Livet är ett dramatiskt tillstånd, som slutar med döden. Tänkte jag igår när hösten visade upp sig. De vita tobaksblommorna hukade under ösregnet som smattrade mot taket på verandan. Katterna kurade vid fönstren, vinden slet i bönorna i klosterträdgården och viken nere i dalen låg i grådis.Radion var på. Jag hör ett inslag om den ekonomiska krisen. En förnumstig expert uttalar sig: "Industriproduktionen ökar inte som det var tänkt". Vad var det som var tänkt då?
Jo, det som var tänkt var att industriproduktionen skulle öka med 4%. Det vill säga det var tänkt att den skulle fördubblas på 18 år. Fyrdubblad om 36 år, åttadubblad om 54 år och 32 gånger så stor som idag vid nästa sekelskifte. Så var det tänkt. Undrar hur man är funtad när man tänker så? Om man förstår vad tillväxten, som ju mäts exponentiellt, innebär?
En annan expert från den finansiella sektorn hävdar att "det gått i baklås". Nej, det är inte klimatfrågan han menar, eller miljöfrågan, eller den sociala rättfärdigheten. Utan jakten på ekonomisk tillväxt. Den har gått i baklås. Det komiska är att om den går den i baklås tillräckligt mycket så kan vi minska klimathotet, överexploateringen av jordens resurser och hotet mot - ursäkta det högtravande ordbruket - de planetära processerna. Det vill säga sådant som ingen finansminister, ingen regeringschef och knappt någon partiledare tycks ha någon kunskap om. Det är som att låta psykologer ägna sig åt hjärtoperationer.
Det är osäkerhet i makroekonomin, hävdar en annan expert. Nej, det är det faktiskt inte. Det är inte alls osäkert. Det är med hundra procent alldeles säkert att vi inte kan hålla på som vi gör, att konsumtionen i de materiellt rika länderna måste länkas av, att vi måste bry våra huvudet med vad som kommer efter tillväxt- och konsumtionssamhället. Hur vi gör för att varva ner, växla ner och sänka hastigheten utan att det får sociala och demokratiska negativa följder. Det är en jättefråga. Som ingen av alla dessa experter ens närmat sig. Som de inte vågar ta i. Det är rädslan som gör att de inte vågar tänka det som måste tänkas. När inte ens gröna språkrör vågar ta i den mest avgörande frågan har fegheten fått fotfäste också där den borde vara bannlyst. Det har verkligen gått i baklås.
Livet är förvisso ett dramatiskt tillstånd. Som slutar med döden. Politik är också en dramatiskt verksamhet...
Språkrören inviterar alliansregeringen idag genom att öppna för samarbete om järnvägar, bostäder och högre lärarlöner. Men varför finns inte minsta lilla analys om tillväxtens dilemma? Hur använder läraren sina högre löner? Konsumerar mer, reser på längre semesterresor? Varför betonar man inte ekologiskt byggande när det gäller nya bostäder? Varför diskuterar man inte problemet med de ökande antalet transporter när man talar om järnvägen? Varför nämner man inte arbetstidsförkortning när man talar om den allt högre arbetslösheten? Vad ÄR grön politik? Löften om såväl guld som gröna skogar? Ser man inte konflikten som utspelar sig rakt framför deras ögon?
SvaraRaderaL.
Lena
Jag håller på att lerklina köksväggarna.
SvaraRaderaGrönavågentomtar blir vi alla till slut - om vi har tur.
MP har länge varit på väg till mitten, till de breda lösningarnas land, där man tar livet av idealen.
SvaraRaderaVi hade ett hopp om att Fridolin och Romson skulle återta den åsidolagda MP-själen. Men det har de hittills inte gjort.
Därför ter sig Gröna Partiet allt mer intressant.
Men det gör nog Vänsterpartiet också, om Jonas Sjöstedt och Rossana Dinamarca blir talespersoner.
Att Rossana just nu spjärnar emot ett delat ledarskap är antagligen övergående.
