 |
| Ska Lennart Olsen gräva en grön grav? |
Dagens partiledardebatt. Spännande? Eller ska två dinosaurier, likt siamesiska tvillingar, mötas och huggas om vem som är bäst på att jaga tillväxt och få fler människor att konsumera mer? Vem är bäst på att fortsätta det som varit? Vem är minst benägen på att tänka nytt...
Och det nya gröna språkröret som skall göra debut? Blir det säck och aska för att be om ursäkt för gröna visioner och "det gröna dilemma" som Lennart Olsen - som sitter med i MP:s programändringsgrupp - på det mest häpnadsväckande sätt nu torgfört i tidningen Riksdag och departement?
Dessvärre lär Lennart inte gjort det på eget bevåg - så gör man inte! - utan med fullt godkännande och förmodligen också med full uppmuntran från partiledningen. Frågan är bara om det är den nya eller den gamla partiledningen...
MP riskerar att låsa in sig i Olsens snäva tankevärld. Herregud, jag har hört honom under många av mina år som språkrör och hävdar fortfarande med emfas: Lennart är en lika trevlig person som lysande tjänsteman, men en - ur grön synvinkel - totalt förödande politiker som med evigt ältande och med en evig retorisk rundgång kan hacka sönder det mesta av grön politik utifrån att den strider mot det som idag uppfattas som realistiskt utifrån dagens politisk norm.
Lennart Olsen har fastnad i idén att skatter - som finansierar vård, skola, omsorg etc - skall tas ut på arbetstid. Därmed är han fast - och riskerar att få fast hela MP - i ett tänkande som blir förödande för MP. Eftersom man därmed ansluter sig till idén om mer arbete, mer konsumtion, mer produktion som enda sätt att klara välfärden. Skattebasen måste istället breddas - jag skrev om det i DN för en tid sedan. Läs, Lennart!
Det gröna dilemmat är inte vad Lennart tror, det gröna dilemmat är snarare att Lennart Olsens världsbild intagit ledande position i programgruppen.
Vilken tur då, att Himlen nyss begåvade oss med ett riktigt miljöparti, Gröna Partiet!
SvaraRaderaEtt grönt dilemma - lika stort, kanske, som Centerpartiets atomkraftsdilemma?
SvaraRaderaFortsätter MP på denna väg blir partiet en utmärkt koalitionspartner åt Reinfeldt när moderaternas nuvarande allierade tynat bort.
Det är ett problem att partiet ser ut att fastna i samma syn på vår värld som de röda och de gröna har och har haft. Fråga till Birger: Var det inte du som kämpade för att Lennart skulle bli tas tillbaka från Kommunförbundet, som ekonomichef, till mp när vi kom in i riksdagen igen 1994? Det var många i riksdagsgruppen som då var mycket, mycket tveksamma!
SvaraRaderaF.D.
F.D: Helt sant, Lennart var en lysande sifferman, jag uppfattade att han skulle vara en lysande tillgång som tjänsteman - jag var en av dem som hade haft väldigt mycket nytta av hans kompetens under tidigare år (bland annat som bollplanet som ständigt kom med invändningar och sådan kritik som andra partier ständigt kom med - sådana bollplank är jätteviktiga inför debatter etc). Det fanns de i riksdagsgruppen som var mycket skeptiska, mitt argument var att Lennart ju de facto inte skulle vara beslutande politiker utan utredande tjänsteman. Vi hade våra holmgångar, som ibland var mycket tuffa - alla riksdagsledamöter klarade inte av (eller hann inte med!) dessa ofta ibland ältiga samtal.
SvaraRaderaInget jag har tittat igenom än, men detta verkar vara något för herr Schlaug:
SvaraRaderaConstraining Consumption
http://www.youtube.com/watch?v=ksZjZw2BeG0&feature=feedu
15 minuters tal
Reinfeldt var lysande i debatten. Inte kommer oppositionen att klara sig bättre i valet 2014!
SvaraRaderaGustav Fridolin, är han grön? Har han inte läst något av det som rör sig i forskarvärlden och i den gröna världen??
SvaraRaderaBirger, jag läste din intressanta DN-krönika som du länkade till. (Jag hade inte läst den förut.) Jag instämmer förstås i det ologiska i att välfärdens finansiering ska grundas i antalet jobbade timmar, samtidigt som all vår strävan går ut på att minska arbetsinsatsen per producerad vara/tjänst. Men det här med att beskatta produktionen istället - menar du verkligen en skatt på omsättningen? Bara för att företaget omsätter X miljoner så innebär ju inte det att de har gjort någon vinst. Kanske går de precis jämnt upp mellan intäkter och utgifter. Varifrån ska de då ta pengarna för att betala skatt på sin omsättning?
SvaraRaderaBörjesson: Om företaget inte går med vinst så innebär det ju idag att man ändå får betala arbetsgivaravgifter. Vad är det för principiell skillnad om man istället för sådana betalar en skatt på omsättningen eller på produktionen i sig?
