måndag 25 november 2013

Bekymmersam devalvering

Besvikelse är det som kännetecknar kommentarerna efter klimatmötet i Warszawa. På DN-Debatt har MP talat om behovet av en attitydförändring. Vilket förstås är helt riktigt. Partiet bör förstås vara det ledande i klimatfrågan. Inte minst inför EU-valet.  Och lär säkert också vara det.

DN-debatt kräver MP att EU minskar utsläppen med 60 procent fram till 2030. Inför förra EU-valet krävde MP en EU-strategi som gick ut på minskning med 80 procent fram till 2020. En kraftig devalvering har således skett. Varför denna devalvering när man samtidigt påpekar att situationen är än allvarligare idag än för fem år sedan?

"Det är bekymmersamt att några länder tagit steg bakåt", skriver Åsa Romson och Isabella Lövin i DN-artikeln. Det är även bekymmersamt att MP tagit steg tillbaka.

Förutom att MP, som rimligen har i uppgift att ligga längst fram och dra, minskar sina ambitioner uppstår ett följdproblem när man skjuter fram målsättningen från 2020 till 2030 utan att betona att det är utsläppen av den totala mängden växthusgaser som är avgörande för klimatets utveckling. Det blir lätt feltänkt när ett mål sätts långt fram, man skapar en bild av att det inte är nu vi måste börja. Koldioxid vi släpper ut idag stannar i atmosfären i över 100 år. Därför är det våra samlade utsläpp som är avgörande.

Genom att skjuta fram utsläppsmål till 2030 spelar man, medvetet eller omedvetet, med i det taskspel som bygger på idén: inte nu, utan sen. Ska vi lita på forskarna, och det bör vi rimligen göra, så är det nu vi måste börja minska utsläppen. Inte sen. Idén om att först ska vi ha tillväxt så vi får råd att sedan åtgärda problemen som uppkommer av tillväxten är förkastlig. Den strategin har körts i snart trettio år... och "sedan" har en tendens att medan åren går förbli "sedan".

Jag anar att MP:s medlemmar nu, precis som tidigare, har större ambitioner när det gäller klimatfrågan än vad partiledningen har. Så var det inför förra EU-valet. Då fastställde en kongress hur MP:s valmanifest skulle se ut, man körde över partiledningens förslag. Man krävde mer av MP:s EU-parlamentariker. Inför det här EU-valet sköter partiledningen det mesta av valmanifestet utan inblandning av någon kongress.

Jag har ingen anledning att ifrågasätta att MP lär bli det parti som vill mest i klimatfrågan. Men det ger signaler till andra när partiet devalverar sina mål och skjuter dem än längre in i framtiden. Jag anar, utan att ha minsta belägg för det, att devalveringen är en signal till kommande regeringsbildare. Vi tar steg tillbaka, tro inte vi blir omöjliga att ha att göra med.

Ska bli intressant att se hur MP:s medlemmar reagerar när de mer allmänt förstår att partiledningen devalverat de målsättningar som just medlemmarna tidigare krävt. Och: finns "risken" att något annat parti inför EU-valet lägger fram såväl mer långtgående mål som en strategi för att nå dit?


56 kommentarer:

  1. Det känns visserligen bra att ha mål som vi ska uppfylla..
    Det som bekymrar mest är vägen till målet. Hur når vi dit?
    Hur många har tänkt igenom vad som krävs av staten och den enskilda medborgaren?
    T.ex.att dra ner kraftigt på bilåkandet och konsumtionen...hur åstadkommer vi det?
    Frivillighet?...glöm det.
    Ransonering?
    Eller är det så att vi gör ingenting förrän vi ser faran i vitögat?

    SvaraRadera
  2. Ja, nu är det bråttom. Det ända som gäller nu är att spraya kemikalier i atmosfären som kan suga upp överskottskoldioxiden antar jag. Eller gigantiska speglar som kan kasta tillbaka solstrålningen ut i rymden. Låt oss fortsätta fokusera all vår energi på "klimathotet" så att vi slipper ta tag i artdöd, regnskogskövling och den allmänna förgiftningen av klotet.
    Om valet hypotetiskt står mellan cancerogena lågenergilampor som drar mindre ström eller icke cancerogena glödlampor som drar mer ström - vilket är mest "miljövänligt"?
    Om valet står mellan mer cancerogen diesel och mindre cancerogen bensin - vilket är mest "miljövänligt"? Hint: Diesel sägs skapa något mindre CO2-utsläpp...
    Vilket är värst: Total kollaps av havens ekosystem eller några grader varmare på jorden? Förlust av artrikedomen i Amazonas eller vindruvsodling i Skåne?

