Tystnaden i amerikanska medier efter Jill Steins timlånga utfrågning (onsdags) i CNN är slående. Det gick bra för Stein. Men det medieintresse som vanligen en sådan utfrågning får uteblev nästan helt. En liknande chans att slå igenom lär Stein inte få.I övrigt... De två stora partierna - Demokraterna och Republikanerna - är lojala med varandra. De ser till att genom administrativa, organisatoriska, juridiska och ekonomistiska regelverk hålla konkurrerande partier utanför så mycket de kan.
Man arbetar dessutom hårt för att de egna presidentkandidaterna - Clinton och Trump - inte skall behöva möta någon av de andra i debatt.
Republikanerna och Demokraterna styr den privata organisation som arrangerar de stora offentliga debatterna. På deras hemsida kan man läsa: "The Commission on Presidential Debates (CPD) was established in 1987 to ensure that debates, as a permanent part of every general election, provide the best possible information to viewers and listeners."
Det är snarare så att organisationen är till för att bevara Demokraternas och Republikanernas tvåvälde i amerikansk politik.
På lösa grunder har man beslutat att bara släppa in kandidater - även i de första debatterna - som i ett antal utvalda opinionsundersökningar har fått minst 15 procent. Den första debatten sker om knappt sex veckor (Hofstra University, Long Island). Inför förra presidentvalet blev Jill Stein arresterad när hon demonstrerade utanför den lokal där den första debatten skulle hållas.
De två partier som, vid sidan av de två stora, konkurrerar om väljarna inför höstens val är Libertarianerna och Green Party. Gary Johnson (libertarian) och Jill Stein (grön) har inte mycket gemensamt bortsett från kampen att a) få tillträde till de valsedlar medborgarna röstar med (en valsedel, inte som i Sverige olika för varje parti) och b) få tillträde till debatterna mellan presidentkandidaterna.
Några av de stora opinionsföretag, vars resultat avgör vilka som får vara med, ställer bara frågan: Clinton eller Trump?
Politiska idéer och värderingar som ligger utanför ramarna för Demokraterna och Republikanerna motarbetas på alla upptänkliga sätt. Demokraterna är de minst demokratiska partiet - genom system med superdelegater kan eliten styra resultatet på deras konvent. Ett skäl till att Sanders försvann.
Demokraterna har också varit ihärdigast på att utesluta andra från debattscenen - när Ronald Reagan krävde att de tre kandidater som ställde upp i valet 1980 skulle delta vägrade den demokratiske presidenten Jimmy Carter att medverka.
Att fullblodspolitikern Clinton skulle ha allt att förlora i en debatt mot Stein är självklart - i en debatt skulle Stein driva hur likheterna mellan Clinton och Trump är större än skillnaderna, hur det enda samhällsförändrande partiet är Green Party.
Hur väljarna skulle ta det budskapet är förstås osäkert.
Demokrater har satt igång arbetet för att förlöjliga Stein nu när Green Party blivit aningen svårare att förtiga genom att sociala medier finns. Läckt e-post avslöjar hur sfären kring Demokraterna skall sprida rykten om Jill Stein: "Du behöver inte bevisa att Jill Stein är en anti-vetenskap konspirationsteoretiker. Du måste bara säga att det finns obesvarade frågor om huruvida Jill Stein är en anti-vetenskap konspirationsteoretiker."
Det man angriper i sociala medier är hennes krav att läkemedelsindustrin måste kontrolleras bättre av oberoende kontrollorgan, att klimatkatastrofer väntar och att det finns kopplingar mellan kärnkraft och kärnvapen. Samt förstås hennes påpekande om Clintons kopplingar till Wall Street-sfären.
För det gröna partiet är det viktigt att uppnå minst 5% av väljarnas stöd, det skulle innebära att man får visst federalt stöd inför valet om fyra år. Partiets främsta valresultat härrör från 2000 då Ralph Nader fick 2 882 995 röster - vilket innebar 2,74 procent. Valet därpå ställde han upp för ett annat parti och fick drygt 0,3 procent.
Till skillnad från Nader är Jill Stein förankrad i grön ideologi - med akademisk och aktivistisk bakgrund. Det är första gången Green Party i USA har en hygglig organisation, bubblar som alternativ och har en stabil kandidat med starkt förmåga att kommunicera.
Stein driver såväl klassiska gröna frågor som avveckling av fossila bränslen, stor satsning på klimat- och uranfri energi, militär nedrustning och radikal fördelningspolitik som grönt motiverade nödvändiga reformer i USA som gratis högre utbildning, avprivatisering av bland annat fängelser, avskaffande av dödsstraff, skattefinansierad sjukvård för alla. Dessutom driver hon kravet att studieskulder skall skrivas av på liknade sätt som "Wall Steet-skulderna" skrevs av.
Möjligheterna för Green Party att nå framgång i valet hänger nog helt på hur många republikaner som i opinionsmätningarna kommer att välja Clinton istället för Trump.
En rejält opinionsledning för Clinton kommer att öka människors benägenhet att rösta på sitt förstaval istället för att rösta i syfte att hålla Trump borta. Republikaner som väljer Clinton kommer att öppna för radikala demokrater att välja Stein som har mer gemensamt med Sanders än vad Clinton har.
Så här sammanfattas Steins plan "for people, peace and planet":