RD verkar f.ö. ha samma slags klös som Birgitta Olsson i FP, men bättre riktat.
För att få betyget MVG ska man visa god förståelse, kunna föra resonemang och kunna applicera sin kunskaper på flera områden. När det gäller såväl finansfolk som politiker så för dom väl precis G i sina kunskaper om tillväxten och dess konsekvenser. Dom kan nog reda ut ekvationen y=C*1.04upphöjt i x (resultatet av 4% tillväxt under x år). I skolans böcker räknar man alltid med pengar och bakterier när man använder denna formel. Men när det gäller att dra slutsatser från detta på andra områden tar det liksom stopp.
SvaraRaderaDen hemska sanningen är att det inte kommer att göras något åt klimatfrågan.
SvaraRaderaDärför går vi en stor förändring till mötes. Hur kan vi som vill leva långsiktigt rusta oss?
Kanske återgå till att odla egna grönsaker, så åtminstone något slipper åka flyg hundratals mil. Fast då ser väl VIP-folket en chans att ytterligare öka sitt kringflaxande.
Det är dock viktigt att genom t ex insändare söka påverka andra. Blir vi flera likadana finns chansen att vi blir politiskt intressanta.
En världscivilisation går i graven.
SvaraRaderaEn världskultur skulle kunna vara ett övergripande förstånd som fortplantar sig i världen, genom Poeter, Författare, Musiker, Skådespelare. Opinionsbildare.
Kort sagt Kulturarbetare.
De verkliga kulturerna skapas då av oss själva under överinseende av vårt gemensamma förstånd.
Fotosyntes kretslopp, ekologisk och social samverkan i lokala kulturformer, där vi kan ha överblick och ta ansvar för Helheten!
så dj..a bra! jag läste någonstans (energy bulletin) om att vi vid en fortsatt exponentiell beräkning av resurserna redan efter 500 år skulle behöva mer än hela jordens totala yta täckt med solceller, efter 1400 år skulle hela solens energi vara förbrukad osv. osv... ja, det är svårt att tänka smått :)
SvaraRaderaLånat av en Doktor.
SvaraRaderaGlöm inte Klotförståndet.
Som jag tolkar ditt uttryck så är det inget vi behöver lära oss, det krävs egentligen ingen utbildning - det finns där. Det skall bara släppas fram. Så världen må vara galen, men det är en synnerligen botbar galenskap. Det krävs bara lite mod, från många. Chomsky, igen ...
Har du sett den här artikeln Birger?
SvaraRaderahttp://www.svd.se/kultur/vi-har-en-svar-tid-med-stora-offer-framfor-oss_6401771.svd
En Pessimist är en person som alltför länge umgåtts med optimister!
SvaraRaderaRealist och Rationalist finns också.
Bertrand Russel hänförde sig till den senaste kategorin.
Många professorer har nått sin ställning tack vare sin brist på Förstånd och att de inte orkar se Klotet som en Helhet!
Jag tänker att oförmågan att förstå konsekvenserna av exponentiell tillväxt är, i alla fall till dels, en effekt av en skola där vi matas med kunskap utan utrymme till att man får ifrågasätta och tänka själva, där det finns ett rätt svar på alla frågor och som är det enda svaret som godkänns på proven. Jag är heller inte säker på att det är något som går att lära ut, det är mer ett sätt att tänka som man måste upptäcka själv, vilket man gör om man inte hindras i det. Jag är säker på att dom flesta ekonomer och "experter" är jätteduktiga på att RÄKNA på exponentiell tillväxt, men dom FÖRSTÅR det inte. Och det är att förstå som är det viktiga. Skolan är mer inriktad på kunskap än på förståelse.
SvaraRaderaPeter
Döden är ett tillstånd som slutar med livet.
SvaraRaderaDöden är ett tillstånd som slutar med livet i behåll, för någon annan.
SvaraRadera/ Realist
Fyndigheten gör att flera blir gladare.
SvaraRadera/ Rationalist