För er som är lagom trötta på politik rekommenderas följande politiska inlägg från Monty Python i debatten om fildelning...
För er som funderar på risken av tvåpartisystem kanske dagens SVT-Opinion kan vara något, där skriver jag bland annat:
När de tre partierna i oppositionen nu beslutat att bilda en gemensam konstellation så har vi fått något som alltmer liknar ett tvåpartisystem.
Kring de två stora kropparna - socialdemokraterna och moderaterna - svävar mindre partiklar vars inflytande över annat än detaljer kommer att vara minimalt.
Den världsbild, och de problemformuleringar, som ligger utanför det som accepteras av de två stora partierna riskerar att försvinna från den politiska debatten. Nu gäller det att hålla ihop inom varje block. Att sticka ut så att blocket kan tappa marginalväljare blir en dödssynd.
Det vi ser blir således två nyanser av grått. Den politiska debatten blir fattigare. Opinionsbildning för det som ligger utanför det redan etablerade tankemönstret försvinner.
Än mer kommer valrörelsen att beskrivas som en boxningsmatch där den ena har en blå tröja, den andre en röd med gröna prickar. Men den ring man slåss i är grå. Alldeles jävligt grå.
Läs resten här.
fredag 12 december 2008
17 kommentarer:
KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.
LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.
MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.
VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.
DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Då kan man kanske misstänka att två parti systemet i det hela stora blir ett nytt "ministry of silly walks" :)
SvaraRaderahttp://se.youtube.com/watch?v=9ZlBUglE6Hc&feature=channel_page
I Längen hoppas jag och tror att allt fler svenska inser att det är inte vad sverige behöver utan nya järva tag och lite vision om inte sverige ska gå i stå.
Visst är det bra med visioner men syftet är väl ändå att förverkliga
SvaraRaderadem. Här kommer bromsklossen EU in i bilden där allt mera bestäms.
Därför är det att rekommendera samarbete med liktänkande i andra länder. Med hjälp av den teknik vi just nu använder (internet) bör detta inte vara omöjligt till rimlig kostnad.
skulle det ligga en konflikt i det då att ha en vision och sedan ta djärva tag = förverkliga ?
SvaraRaderaKonflikten ligger i hur ideerna mottas i Bryssel.
SvaraRaderaEn svindlande god analys, detta borde, oavsett vilken politisk tillhörighet man har, verkligen diskuteras!
SvaraRaderaLena
2GB kunde kanske bli koden för de två Grå Blocken, vars sandlåde-kiv inte bådar något gott för folket.
SvaraRaderaEfter Trekantens entré på arenan, varvid läget blev cementerat, verkar Birger inte utesluta en comeback, åtminstone som del av en startraket för en ny folkrörelse. Eller vore det att övertolka dina texter, Birger?
Gröna tankar
Kära miljöpartister runt om i landet! Birgers inlägg i går har väckt mer hopp än förtvivlan. Vi är många som hoppas att vårt parti skall ta några steg, om inte tillbaka, så på en annan väg än den inslagna. Vi måste vågar driva grön politik ur ett mer sammanhängande perspektiv. Var finns den gröna analysen av ekonomikrisen? Var finns den gröna analysen över bilindustrin? Var finns den gröna analysen över konsumtionsvanvettet?
SvaraRaderaCitat från inlägg: "Än mer kommer valrörelsen att beskrivas som en boxningsmatch där den ena har en blå tröja, den andre en röd med gröna prickar. Men den ring man slåss i är grå. Alldeles jävligt grå."
SvaraRaderaJag ogillar svordomar, men i detta fall var det pricksäkert!
Inget nytt parti, tack – men gärna en fördjupad insikt
SvaraRadera”Dags att bilda ett nytt parti” tycker Birger Schlaug. Han har insett att evig tillväxt inte är möjlig, eller ens önskvärd. Helt följdriktigt föds tanken i politikern Schlaug om att skapa ett nytt parti, med makt att ändra människors strävan efter ”mer av allting”. Man undrar vem han tänkt sig som språkrör?
Förlåt Birger om jag raljerar lite, jag ser den goda tanken du bär fram men håller inte med om lösningen, jag har ett lite annorlunda perspektiv. Du som alla andra har mognat och kommit till en djupare insikt om vad som är fundamentalt viktigt i livet. Med din erfarenhetsbakgrund är det naturligt att försöka hitta en ny ”form” eller ”hemvist” för dina tankar i t.ex. ett nytt politiskt parti. Men med makt når du inte målet.
Vi är många som vill utveckla och styra om färdriktningen i samhällsutvecklingen, för den är självklart fullständigt ohållbar. Den avgörande frågan är: vad är vi själva mogna att göra åt den? Du citerar Bertrand Russel, som jag hade förmånen att träffa på 80-talet, där han hävdar att ”de ekonomiska framgångarna är att se som medel att frikoppla oss från den ekonomiska processen”. Din tolkning: ”istället för att frikoppla oss har vi fäst oss…infångade i ett tänkande som förlamar”.
