Redan har över 1000 skrivit på uppropet!

  tillägg 14 november: Nu fler än 1500 undertecknare!

Debattartikel ur gårdagens GP:
Med dagens tillväxttakt skulle världsekonomin växa sig dubbelt så stor på mindre än 20 år, fyra gånger större år 2050 osv. Detta innebär ökande volymer av allt ifrån bilar och flygplan till datorer, mobiltelefoner, kläder och livsmedel. 

Var och en förstår att detta är ohållbart eftersom den tillväxten är helt beroende av en ökande omsättning av energi och råvaror – från ändliga resurser men också från ekosystemen. Därför måste vi ha en seriös politisk diskussion om tillväxten.

Pressen på ekosystem som tropiska skogar, odlingsmark, färskvatten och fiskebestånd är redan för hög. Forskningsrapporter – som  t ex Millennium Ecosystem Assessment (MEA) – har visat att vi redan överskrider planetens hållbara gränser. Två tredjedelar av de viktigaste ekosystemen utnyttjas över sin långsiktiga förmåga. Detta är ohållbart.

Den amerikanska försvarsledningen säger i en färsk rapport att ”peak oil” – den tidpunkt då upptaget av olja når sin maxnivå – antas inträffa före 2015. Redan då kan vi alltså ha ett stort gap mellan efterfrågan och utbud på olja med dramatiska konsekvenser.

Många har länge trott – eller hoppats – att den ekonomiska tillväxten skulle kunna göras ”grön” eller ”hållbar”. Den senaste forskningen visar hur svårt detta är. De vinster som hittills gjorts av att effektivisera resursanvändningen har till största delen ätits upp genom att ekonomierna fortsatt att växa.

Därför ter sig den rådande ekonomiska tillväxtmodellen allt mer problematisk. Nackdelarna av tillväxten överstiger nu fördelarna i många länder. Tillväxten i de redan rika länderna har blivit oekonomisk – den skadar mer än vad den bygger upp. Tydligast kan vi se det i klimatförändringarna och i de snabbt ökande skadorna på våra viktigaste ekosystem. Men även andra tecken börjar visa sig.

Ökad konsumtion spelade en avgörande roll för den nuvarande ekonomiska krisen genom att tillväxtfrämjande avregleringar av de finansiella systemen och snabbt ökande privat skuldsättning drev på en ohållbar konsumtion. Ändå är målet för den återhämtning som nu sker detsamma, att öka den materiella konsumtionen. Men vi måste acceptera faktum. Vi lever över våra tillgångar. Den kortsiktiga notan var finanskrisen. Den långsiktiga notan kan bli katastrofala klimat- och miljökonsekvenser när planeten säger stopp.

En majoritet av världens befolkning lever fortfarande i fattigdom. Om vi menar allvar med alla människors rätt till en acceptabel levnadsstandard måste vi lämna utrymme för en materiell utveckling i dessa regioner. Det går inte ihop med idén att fortsätta att öka den materiella konsumtionen i den redan rika världen. De gemensamma globala utsläppen av växthusgaser måste minska kraftigt och vår konsumtion tar stora landarealer och naturresurser i fattiga länder i anspråk – resurser som de själva behöver för att förbättra sin levnadsstandard.

Vi är givetvis för fortsatt utveckling av mycket i samhället – som utbildning, teknik, kultur, kreativitet och omsorg om barn och gamla – men utveckling innebär inte nödvändigtvis tillväxt. Den rådande ekonomiska tillväxtmodellen måste problematiseras och analyseras. Ett steg i rätt riktning vore att begränsa den ständigt ökande materiella konsumtionen i rika delar av världen.

Vi är medvetna om att detta ställer oss inför problem. Det nuvarande ekonomiska systemet har gjort sig beroende av materiell tillväxt för att skapa jobb och finansiera välfärd. Men vi ser inget annat val än att kavla upp ärmarna och sätta igång en seriös diskussion om hur vi kan lösa dessa problem – några tänkbara lösningar kan skönjas redan på kort sikt.