    Jag är medvetet dumprovokativ idag, men jag tycker de verkligt AKUTA frågorna får alldeles för lite plats när vi talar miljö. Fasen, klotet är på väg mot ekologisk kollaps inom 1, max 2 generationer - och vi (vi som bryr oss) är helt fokuserade på "klimatet", en abstrakt väderkvarn som passar perfekt som distraktion för alla jobbiga miljövänner. Nu har dom något att fokusera på, något som är så stort, abstrakt och omöjligt att verifiera att vi kan fortsätta förstöra planeten i fred. Givetvis kommer "klimatförhandlingarna" aldrig att nå något genombrott, då förlorar dom sitt syfte som avledningsmanöver och total immobilisering av allt vad miljörörelse heter.

    Pappa, vad gjorde du när Amazonas och fiskarna försvann? Jag klimatförhandlade...

    SvaraRadera
  3. Nej, tyvärr Birger, "risken" att något annat parti lägger fram såväl mer långtgående mål som en strategi för att nå dit är lika med noll.

    Jonte, det värsta är att vi ganska snart har en kollaps i jordens ekosystem OCH varmare hav OCH en förlust av arter. OCH, OCH, OCH . . .

    Det enda riktigt säkra idag är att människan INTE är skapelsens krona!

    SvaraRadera
  4. anita säg inte det, människan kanske är skapelsens krona!

    Åsa Romson och Isabella Lövin ska ju lägga fram förslag till vässad klimatstrategi. Det kanske ändrar hela EU:s attityd. :) Det vill nog till att man är skapelsens krona för att ändra den.

    Det talas mycket om att "EU borde vara den aktören" Men om vi nu inte är det så "kanske" det är dags att börja titta på varför. På om EU verkligen är ett miljöprojekt. Eller ett jämställdhetsprojekt. Samt varför inte titta på om det är ett fredsprojekt, med all upprustning som pågår. Är det något som är illa för klimat och miljö så är det väl krig och övningar inför krig. Vapen är till för att användas.

    Håller med anita. Det finns nog ingen större risk att något parti lägger fram mer långtgående mål.

    Först om MP tar tillbaka utträdeskravet så kan de bli intressanta igen. Samt om de upplyser sig själva, väljarna om hur EU egentligen är uppbyggt.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  5. Det är mycket möjligt att V och Jsnas toppar detta devalverade förslag.
    /Ulf

    SvaraRadera
  6. Tycker Åsa Romson och Isabella Lövin är ute och cyklar. Säkert är jag själv också det! MEN när de skriver att EU var den aktör som lyckades ro Kyotoprotokollet i hamn så får vi inte glömma att det tog åtta år att ratificera? Att EU skulle vara den aktör som skulle kunna mana fram en lösning finner jag smått löjligt. USA är storebror inte tvärtom. Så i VILKEN GRAD kan vi komma med lösningar för USA, Kina och fattiga länder? Nu är ju visserligen storebror vid "stupet" titt som tätt. Men det är ju vi i (EU) också.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  7. http://www.nejtilleu.se/artiklar/2009/09_12_19_eu_saboterar_miljoforhandlingarna.htm

    SvaraRadera
  8. Men varje parti har åtminstone ordet miljö i programmet. Alla utom SD.

    Under bokstaven M (i listan från A till Ö) finns ordet Miljö inte med. Ändå har de en f.d. miljöpartist i ledningen för en lokal SD-avdelning, Anders Sundholm. På sin hemsida skriver han om sitt MP-förflutna.

    SvaraRadera
  9. Märkligt ändå säger SD att de vill samarbeta i stora gränsöverskridande frågor som kriminalpolitik och miljöpolitik.

    SvaraRadera
  10. Ulf kanske men Jonas Sjöstedt säger att han vill rädda Löfven från dåligt sällskap.

    Han säger inget om att Löfven och (S) är ett dåligt sällskap.

    Har Jonas Sjöstedt och V mer makt i EU än andra partier? Tycker de ligger väldigt lågt. Men de kanske mobiliserar.

    SvaraRadera
  11. Hur kan någon förståndig människa tro att internationella förhandlingar kan leda till tillräckliga åtgärder, den strategin har redan visat att den inte fungerar.

