Jag hade sett fram emot att få skalbaggar i bokhyllan. Men så blir det inte. Jag har nämligen slutat samla på det praktverk som jag älskar. Av ren tjuskallighet.Praktverket är Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Jag köpte de första böckerna i serien och njöt. Av Sveriges dagfjärilar och mångfotingar. Dessa framkallade lyckokänsla - läsaren må bedöma det rimliga i det, men så var det. Naturens mångfald sänder lyckorus genom min ryggrad. Att få vara del av denna fantastiska väv av liv!
Den senaste boken handlar om skalbaggar - vackra långhorningar för att vara exakt. Därefter kommer långt fler än hundra böcker, under många, långa år. Som gjort för lycka. För de som samlar på dem, bläddrar i dem, njuter av dem... Men som sagt, jag lägger av. Av ren tjursallighet.
Som inledning av varje bok får vi nämligen veta att Hennes Kungliga Höghet Kronprinsessan Victoria är beskyddare av hela detta projekt. En av de första sidorna i böckerna upptas också av en stor färgbild av kronprinsessan. Är hon beskyddare så är hon ju. Enligt uppgift kommer varje volym under de närmaste dryga 20 åren att inledas på samma sätt – kanske dock med undantaget att ordet Kronprinsessa byts ut mot Drottning.
Vad innebär det att vara beskyddare? Innebär det att hovet, kungahuset eller kronprinsessan står för den ekonomiska garantin om riksdagen skulle tröttna? Innebär det ett löfte att skjuta till pengar som fattas? Innebär det ett juridiskt ansvarstagande?
Svaret är Nej. Vare sig hovet eller kronprinsessan har något med projektet att göra. Kungahuset har inte lagt en krona till projektet. Man förpliktigar sig inte heller att beskydda projektet genom bidrag om pengar skulle fattas eller om riksdagens nya majoritet skulle skära ner på ambitionerna. Det handlar således om ett beskydd utan någon som helst innebörd.
Som att smälla upp en brandvarnare utan batteri.
Har då riksdagen godkänt att det projekt man sjösatt skall drivas med rojalistiska förtecken? Nej, något sådant beslut är inte fattat. Vad tycker då sossarna, som satt i regeringen när beslutet togs? Från riksdagsgruppens kansli lät man meddela mig: ”Enligt vår bedömning så är detta inte annat är representativt och då har vi inga synpunkter på det”. Det är således representativt att få vara beskyddare utan förpliktelser…
Miljöpartiet som var initiativtagaren till projektet lät å si sida meddela, via sin infoavdelning, att någon åtgärd från partiet inte är att vänta.
Inte heller republikanerna i vänsterpartiet aviserar att man skall ta upp huruvida det är rimligt att staten finansierar PR för kungahuset, vid sidan av de miljoner som ändå kommer hov och hovstater till godo. De borgerliga bryr sig inte heller. Det borde inte jag heller göra. Jag borde glatt prenumerera på verket och få nya lyckokänningar tre-fyra gånger per år…
Men se det klarar jag inte. Jag tycker det är så förmätet och skamligt att låta artprojektet fungera som PR för kungahuset. För inte är det väl så att bernadotterna en egen art?
Jag har ingenting emot Victoria. Men jag anser att ärftlig monarki är en kvarleva från fördemokratiskt tid. Dessutom är det oförskämt mot dem som föds in i roller de aldrig frågat efter. Så jag sa upp prenumerationen. Ibland kostar det på att vara tjurskallig.
Efter detta blogginlägg kanske några rojalister kommer att skaffa sig praktverket i pin protest mot mitt principfasta, men lätt halsstarriga, beteende…
År 2002 fick ArtDatabanken i uppdrag av riksdagen att skapa ett referensverk som beskriver alla Sveriges 50 000 djur, växter och svampar. Det är ett fullständigt unikt bokprojekt, det första i sitt slag i världen. Projektet tillkom i samband med en budgetuppgörelse mellan miljöpartiet och den dåvarande regeringen. Jag var själv inblandad, så det är något av en egen baby… Bokverket kommer att bestå av mer än 100 volymer. Utgivningen kommer att pågå i mer än 20 år. Projektet bekostas till stor del av skattemedel, som en del av de pengar som går till miljöforskning, miljöinventering och allmän kunskapsuppbyggnad.
Jag hade sett fram emot att få skalbaggar i bokhyllan. Men så blir det inte. Jag har nämligen slutat samla på det praktverk som jag älskar. Av ren tjuskallighet.
