Muller, El-Sayed och Birgersson...?

Samma känsla som då. När jag ser folkets tindrande ögon och lyckobedjande ansikten riktade upp mot mannen på scenen. Victor Muller. Må han frälsa Saab.

Samma känsla som då jag såg den gode och prestigelöse entusiasten Jonas Birgersson stå på scenen och, utan onda avsikter alls, iförd fleecetröja och jeans, förföra människor i något som kan likna hallelujastämning. Då var det IT. Innan dess var det Fermenta och Refaat El-Sayed.

Nu är det Victor Muller, som lika entusiastisk och engagerad står på scenen. Och ingen av de berörda VILL känna annat än lycka. Man VILL tro.

Så här var det: Jag var språkrör i Miljöpartiet, IT-boomen var som värst, unga frälsare skapade en närmaste religiös stämning, Jonas var främst av dem alla, hade en prestigelös stil som skulle passa bra i just Miljöpartiet - som ju dessutom sedan flera år var det mest IT-anpassade partiet.

Jag blev uppmanad att ta kontakt med Jonas. Först vill jag emellertid lyssna på honom, på ett av hans frälsningsmöten. Det var fantastiskt, han sa hur mycket bra saker som helst, på ett fantastiskt sätt, klädd som en miljöpartist skulle vara klädd enligt alla fördomar som existerade... Men så tittade jag mig omkring. Och blev livrädd. Ögonen glittrade, massan sken av lycka och VILLE inte annat än tro på allt som sades från scenen, VILLE inte veta av några kritiska frågeställningar. Det var massmöte, förförelse, det nyrika, de gamla, de unga i en enda lycklig IT-orgasm.

Jag tog aldrig kontakt med Jonas, jag gick ut och mådde illa. Det var inte Jonas fel, det var publikens. Tänkte på hur lätt det är att förföra folk - nu hade Jonas inga som helst onda avsikter, han var bara engagerad, trodde på sin sak, vara kompetent och ödmjuk, kunde entusiasmera. Var alls ingen psykopat eller bedragare - tvärtom. Jonas gick till Centern, IT-bubblan sprack, lyckans gyllne aktier blev till sand. Ingen VILLE höra kritiska frågor.

När jag såg bilderna i teve på de Saabanställda som stod och tittade upp på Victor Muller så kände jag samma sak. Fast med mer ont i magen. Mycket mer ont i magen. För vad är det Victor Muller säger? Lyssna! Analysera! Bedöm! Är inte likheten med Refaat El-Sayed lite väl stor? Minns ni honom? Fermenta. Inte ens Pehr G. Gyllenhammar VILLE annat än tro. Ibland VILL vi blir förförda.

I huvudet mal alla de fakta jag känner till - de mal runt och det slutar i den ståndpunkt jag haft nästan hela tiden, ändå från den stund jag fattade hur långt efter Saab ligger när det gäller miljörimligare bilar. Man ligger ju år efter! Det man nu skall presentera är en gammaldags konventionell bil som verkligheten sprungit ifrån. Man ligger inte i fronten, hur mycket man än låtsas det. Man har år att ta igen när det gäller utveckling av miljösmarta bilar. Det finns säkert massor med duktiga, kompetenta, fantastiska anställda på Saab - men det gör det även i andra bilfabriker.

Och så kommer känslan i maggropen när det gäller scenen med Victor Muller - och alla de tomma fraser han pumpade ut med brinnande entusiasm. Herregud! Och Bo Lundgren och hans gamla partivänner i regeringen? Tja, vad skulle de göra annat än nu låtsas att det finns säkerhet för fyra miljarder kronor i kommande försäljning av reservdelar... Eftersom Saab ligger så långt efter - det kommer att finnas massor med elhybrider och annat på marknaden innan Saab ersatt sin konventionella Opelvariant - hade förstås Mona Sahlin aldrig, om hon varit statsminister, förordat att staten skulle gå in som ägare. Så SvD kan nog vara lugn vad gäller den saken.

Jag har haft fem Saabar. Det började med en tvåtaktare (som jag målade svart, vit och röd) , fortsatte med några V4:or och slutade med en 99:a. Snopet för mig om jag om tio år har en elhybryd av märket Saab... Det vore liksom att gå i barndom igen...