Russel, som tänkte stort, såg skeendet ur ett evolutionärt perspektiv – ”när människan fäster sig vid mammon får hon ta konsekvenserna”. Det är genom det självupplevda vi mognar och växer som människor – det gäller inte bara dig och mig, det gäller alla. Jag tror t.ex. att dagens finansiella kris bara är början på en serie avgörande händelser - som en konsekvens av vår livsstil, som kommer att tvinga oss att SE vad som verkligen är genuint viktigt i livet - d.v.s. att älska vår jord, varandra och inte bara oss själva?
Jag tror inte att ett nytt politiskt parti skulle ha någon avgörande effekt på den utvecklingen. Vägen till en hållbarare värld går genom vårt eget hjärta – inte genom partiet. Det är enkelt att påverka andras tankar som du själv säger ”genom befängd propaganda” – men hur påverkar vi människors hjärtan? Det är ju känslan - inte tanken, som triggar oss till handling, till visare prioriteringar och en uthålligare livsstil.
Människor måste själva mogna till en djupare insikt innan de kan förändra världen utanför sig själva. Vi vill få ett slut på miljöförstöringen, brotten mot de mänskliga rättigheterna, krigen… Vi vill bryta blockbildningen och polariseringen i samhället som leder oss bort från enhet och riktiga relationer mellan alla. Vi vill inte tro att den hjärtlösa konkurrensen om land, pengar och makt är en äkta bild av den vi är eller vill vara. Behoven av förändring är uppenbara - men är vi mogna att ändra oss själva, våra egna värderingar, prioriteringar och livsmönster?
Det finns en utbredd förståelse om behoven men finns det en djupare insikt som leder till mognare beslut och handlingar? Människans inre kamp mellan ”Jag, Mig, Mitt” och ”Vi, Oss, Vårt” speglas bl.a. i blockbildningen inom politiken. Socialdemokrater, Miljöpartister och Kommunister vill uppnå enhet i samhället genom att med makt fördriva ”Jag-perspektivet” i människan. Inom Alliansen vill man uppnå samma sak men med andra medel.
Det enklaste sättet att uppnå ditt mål Birger Schlaug vore därför att slå ihop alla partier - till ett, där ALLA kan vara med. Är du beredd att vara vårt språkrör?
Jan H Mattsson
jan.mattsson@valuesonline.net
Som gräsrot och partibildare(mp)ser jag en stark utvecking pådriven av makthungriga och karriärtörstande politikerbroilers som helst umgås med likasinnande köra över oss gräsrötter.
SvaraRaderaVEM ska sitta i arbetsgrupperna som ska bildas? VILKA frågor har de valt ut som problematiska? VAD ska de sedan komma överens om?
Allting har ett huvudsyfte. Att störta Reinfeldt och hans ministrar och ersättas med nya. I dagsläget vet vi inte ens vad båda blocken går till val på och hur väljarna och medlemmar i resp. partier uppfattar detta. ALLA partier ska i respektive samarbetsallians framstå som vinnare? Men bara endera sidan kan vinna valet, alltså kommer det att uppstå förlorare också.Vad gör vi med dem?
Alla ni här, inklusive BS, som är trötta på politik och demokrati - försök med diktatur. Kanske kommer ni då på bättre tankar!
SvaraRaderaTanken på att det behövs en viss person för att kunna förverkliga ett Grönt Parti är lite skrämmande, lite totalitärt sådär, eller? Om så många människor efterfrågar ett radikalt Grönt Parti borde det väl inte vara så svårt att kicka igång?
SvaraRaderaMen det är klart – med den media vi har idag spelar det ingen roll om 1000 människor säger 1000 bra saker. Det gäller att en redan etablerad person kan formulera något som för tillfället är lite intressantare än mode, fåniga sångtävlingar eller artificiella kroppsdelar.
Just därför behövs denna någon. Om vi är några stycken som kallar till presskonferens eller startar ett upprop tror jag knappast att det kommer att väck någon speciell uppmärksamhet. Om vi ställer oss på Sergels torg och uppmanar folk att gå med i mitt Gröna Parti tror jag att vi kommer att vara några i mängden som försöker höja våra röster.
Om vi däremot för hjälp av någon väletablerad person som vet hur slipstenen skall dras kommer det att hända saker snabbt. Jag tror att väldigt många miljöpartister skulle ansluta sig och att det Gröna Partiet omedelbart skulle få många förtroendevalda. Det finns nämligen ingen lag som säger att man måste lämna sin plats som förtroendevald om man väljer att inte längre vara medlem i det parti som tillsatte en. Antingen blir man politisk vilde – eller så byter man parti. Kanske till det Gröna Partiet.