Avvägningen mellan investeringar och konsumtion är helt central, liksom mellan privata och offentliga investeringar. En hållbar resursanvändning kräver inte bara höjda skatter på resursuttag – och sänkt skatt på arbete – utan också ändrade vanor. Företag måste få  incitament att skapa långlivade produkter som går att uppgradera, reparera och återanvända.

Med minskad konsumtion av varor kan vi också sänka arbetstiden. Det kan ge ett både rikare och mer resurssnålt liv. Varför är just 40-timmarsveckan så helig?

Att utmåla Sverige som en ekologisk förebild och ett bevis på att det går att förena konventionell ekonomisk tillväxt med minskad miljöpåverkan är en populär form av kreativ bokföring – Sveriges klimatpåverkan blir minst 25 procent högre om utsläppen av koldioxid bokförs där de konsumeras, i stället för där de produceras.

 
De politiker som är ovilliga att diskutera tillväxtfrågan frånhänder sig sitt ansvar. De misstror människors förmåga att tänka längre, mer ansvarsfullt och mer hoppfullt. 

Vi är övertygade om att en debatt om en annan modell för samhällsutvecklingen skulle engagera och gillas av många människor. Det handlar helt enkelt om ett nytt steg i samhällsutvecklingen. 

Om inte de politiska partierna förmår samtala om detta hamnar de vid sidan av debatten i en för framtiden helt avgörande fråga. I ett sådant läge vore nya partibildningar en logisk konsekvens.

Den brittiska regeringens hållbarhetskommission har vågat ta upp en sådan modell i boken ”Prosperity without Growth” som nu debatteras livligt i flera europeiska länder. Vågar Fredrik Reinfeldt  beställa en sådan svensk utredning om tillväxtens gränser?

Anders Wijkman – f.d. Europaparlamentariker, rådgivare SEI
Annika Carlsson-Kanyama – forskare
Birger Schlaug – samhällsdebattör

Christer Sanne – forskare och författare

David Jonstad – chefredaktör för klimatmagasinet Effekt

Johan Olsson – initiativtagare till nätverket Steg 3

Katarina Bjärvall – journalist och författare

Kia Andreasson – kommunalråd

Lennart Fernström – VD Fria Tidningar 

Nina Björk – kulturskribent och författare  

Per Grankvist – journalist och författare

Stefan Edman - författare, hedersdoktor

Steg 3 är ett nybildat nätverk som vill få igång en debatt om tillväxtens gränser och stimulera ett kreativt idéutbyte kring hållbara lösningar för framtiden. På nätverkets hemsida www.steg3.se har en kampanj dragits igång

.

 Bilderna: Anders, Nina, Birger, Katarina, Christer, Annika, Stefan, Kia, Lennart, David

 Till uppropet: klicka här!

 Till Facebookgruppen: här!

Från STEG 3:s hemsida:
Vi är fastlåsta i en samhällsmodell som kräver ständig tillväxt för att fungera. Allt mer tyder på att det kan vara en miljömässigt ohållbar modell på sikt. Men trots alla varningssignaler lyser denna fråga med sin frånvaro inom politiken och samhällsdebatten.


Vi skulle kunna påbörja diskussionen nu och hitta lösningar i god tid. Men istället låtsas de flesta som att problemet inte finns. Vi anser att det är hög tid att på ett öppet och ödmjukt sätt se över vår inställning till produktion, konsumtion, arbete och tillväxt. Låt oss släppa loss kreativiteten i samhället och hitta en långsiktigt hållbar väg.  

Vi kräver ...
... att en diskussion kring den ekonomiska tillväxtens hållbarhet på ett seriöst och bestående sätt förs upp på den politiska agendan. Den nuvarande ekonomiska tillväxtmodellen måste tillåtas att problematiseras, analyseras och utsättas för öppen kritik.
... att det tillsätts resurser för att ta fram en plan för en fungerande samhällsmodell, som inte är beroende av ekonomisk tillväxt.