    Bättre att sänka de totala utsläppen i Sverige och vara en positiv förebild. Att klaga på att andra gör för lite är sällan en framgångsrik linje utan leder mer till motreaktioner som att försvara de egna bristande ambitionerna. D v sätter igång en våg av att skylla på andra.

    Enkel psykologi!

    SvaraRadera
  12. SD är inte ensamma om att ha svag eller noll miljöpolitik.

    SvaraRadera
  13. Birger,

    En gång till :
    Är vi utsatta för skrämsel eller sanningssökande ?

    Vi som läser den här sidan utgår ifrån att om du inte uttrycker att det finns någon osäkerhet vad gäller kunskapsläget, så finns det heller ingen osäkerhet ?
    Det är förstås inte så man skall förhålla sig, men det är skönt att ha någon att lita på, när man själv varken har tillräcklig tid eller kunskap ?

    Du skriver, utan reservation:
    DEN KOLDIOXID VI SLÄPPER UT IDAG STANNAR I ATMOSFÄREN I ÖVER HUNDRA ÅR.

    Ur en annan, såvitt jag kan bedöma, lika opartisk källa, läser jag:

    14.10 IPCC:s bedömning av koldioxidens uppehållstid
    Enligt den mest centrala hypotesen i det alarmistiska budskapet har 1900-talets ökning av luftens koldioxidhalt huvudsakligen åstadkommits av våra utsläpp av antropogen koldioxid. För att testa hållbarheten av denna hypotes är det helt avgörande att veta hur snabbt ett engångsutsläpp av koldi- oxid tas upp i naturen. Det var 1900-talets klimatologiska pionjärer medvetna om. Det är därför det föreligger så många experimentella bestämningar av koldioxidens atmosfäriska uppehållstid. Det är därför vi numera på basis av ett synnerligen omfattande observationsmaterial (se Appendix) vet att uppehållstiden är i storleksordningen 5–7 år och att den ger ett mått på relaxationstiden för naturens upptag av atmosfäriska engångsutsläpp av koldioxid (bombprovskurvan).
    Därmed är saken klar ur vetenskaplig aspekt. När uppehållstiden är så kort, kan de antropogena utsläppen omöjligen ha åstadkommit den ökning av luftens koldioxidhalt som enligt IPCC skett under industriell tid (Kapitel 7). Hypotesen att Mauna Loa-kurvans stigande koldioxidnivåer huvudsakligen orsakats av våra mänskliga aktiviteter måste förkastas, eftersom den kräver uppe- hållstider som är mer än tio gånger längre än de som uppmätts. Utsläppen av antropogen koldioxid tycks inte ens ha gett ett dominerande bidrag till Mauna Loa-kurvan.
    Den experimentella verkligheten är alltså oförenlig med alarmisternas förväntningar och förödande för deras argumentering. Därför har de vägrat att acceptera de experimentella resultaten och vänt sig till de matematiska modellernas virtuella värld.
    Samtliga experimentella bestämningar har visat att uppehållstiden är mer än tio gånger för kort för att vara förenlig med det alarmistiska budskapet.
    I realiteten struntar alarmisterna inom och utom IPCC helt i den föreliggande gedigna empiriska kunskapen om hur snabbt koldioxid bortskaffas ur atmosfären. Man hittar på en egen fiktiv modell- värld där koldioxidens effektiva uppehållstid görs så stor som man vill ha den, dvs. 50–200 år. Det hade kvittat om de experimentella resultaten visat att uppehållstiden är 1, 5 eller 20 år. Alarmisterna hade ändå gjort om den till 50–200 år, eftersom man anser sig veta hur verkligheten ser ut utan att behöva beakta de experimentella observationerna av den.
    Slut citat

    Min reflektion blir :
    Det är tråkigt att vi som är engagerade i frågor som rör livskvalité och miljö inte i större utsträckning är kritiska och ifrågasättande, att vi inte hela tiden försöker lyfta fram de som har avvikande kunskaper och uppfattningar.

    För egen del har jag inte blivit "klimatskeptiker" i betydelsen att talet om koldioxidens inverkan på miljön skulle vara nys. Men däremot mer nyfiken, och mer skeptisk mot alla som har kategoriska uppfattningar om vår förestående undergång.

    Håller alla i minnet att det bara för fyrtio år sedan fanns en stor enighet om att vi med stormsteg var på väg mot kallare klimat ?