SvaraRaderaHej Birger!
SvaraRaderaTack för din lysande beskrivning och analys "Från tillväxt till utveckling". Har läst igenom alla kapitlen och kan i stort bara instämma i allt det du skriver. Och det är inte så konstigt då de källor/personer som du redovisar till vänster oxå mina källor- Dock saknar jag Niclole Foss, Chris Martensson, Chomsky, Orlow, Heinberg, Hopkins och några till. Det som gör mig bekymrad är att du som en av de tunga MP-politikerna ok fd, verkar vara totalt marginaliserad utan inflytande och möjlighet att styra MP:s skuta bort ifrån kommande blindskär. Och just nu med en ny besättning (Fridolin och Romson) som verkar ha glömt både karta och kompass en sin och MP:s vision och styrt in i den breda tillväxtfåran och mainstream.
Jag tänker så här: Om inte du i din position kan påverka (MP) att reva och reflektera och sen ta ut en ny kurs, vem/vilka har då möjlighet att göra det? Det är mkt deprimerande och olycksbådande.
Själv har jag av skäl som du beskriver i "Från tillväxt till utveckling" tappat tron på rikspolitiken och riks- och EU-politiker.Vårt hopp står till bl a rörelser som Omställning Sverige där medborgarna tar saken i egen hand och GÖR NÅGOT konkret inför den kollaps av samhället som kommer vare sig vi vill eller inte. Och de politiker som har rådighet och efteråt kan ställas till svars är lokala politiker. Jag ser fram emot en fortsättning av ditt epos. Bra analyser och beskrivningar har vi gott om med vad ska och kan man göra innan det ekonomiska systemet som bygger just på ekonomisk tillväxt krackelerar. Finanskollapsen lär vi knappast kunna undvika och den ligger nära i tiden. En samhällskollaps blir svår att undvika. Det betyder givetvis inte en undergång av samhället, men många år av försakelser och elände för medborgarna, innan något annat växer fram. Dina tankar om detta ser jag fram emot i ditt nästa inlägg!
PS. vårt nuvarande ekonomiska skuld och räntesystem kräver en BNP-tillväxt som i sin tur kräver ständigt mer energi, främst olja. Vad är dina tankar kring detta dilemma?
Martin Saar: Tror inte att det på långa vägar räcker med Omställningsrörelsen eller enskilda konsumentinitiativ. De är nödvändiga. Men tyvärr otillräckliga. Det behöva också politiska beslut. På nationell nivå. På EU-nivå. På global nivå. Vilket är ett problem... Vi måste således ha politiker som vågar lägga fram tankar, våga driva opinion, vågar inse att politikers roll inte är att bara förvalta en gammal världsbild utan utan att vara med och förändra den.
SvaraRaderaDe namn du räknar upp är intressanta, några av dem ska upp på sidan, men några känner jag är väl slarviga och lätt blir offer för sin egen retorik.
Fortsättning följer i höst på Från tillväxt till Utveckling - åtminstone är det tänkt så, texten är del av ett arbete med ett bokmanus.
Birger!
SvaraRaderaIngen tror väl att omställningsrörelsen eller enskilda konsumentalternativ är tillräckligt. Vad omställningsrörelsen kan bidra med är en omfattande opinionsverksamhet, där man talar klartext om orsakerna till det läge/kris vi befinner oss i, och försöker ställa om till ett liv med mindre energi till skillnad mot våra politiska partier inkl MP, som för en retorik som inte är förankrad i verkligheten. Utan ekonomisk tillväxt stannar samhället.
Ska jag tolka ditt svar att risken för en total global finanskollaps är så liten att den är försumbar?
Om inte du kan påverka MP i din position vem/vilka ska då få MP att tala klartext återgå till sina ideologiska rötter? Och framför allt fokusera på orsakerna till de miljöproblem vi har idag: sambandet mellan energi och ekonomi.
"Vi måste således ha politiker...." och hur ska det gå till?
Einstein sa ungefär så här "Inget problem kan
lösas av samma medvetande som skapat det". Och det är väl det som är dilemmat. Hur förändrar man kollektivt nuvarande medvetande bland dagens politiker?
På vilket sätt är några slarviga och blir offer för sin egen retorik? Det får du allt utveckla lite närmare.
Martin: Vi är förstås överens om att omställningsrörelsen är viktig. Nej, du skall inte tolka mitt svar som att en global finanskollaps är så liten att den är försumbar. Det finns ju oerhört mycket som talar för en finanskollaps. Kanske har just nu Tyskland en nyckelroll - lyckas Merkel med konststycket att utifrån sin auktoritet och trovärdighet - hos grupper som inte lyssnar på vare sig miljörörelse eller forskare - för en omställning till "efter tillväxtsamhället" så vore en del vunnet. Jag är ganska övertygad om att det är konservativa som har lättare än etablerade socialister att tänka tillväxtsamhället och dess systemuppbyggnader som en parentes.
