finansiell åtgärd med udden mot börshajarna?
Börjesson: tja, det fanns ju sådant som var värt att applådera. Dessutom: skall man ha en gemensam valuta på det sätt som EU stipulerar så krävs en gemensam ekonomisk politik om det skall fungera. Inget nytt. Det sa jag redan innan folkomröstningen, det var Euroanhängarna som hävdade något annat...
SvaraRaderaJodå, så är det ju. Men detta faktum var ju ett (av flera) skäl att rösta nej den gången. Varför är du helt plötsligt för denna monstruösa superstat? Är det bara för att vi själva står utanför? Jag tror nog vi blir "aningen" påverkade ändå...
SvaraRaderaAngående de rent ekonomiska aspekterna så hade jag hellre sett ett förbud mot att sälja värdepapper förrän tidigast ett kvartal eller så efter införskaffandet. Det skulle tvinga fram en betydligt mer långsiktigt tänkande finanshandel, och kanske få börsen att åter fungera som den från början var tänkt att göra; som ett sätt att få fram investeringskapital till lovande företag.
Trots alla effektiviseringar och tekniska framsteg lyckas vi inte ta det mentala steget att reducera arbetstiden trots att behovet av arbetstimmar hela tiden reduceras.
SvaraRaderaIdén om arbetslinjen och den fulla sysselsättningen sitter så djupt rotad att själva syftet med effektivisering försvinner. För syftet med att göra någonting effektivare måste väl ändå vara att få resurser och tid över till något annat? I nuläget måste varje effektivisering mötas med åtgärder för att behålla sysselsättningen på önskad nivå. I det läget väljer vi konsumtion, skuldsättning och att förbruka ändliga resurser i en allt snabbare takt istället för mer fri tid och en konsumtionsnivå som är i paritet med vad klotet klarar av.
Att beskatta någonting i ena ändan (arbetstid) som man aktivt försöker ta bort i andra ändan (arbetstid) kan inte funka i längden. Som en istapp i öknen kommer skattebasen att försvinna. Beskattning av omsättning inom finanssektorn är en bra början. Sen kan ske det är dags att börja titta på beskattning av omsättningen på råvaror och prylar.
Michael Törnqvist (MP Göteborg)
www.kortarearbetstid.nu
Jag säger inte att jag är för denna "monströsa superstat". Jag säger att om det skall fungera med en gemensam valuta så måste man ha en i stort gemensam ekonomisk politik. Jag är inte för, jag är bara lätt förbannad på att man försökte fånga väljare genom att påstå något annat.
SvaraRaderaDet gör väl de flesta politiker, att försöka fånga väljare. Det med att påstå något annat.
SvaraRaderaRealist
Håller med dig till fullo, herr Schlaug. Politiker synes var fast i en jobbig rävsax, att med konstgjord andning ha kvar evig tillväxt (med lånade pengar)och samtidigt få full sysselsättning, (när varenda krona som investas går till att effektivisera, precis som Michael Törnqvist skrev). I längden ohållbart, givetvis, såvida vi inte på allvar ska ge oss i kast med att konkurera med kineserna vad gäller kostnad på arbete, vilket en annan här på bloggen korrekt uttryckte det som ett "lämmeltåg på väg till avgrunden".
SvaraRaderaFick min första fortkörningsbot igår och det gav mig en intressant reflektion kring behovet av att växla ner. Jag Gjorde en Jonathan Swift och skrev ett brev som summerar det paradoxala i vårt samhälle på ett lite vrickat sätt. Birger, om du skule vara så vänlig att läsa det, skicka ett mail till: gemeneman@live.se, så tror jag inte du kommer att bli besviken. Det andas ilska, hopp och satir så det står härliga till ...
/Jocke
I och med att den gemensamma valutan blev antagen av en stor del EU-länder, så kommer det att tvingas fram en gemensam ekonomisk politik med finansminister och allt.
SvaraRaderaDen som höll i taktpinnen, vid eurons införande, kände antagligen på sig att en logiskt följande statsbildning skulle möta motstånd.
Men genom att medlemsländerna sa ja tack, så spelar detta motstånd mindre roll. Euron har i sig kraften att tvinga fram en statsbildning. Det ena ger det andra med automatik, och det visste dirigenten.
Knepet ser alltså ut att lyckas, för nu sitter unionen där i rävsaxen. Superstatens födelse nalkas.
Men vem är dirigenten? Den europeiska kapitalismen, kanske.