    Eric

    SvaraRadera
  14. Eric, okej säg 90 år då, eller 110 år, eller att en del far ner i havet för att komma upp igen när det mättats, eller att det sugs in i trä. Men tro inte att kolatomerna bara går upp i rök, tro inte att miljoners års nedbäddande av kolatomer som blir frisläppta inte förändrar något. Vad är det du är ute efter? Du vill ha bevis, säkra bevis på allt. 95 procents säkerhet räcker inte, istället vill du ingjuta att majoriteten av forskarna kan ha fel. Men det är ju ingen som säger något annat, till och med klimatpanelen säger så, man säger att man kan sammanfattad det med 95 procents säkerhet. Då så. Då måste vi göra något. Det kallas försiktighetsprincip, du skrev någonstans, tror jag, att man skall vara försiktig med försiktighetsprincipen. Men om nu forskarnas riskanalys stämmer, att vi går mot både 3 och 4 och 5 grader och det till stor del beror på vårt sätt att hantera vår planet, vad säger vi då om vi inte gjort något? Birger har gång på gång skrivit om de 95 procenten, gång på gång betonat forskarnas roll, och ändå försöker du hitta petitesser för att slå sönder helheter för att ge underlag för oss alla att någonstans i hjärnan intala oss att vi nog inte behöver göra nåt, för det är inte säkert att det behövs. Just den där retoriken är strategi för de intressen som vill att vi kör så länge de går. Besviken.

    SvaraRadera
  15. Eric har en poäng "Är vi utsatta för skrämsel eller sanningssökande." Vet vi det?

    Men bör man vara försiktig med försiktighetsprincipen? Varför då? För mig personligen så tycker jag att man ska vara försiktig, med att inte vara försiktig med försiktighetsprincipen. För vi och kommande generationer måste handskas med konsekvenser.

    Man kan tvivla och vara öppen för allt ändå.

    Vi är inte drabbade på samma sätt som så många andra. Det är klimatförändringarna som är ansvariga för supertyfonen Haiyan,
    som tros ha dödat 10.000 filipiner anser Naderev Sano. Han har med rinnande tårar uppmanat klimatskeptikerna att "komma ut från sina elfenbenstorn" Han har även hungerstrejkat.

    Hur kommer vi ut från elfenbenstornen? Måste vi drabbas själva först?

    Tycker det är väldigt märkligt att "en del" fortfarande tror att EU är ett miljöprojekt. Samtidigt så förstår jag att miljöarbete kräver gemensamma tag. Det är ju faktiskt så att vi hindras ifrån att gå före. Gold plating t.ex. är ett märkligt uttryck.

    Det där med att vi kör så länge det går, är det inte det vi håller på med nu? Det är ju så att de länder som vill minst sätter agendan. Inte de som vill mest.

    Har Erik någonstans uttryckt att vi inte behöver göra något? Har inte uppfattat det så.

    Undrar dock över vad menar du Erik med att vi bör vara försiktiga med försiktighetsprincipen?

    Jonte skrev, ja nu är det bråttom.
    Det märks inte på dessa klimatmöten...

    Han skrev också "Pappa vad gjorde du när Amazonas och fiskarna försvann? Jag klimatförhandlade..."

    Visst vi kan alla göra vårt. Små bäckar... Men det är genom politiska beslut verkliga förändringar blir till.

    Det som gör mig rasande är att politikerna inte erkänner att de lämnat över för mycket makt och att det är det största skälet till att vi nu inte kan gå före. Istället klagas det på andra. Besviken!

    Lisbeth

    SvaraRadera
  16. @Anonym ovan: Du är sarkastisk va?
    "95 procents säkerhet" - hur i hela friden kom man ens fram till en sådan siffra? Jag är 99,8 procents säker på att den är ett påhitt som man höftade fram för att den lät bra. "Klimatpanelen" driver - av skäl vi alla kan ha våra teorier om - en tes, och använder det retoriska knepet "95%" för att verka övertygande. Om denna siffra är något annat en ett retoriskt knep så får någon gärna förklara vilken vetenskaplig metod som räknade fram den.