SvaraRaderaPolitiker har förvisso skapat problem, tillsammans med "moderna" ekonomer, men politiker har likt förbannat en nyckelroll för omställning. Det kan gå fort när det väl vänder. Om det vill sig väl.
"Offer för sin egen retorik" - hur trist det än är att säga (eftersom jag gillar så mycket av vad personen säger och skriver) så uppfattar jag t ex att Chomsky ibland blir offer för egen retorik. Ska återkomma till det så småningom - dock ogillar jag än mer hans vulgokritiker.
Bra Birger! Chomsky är kontroversiell men i intervjun för The Nation. finns på You Tube, var han riktigt bra, liksom många av dem jag nämner. Fortfarande undrar jag varför har du så litet inflytande. Tro mig ett Omställningsparti är i vardande som vågar tala klartext!
SvaraRadera/M
Lennart Olsen vill att vi ska ta ut produktivitetsökningen som kortare arbetstid i stället för i form av ökad konsumtion av varor och tjänster.
SvaraRaderaImponerande artikel i DN! Du besitter sällsynt klarhet i din analys av samhället. Så här när jag läst artikeln känns det märkligt att det inte slagit mig tydligare hur "jobbpolitik" och den allmänna strävan till rationaliseringar ligger i direkt konflikt och motsäger varandra. Du har naturligtvis rätt i att skatteintäkterna måste flyttas från arbetet! Dock känns det som att myntet har en sida till: vi arbetar inte bara för att finansiera välfärd utan även för att finansiera oss själva och våra liv. Ur den enskilda medborgarens perspektiv är det troligen minst lika mycket detta som utgör drivkraft för arbete, inte nödvändigt att vi så förtvivlat vill vara med och betala för det gemensamma. På en alltmer rationaliserad arbetsmarknad, vilka ska jobba och vilka ska det inte? Och kommer intäkterna från omsättningsbeskattningen att betala upphället för alla de som, av rationella skäl, inte har något jobb att gå till?
SvaraRaderaJag uppmärksammade inte detta blogginlägg förrän idag, därav sen kommentar. Birger uppmanade mig att läsa hans artikel i DN om hur man kan bredda skattebaserna som ett alternativ till skatt på arbete, så det har jag nu gjort.
SvaraRaderaBirgers förslag går ut på en skatt på företagens omsättning. Rakt av.
En sådan skatt infördes omkring 1960 i Sverige under namnet Omsättningsskatt (Oms) och var då på 4 procent. Rätt snabbt, och särskilt när man ville få in mer pengar genom att höja skatten, upptäcktes ett stort problem med en sådan skattekonstruktion.
Problemet består i att en varas eller tjänsts tillkomsthistoria kan se väldigt olika ut "från ax till limpa". I vissa fall sker processen inom ett enda företag, det sker särskilt om det rör sig om väldigt enkla produkter eller tjänster eller om man har en långt gången vertikal integration inom ett och samma företag. I andra fall gör ekonomiska fördelar med specialisering att en vara kan förädlas och distribueras inom många olika företag. Typ råvaruproducent, underleverantör 3-2-1, hopsättning, grossist, detaljist. Bara detta blir sju led.
En skatt på omsättning (den gamla Omsen) innebär att man varje gång en produkt eller dess delar byter ägare från ett företag till ett annat redovisas det som omsättning i det företaget och skall då beskattas med en omsättningsskatt.
Det betyder att beskattningen inte blir neutral och kan slå väldigt olika mellan olika sätt att organisera en produktions- och distributionskedja. Det skulle styra väldigt kraftig mot långgående vertikal integration av produktionsprocesser inom ett och samma företag trots att det i de flesta fall troligen inte alls är rationellt.
Av detta skäl övergavs snabbt idén om en ren omsättningsskatt (oms) och ersättes av mervärdesskatt (moms) där man fick dra av den omsättningsskatt som debiterats i det tidigare ledet. Så småningom kunde då också skattesatsen höjas till dagens 25 procent.
Momsen är alltså en skatt på det mervärde som tillförs en produkt i varje produktionsled. En stor del av det är arbete, men inte allt. Det är lika mycket en skatt på det produktionskapital som används i tillverkningen t.ex. för maskiner och anläggningar. Det är alltså inte så att skattebasen försvinner om man automatiserar med en maskin, även om den kan bli lägre om maskinkostnaden är lägre än arbetskostnaden.
Lennart Olsen
Tack för ditt inlägg Birger. Jag så som Miljöpartist och mycket kunning i traditionell ekonomi beklagar djupt att Lennart sitter helt fast i sina revisorstankar och tydligen helt saknar förmågan till nytt tänkande.Det är inte den typen av tankar vi behöver inför framtiden.
SvaraRadera