Den skamlösa nyfikenheten, en välskriven bok av Astrid Seeberger, har fått fina recensioner och i kväll samtalar jag med henne i Kunskapskanalen klockan 19.00.Seeberger är njurläkaren som menar att det krävs en skamlös nyfikenhet för att nå fram till patientens innersta. Och att nyfikenheten måste odlas genom människokunskap och bildning.Vad är egentligen skamlöst?
Själv är jag mycket nyfiken på hur hon ser på patienters integritet - hur långt in i en människa får man gå om man inte har tid att ta hand om det man kanske rivit upp, och hur mycket får man lämna ut? Och hur skall läkaren få tid till till engagemang när tidspressen är hård? Och hur är det nu med läkarnas egna ambitioner? Varför blir man stafettläkare? För att man är intresserad av människor eller...? Frågorna radar upp sig. Författaren skall förstås också få berätta om sitt liv och sina personliga erfarenheter. Allt i ett 28 minuter långt samtal.
Tillägg tisdag kväll: Här finns den på nätet i sex månader.
Det låter intressant! Jag tror att denna läkare, har en poäng där.
SvaraRaderaFör att odla sin intuition också, behöver man vara nyfiken och observant på sin omgivning.
Jag själv tittar alltid på ansikten. Kommer i håg en gång när jag såg någon chef i tvrutan för typ Livsmedelsverket eller något, hur som, han pratade om hälsa, och själv tyckte jag han såg sjuk ut. (Vad nu sjuk/frisk är, det definierar man väl individuellt.)Då fick jag inget förtroende, för hans råd.
Har läst boken, en vacker bok men jag hoppas att du verkligen vill fråga om det här med läkarens tystnadsplikt! Hur mycket får man lämna ut i en bok?
SvaraRaderai Svenska Dagbladets recension skriver man så här: "De människor som skildras i boken, av den ”skamlöst” intresserade Seeberger, lämnas inte ut till läsarens godtycke utan beskrivs djuplodande och med stor empati."
Är det etiskt försvarbart att beskriva en patient hur djuplodande som helst bara man gör det med empati i en bok som är aldrig så bra?
Läsare och patient
Du är duktig på att leda samtal! Dina intervjuer är ofta de bästa i En bok, en författare. Visste inte att du hade sådana kvaliteter!
SvaraRaderaDet blev väldigt spännande på slutet!
SvaraRaderaTack för ett fint och gripande samtal!
Teven vår har pajat. Dröjer innan det blir en ny. Går bättre än väntat att vänja sig av med tevetittande. Tid för annat om kvällen, t.ex. att lyssna på CD med Jussi Björling.
SvaraRaderaSover bättre om natten. Så bra då, att teven pajade ☺. Men tack utlagd länk!
Gt
Gt: Om du tittar i vänsterspalten hittar du en bild som föreställer En bok - en författare. Klicka där så kommer du till samlingen med de intervjuer som Birger gjort det senaste halvåret (övriga finns inte kvar på nätet). Högst upp hittar du dagens intervju.
SvaraRaderaMikaela
Hej, tack för en fin intervju! Hittade din blogg, den är också jättebra!
SvaraRaderaStina D.
Hon säger först att hon berättar öppet om Lorden, som också har ett namn, för att sedan ta tillbaka det när frågan om tystnadsplikt kommer upp. Hur är det egentligen? En läkare måste skydda sina patienter!
SvaraRaderaFortsättning på 22:39. Förlaget måste väl ta något sorts ansvar för vad man publicerar? Det är klart att förlaget vill ha något maffigt och kanske släpper igenom eller uppmanar författaren att skriva om patienter för att boken skall bli intressant. Antingen ger förlaget sken av att det är dokumentärt eller också är det dokumentärt. Hur många balettdansörer finns det som har njurproblem?
SvaraRaderaDet är väl inte ovanligt att läkare berättar om patienter, när de blir intervjuade i TV och radio. Pressen har ofta stora rubriker om känt folks krämpor, och där läkare uttalar sig.
SvaraRaderaMan får väl anta att förlagen, pressen och etermedierna har patienternas medgivande.
Förresten, tack för tipset, Mikaela!
Gt
Hmm, ja om det finns bara ett fåtal njursjuka dansörer, så är det tveksamt, såvida han inte gett doktorn ett tillstånd på förhand att journalen skulle få citeras.
SvaraRaderaDet finns paralleller i läkares utsagor om t.ex. skadade svenska soldater i USA:s krig. Om dessa var vid medvetande, gav de antagligen publiceringstillstånd.
Om de inte var vid medvetande, ja vad gäller i såna fall?
I det här fallet fanns väl intet medgivande, enligt författaren själv under intervjun.
SvaraRadera22:39