Om Nationalnyckeln anser att det ligger i projektets intresse att ha HKH Viktoria som beskyddare är väl det inget du ska lägga dig i? Det är tydligt att de anser att det gynnar projeketet, vilket är deras enda uppgift.
SvaraRaderaDet vore ju något annat om moderaterna, mot Nationalnyckelns vilja, hade bestämt att kronprinsessan skulle vara projektets beskyddare.
Vadå lägga sig i? Som kunsument har man väl rätt att struntga i att köpa det man ogillar. Dessutom innebär ju beskyddandet tydligen inte någonting vare sig juridiskt eller ekonomiskt. Jag trodde faktiskt att det i sak betydde att kungahuset gav nägon sorts sakligt beskydd åt projektet.
SvaraRaderaJag har ocks reagerat på propagandan för monarkin i bckerna. Det känns olustigt
SvaraRaderaInger!
Det är ett fantastiskt bokverk och även jag skulle gärna sluppit den rojalistiska propagandan, som inte hör hemma där, speciellt då om "beskyddet" inte har någon praktisk betydelse för utgivningen. I avvägningen mellan propagandan och de fina böckerna har jag kommit till den motsatta slutsatsen att jag fortsätter köpa böckerna.
SvaraRaderaJag tycker att redaktionen för böckerna bör ändra sin policy och ta bort Victoria. Det skulle göra det mer aptitligt. Verket är verkligen, som både Birger och andra har framhållit här, fantastiskt! Men ta bort Victoria!
SvaraRaderaDu får mig att känna mig som ett principlöst mähä:-)
SvaraRaderaNu är du tjurskallig i överkant, tycker jag. Att en stor del av det svenska folket blir lockade av kungligheter är beklämmande, men förhållandevis oskyldigt. I dagens värld måste man ändå vara glad över att slippa reklam i encyklepedierna.
SvaraRaderaHur är det förresten i det icke rojalistiska USA, kan man tänka sig ett verk som nationalnyckeln där?
Thomas: Jag vet tjurskallig i överkant... Nej, man kan nog inte tänka sig ett liknande verk i republikanska USA, men det beror inte på presidenten utan på att det inte finns något grönt parti som något av de stora partierna är beroende av...
SvaraRaderaleoh: Sorry...:-)
Gunnar: Jag har förståelse för det...
Starvid: Tja, du vet hur det är, man lägger sig i och tycker en massa när det gäller sina egna bebisar... Och det här är lite av det...
Jaha.
SvaraRaderaOK, då tar jag tillbaka.
Jag var med och förhandlade fram detta projekt för miljöpartiets räkning. Det är en mycket stor satsning, som också omfattar olika "kringaktiviteter" som forskningssatsningar, satsningar på museisamlingar, stöd till doktorander mm. Den totala kostnaden är 160 miljoner kronor om året. Det är inga småpengar. Projektet är tänkt att fortsätta i tjugo år framöver. Dock är det inte på något sätt en garanterad summa, bara för att riksdagen har satt igång och startat projektet. Budgeten förnyas varje år. Det finns andra storvulna projekt man också satt igång med som med tiden bantats ner eller försvunnit om det inte varje år finns tillräckligt stort stöd för det i det årets budgetförhandling. Mot den bakgrunden kan jag faktiskt tänka mig att kronprinsessan Viktorias "beskydd" kan vara mer än bara symboliskt. Nu när inte miljöpartiet är med och regerar längre och kan bevaka detta projekt, har jag faktiskt varit litet rädd för att borgarna skulle se det som ett "miljöpartiprojekt" och börja spara på det. Jag tror det blir svårare när kronprinsessan beskyddar det. Så jag tycker faktiskt att det är bra, eftersom jag delar uppfattningen att det är ett fantastiskt verk och gärna vill att det skall fortsätta. Så vill du vara litet pragmatisk, Birger, kan du faktiskt se en mening i beskyddet och därför med gott samvete fortsätta att köpa böckerna, som du ju gillar. Då bidrar du också till att det kan fortleva.
SvaraRaderaHälsningar
Lennart Olsen
fd budgetförhandlare för miljöpartiet
Lennart olsen,
SvaraRaderade offentliga siffrorna för kostnaden som jag har sett är 65 miljoner kr per år för hela artprojektet varav 35 miljoner går till nationalnyckeln. Det är mycket pengar det med, men mindre än 160 miljoner som du skrev.