
Huruvida det är konservativt, radikalt eller bara puckat att gräva ner grillkol i trädgårdsland, rabatter och blomkrukor kan man väl diskutera. Hur som helst: ett kilo grillkol motsvarar cirkus 3,3 kg koldioxid, det vill säga ungefär 2 mils körning med en ordinär bil.
Det kol man gräver ner - ställ dig på påsen med grillkol och stampa ett tag - förbättrar jorden och kan förmodligen hålla sig kvar bortåt tusen år istället för att bli växthusgas på studs. De riktiga optimisterna talar om 10 000 år, men det kan jag inte gå i god för.
En Thailandsresa - visste ni förresten att fattiga burmeser på flykt jobbar under slavlika förhållande i semesterlandet som så många vill se med skygglapparna på - genererar nästan fyra ton koldioxidutsläpp. Kompensera kan man genom att gräva ned 1,2 ton grillkol i trädgården. Tala med grannarna först. Men se upp för byggnadsnämnden.
Häggen blommar som sagt. Syrenen hotar med anfall.
Idé finns att ett globalt betalsystem skall betala en slant för varje kilo träkol som grävs ner. Två flugor i en smäll för många fattiga småbrukare: inkomstkälla och jordförbättring i ett.
SvaraRaderaDet är inte så dumt i jakten på att lagra koldioxid som annars skulle belasta atmosfären.
Synala
Tiden mellan hägg och syren är för kort. Punkt.
SvaraRaderaHörde att det är nästan två hundra föranmälda till seansen i Mölndal med dig och Schyman om arbetstid! Heja på!
SvaraRaderaAnonym,
SvaraRaderaibland är tiden mellan syren och hägg för långt.
En gammal sång:
Våren var sen; vi vägrade vänta:
Tog hastigt sats och kasta' oss ut.
Lagom till häggen är vi historia.
Våren hånar hoppet; slut är slut.