    SvaraRadera
  17. http://www.ka.se/index.cfm?c=108498

    Om "Gold plating"

    SvaraRadera
  18. Jonte,

    "
    15.7 Att klä sig i lånta fjädrar
    Vid sin bedömning av kunskapsläget har IPCC alltid försökt ange hur stark tilltro man fäster vid de slutsatser man drar. Det är helt i sin ordning. Beslutsfattare är betjänta av att få veta vad bedömaren anser vara bra eller dåligt belagt.
    Tilltron till sina slutsatser har IPCC i sina första tre rapporter värderat med språkliga termer som "troligt", "mycket troligt", osv. Det är också i sin ordning, eftersom man därigenom klargör att man uttrycker helt subjektiva värderingar som inte riskerar att förväxlas med sannolikheter i statistisk bemärkelse. De senare utgör klart definierade matematiska mått som kan utvärderas genom objektiv statistisk analys och därmed har större vetenskaplig tyngd än subjektiva värderingar.
    Samhälleliga beslut baseras ofta på statistik och sannolikhetskalkyler. Som gångtrafikant löper man betydligt större risk att bli påkörd av en bil än att få ett störtande flygplan i huvudet. Därför avsätter politiker gärna pengar för byggen av räcken och annat som skyddar gående mot biltrafiken, men man bygger inte några tak för att separera gångtrafiken från flygtrafiken. Ge oss sannolikhetsmått, så kan vi börja räkna på vilka katastrofavvärjande åtgärder som är ekonomiskt vettiga att vidtaga, har politiker uppmanat alarmisterna.
    186
    På Stephen Schneiders förslag översatte IPCC därför i den fjärde rapporten sina språkliga termer för bedömningarnas trovärdighet till matematiska sannolikheter enligt en specificerad ordlista. Då över- skred man gränsen för det acceptabla i sina försök att påverka politiker. Subjektiva omdömen om trovärdigheter förvandlas självfallet inte till matematiska sannolikhetsmått bara för att man säger att omvandlingen har ägt rum. IPCC:s dubbla språkbruk är vilseledande och ägnade att ge ledningens subjektiva värderingar större vetenskaplig tyngd än de har. Man klär sig i lånta fjädrar från de exak- ta vetenskapernas begreppsuppsättning.
    Det är möjligt att IPCC har velat klargöra det subjektiva språkbrukets innebörd med sin översätt- ning av det till sannolikhetsmått. I så fall har man gått fel väg och i stället skapat en vilseledande begreppsförvirring. Enligt den fjärde rapportens mest centrala sammanfattande slutsats är (med det nya språkbruket) sannolikheten 90–95% för att det sena 1900-talets globala uppvärmning huvud- sakligen orsakats av antropogena växthusgasutsläpp. Hur har man definierat denna sannolikhet? Vad är antalet gynnsamma fall och vad är antalet möjliga fall? Hur många gånger har man observe- rat att uppvärmningen huvudsakligen var antropogen, och hur många gånger har man funnit att den inte var det?
    Alerta naturvetare inser att det matematiska sannolikhetsbegreppet inte kan tillämpas på engångs- händelser och har klagat på IPCC:s missbruk av begreppet. Kan man inte definiera meningsfullt, så kan man inte heller beräkna och ange några värden. IPCC:s slutsats att "sannolikheten är 90–95%" är avsedd att låta förtroendeingivande, men har inte har större vetenskaplig vikt än språkliga uttryck som "Jag är nästan hundra på" eller "Jag ger mig tusan på".
    Det inser flertalet forskare, men hur många politiker och mediarepresentanter är medvetna om det? Vi har lätt att låta oss imponeras av vackra fjädrar, även när de är lånta.
    "
    (Gösta Pettersson)

    Eric

    SvaraRadera
  19. Lisbeth,

    1.
    Med att vara försiktig med försiktighetsprincipen menar jag att den lämpar sig bättre i vissa, och sämre i andra, sammanhang. Vilket blir en avvägning av konsekvenserna och frågans komplexitet/osäkerhet.
    Själv uppfattar jag t.ex kärnkraften som ett exempel där den med fördel kan tillämpas. Risken för allvarliga olyckor är liten, men när de väl inträffar finns det ingen som helst osäkerhet om att konsekvenserna kan bli förödande. I det läget bör vi avstå, dvs tillämpa försiktighetsprincipen.
    Ökade halter koldioxid uppfattar jag som något annat. Frågan är enormt komplex och svårbedömd, både vad gäller orsakssamband och konsekvenser. Jag har inga svårigheter att slå dövörat till när kärnkraftsvänner försöker förringa farorna, men när det gäller klimatet vill jag försöka lyssna på alla.

    2
    Inte göra något ? Nej, verkligen inte. Jag tror vår rovdrift och vår livsstil är förödande, på så många sätt. Önskar bara att farorna med just växthuseffekten får sanna proportioner.

    Eric

    SvaraRadera
  20. @ERIC SECHER: Tack för info, ungefär som jag trodde alltså. Skönt att det finns fler miljövänner som håller huvudet kallt och söker klarhet istället för att bara springa med flocken...