Historien lär oss att ett nytt parti skulle splittra de gröna väljarna och rasera den plattform som Miljöpartiet har lyckats bygga upp under många år. Det finns hur många exempel som helst i historien på avknoppningar som bara försvagar en rörelse. Se er omkring i världen - De Gröna finns nästan överallt, och i klimatdebattens tid behöver vi stå enade, inte så splittring. Drömma kan vara skönt, men i praktisk politik behövs långsiktig strategi. Att S och Mip beslutat samarbeta (Ohly kommer att balla ur nånstans på vägen antagligen) betyder inte att vi lägger munkavle på oss själva. Alla kan se att SAP är oerhört försvagade av inre konvulsioner och brist på egna idéer, vilket ger oss ett mycket bra slagläge att förverkliga våra programpunkter. Jag både hoppas och vill tro att vi skall kunna stänga reaktorer, i grunden förändra den torftiga vården av våra gamla, och bygga ut järnvägarna, om vi nu kan ro hem spelet i kommande val. Så häng på, istället för att hänga läpp! Vår partistyrelse och våra språkrör är inte okänsliga för de argument som kommer från tusentals väljare och sympatisörer. / Hinke
SvaraRaderaEtt nytt parti, kanske inte behövs. Men en påtryckarrörelse med det irländska "Gluauseacht en Phobal" som förebild vore väl smaskens!
SvaraRaderaEn sådan "Folkets Rörelse" kunde ju demonstrera och utföra diverse lagliga aktioner, för att bringa partierna till skärpning.
Frågor?
Jag tycker du gör bra Birger som säger ifrån när det gäller den sittande makten, skulle ingen sätta ner foten så skulle lite hända. Läser på en del bloggar att folk börjar få upp ögonen för hur girigt och fel det är med den ohejdade konsumtionen och girigheten i det rådande ekonomiska. Man kan undra om krisandet fortsätter i så fall lär sittande politiker få svårt med trovärdigheten.Man ser ju hur det har utvecklats i Grekland i spåret av den ekonomiska krisen och att regeringen är illa i det där nere.
SvaraRaderaHej Birger
SvaraRaderaJag skulle vilja fråga dig lite om din egen språkrörstid. I min gräsrotsbild av miljöpartiet är det du som är pappa till det tvåpartisystem vi ser idag. Det var under din språkrörstid MP slutade vara ett blockobundet parti och indefinierades i den socialdemokratiska maktsfären.
Men var detta bara den bild vi såg utifrån. Var det med motvilja du ägnade dig åt att hylla socialdmokrater och angripa borgare istället för att föra ut grön politik? Var det andra bakom kulisserna som övertalade dig att prioritera kortsiktig makttaktik före att föra ut grön ideologi?
Visst har det vi sett efter dig varit mycket värre. Birger Schlaug var tillräckligt illa, senare språkrör har varit Birger Schlaug i kvadrat. Men jag undrar ändå om den Birger vi såg i TV var du eller bara den roll partistyrelsens sossar tvingade dig att spela?
vänligen
Lars Bohlin
MP Örebro
Lars: Nja, jag vet inte om några socialdemokrater i riksdagen håller med dig... Hur som helst: I såväl 1994 som 1998 års val drev vi en valrörelse där våra egna frågor var sådana som skiljde oss från både socialdemokraterna och de borgerliga: grön skatteväxling, sänkt arbetstid, biotopskydd etc etc. Du kan ju jämföra det med senare tid då plötsigt språkrören hyllar tillväxten på DN:s debattsida, partiet driver en klimatkampanj utan att ta upp det som sossarna har svårast för, nämligen konsumtionskritik. Anpassningen till sossarna när det gäller militär och försvar är också avsevärd.
SvaraRaderaVi började samarbetet med s och v först 1998, men var tydliga första året på att vi inte som litet parti skulle närma oss det stora partiet. Regeringsmedverkan skulle bara kunna komma ifråga om mp var tillräckligt stort för att sätta rejäla avtryck. Själv höll jag kongresstal där jag gång på gång ältade att vi skulle räta på ryggarna, vara stolta över rågången till de andra.
Jag upplever faktiskt inte att vi stod speciellt nära sossarna under perioden 1998 - 200, även om vi gled allt närmare. I en rad frågor började jag hamna i minoritet i riksdagsgruppen, då jag ansåg att vi skulle driva förhandlingarna några vändor till eller helt enkelt stiga av vissa samarbeten som var pinsamma; för att ta ett exempel: mp gjorde upp med s i frågan om frihandel utan ekologiska och sociala krav, trots att partilinjen var solklar.
Så visst fanns det konflikter inom mp-gruppen, jag menade att majoriteten inte såg att man satt på ett sluttande plan. Ett stort steg blev när partiet drogs in, trots beslut om motsatsen, i förvar av maxtaxan på dagis - som för övrigt bottnade i att det skulle leda till ökad tillväxt om föräldrar jobbade mer och hade barnen längre tid på dagis.