Just innan jag är på väg till Nyhetspanelen hittar jag en pinfärsk krönika av Peppe Engberg. Den inleds så här:Fråga mig inte varför, men en gång för länge sen satt jag i en radiostudio för att diskutera kärnkraft med miljöpartisten Birger Schlaug. Programledaren var ung, osäker och inte överdrivet påläst.
20 sekunder innan den röda lampan tänds, säger hon med en flackande blick:
– Vem av er är Birger Slug…?
– Det är nog jag, sa Birger.
– Och det är du som är emot kärnkraft…?
– Nej, det är jag som är för kärnkraft, hörde jag Birger Schlaug säga med sin mest timida röst. Det är Peppe som är emot kärnkraften…
– Absolut, så är det , sa jag.
– Va, men…!?
Den stackars programledaren flackar nu vilt mellan de frågor någon skrivit ner på hennes papper, den röda lampan som blinkar snabbt och sedan bort mot producenten i kontrollrummet.
Sex, fem, fyra sekunder…
– … så det alltså du som ska vara för…?
Några desperata streck på papperet och sedan något stirrande fokus på den röda lampan.
– Nej, vi skojade bara, sa Birger.
Nåt svagt minne av detta slirar omkring i hjärnan men det är trögt i synapserna. Däremot minns jag klart den stackars stressade journalisten som förtvivlat höll på att gå på att jag hette Birgitta Dahl och var talman i riksdagen...
Fortsättningen på Peppes krönika hittar du förresten här...
Birgitta Dahl?
SvaraRaderaEn viss likhet finns, ja - det är nog brillorna.
Har full förståelse för att man kan blanda ihop Schlaug/Dahl, se bara detta klipp, halvvägs in.
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=q874VrqIQCg
Förmodligen den absolut bästa satir som någonsin gjorts i det här landet.
Obetalbart!
SvaraRadera/Jocke