    SvaraRadera
  21. Med 100%s säkerhet så påverkar människans verksamheter livet på
    Jorden, med 100%s säkerhet så påverkar solfläckarnas variation
    under en 11-årssykel klimatet.
    Med 100%s säkerhet så påverkas
    klimatet av jordens varierande
    avstånd till solen under en
    42000-års period.
    Den militärjunta som styrd av
    penningarnas skapare och ägare
    styr marknaddsdemokratin och det
    dårhus som vi alla 100% är
    medvetna eller omedvetna om att vi är delar av. Denna tingen oordning är ett ännu okänt
    antal % människor fruktanvärt
    missnöjda med. Men vad fan kan dom göra när alla är så individuellt anpassade till tidens galenskap, så att hos
    95-97% så år den tanken att
    man tillsammans med varandra
    och med naturen, skulle göra framtiden möjlig, omöjlig.
    Och hur skulle det se,
    så det är ju lätt att förstå!

    SvaraRadera
  22. Många resonerar som Eric, Jonte etc. Inte minst bland politiker. Det är därför det med stor sannolikhet kommer att gå åt helvete. Eric skrev om hur skönt det var att komma ur sin klimatångest genom att hitta Gösta Petterssons bok. Den känslan vill han förstås ha kvar. Särskilt om han drabbats av nåt som tydligen kallas klimatångest. Drabbas man av ångest pga klimatfrågan är man nog en person som söker lugnande medel som läkemedel för att orka leva.
    Jonte ironiserar över klimatpanelens försök att bedöma den globala forskning som finns i klimatfrågan. Trots att man varit mycket försiktiga och först i den senaste rapporten tvingats bedöma sannolikheten till 95 procent efter att allt mer forskarrapporter påvisat sambandet i allt säkrare former. Att tro på det man vill tro på, för att må bra, ger de mest tragiska effekter. Den stora förnekelsen känns förstås skön.
    Anders. B.

    SvaraRadera
  23. Tycker inte att många politiker resonerar som Eric och Jonte. Inte alls! Politikerna resonerar som om de har större makt än de i själva verket har. De fortsätter att tro att de kan påverka mer än de kan. Trots att de lämnat över mycket makt.

    Jonte skriver om att lösningen blir att man sprayar kemikalier i atmosfären samt om gigantiska speglar. Det är ingen påhittad saga. Det diskuteras mer och mer öppet som en lösning. Vem vet kanske människor överlag säger Halleluja. Rädda oss. Rädda människor gör det.

    Förmodligen önskar vi i framtiden att vi låtit försiktighetsprincipen gälla i våra liv. Att vi och politikerna hade lyssnat på forskarna när de tidigt knackade på dörren. Att vi gjort de livsstilsförändringar som krävdes, samt att vi krävt en politik som gjort det mer möjligt i praktiken. Nu så fortsätter käbblet och vi tävlar snarare om att göra minst istället för mest.

    Speciellt om det är som man sagt på Ekot att forskare, media och organisationer utesluts från den politiska debatten mer och mer. Den sker mer och mer i slutna rum. Vi får de politiker och den värld som vi förtjänar.

    I framtiden blir det svårt att ta reda på hur mycket som var/är skrämselpropaganda. Kanske därför vi bör forska i det nu. Det betyder inte att forskarna nödvändigtvis haft fel. Utan att de såg tidigt att det barkar åt helvete.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  24. Finns det verkligen någon, som oavsett, procent hit eller dit, kan tro att vårt sätt att leva, inte skulle påverka jorden vi lever på. Jag häpnar.

    SvaraRadera
  25. Lisbeth, du skriver att politiker tror att de kan påverka mer än de kan. Undrar det. Den som suttit i en beslutande församling har nog vanligen den motsatta uppfattningen. Att man inte kan ändra så mycket, att det är låst på så många sätt, att marknad, system, strukturer eroderar möjligheterna att faktiskt påverka och styra. Att få majoritet för något är dessutom svårt. Systemet är ganska självgående faktiskt, lite skatter hit och dit kan man förändra, några mindre lagändringar kan man genomföra men utrymmet minskar allt eftersom tiden går. Om detta är tror jag de allra flesta politiker är djupt medvetna innersta inne.

    Eric, du skriver att frågan om växthuseffekten borde få sanna proportioner. När jag arbetade med en MP-rapport om forskningsläget i mitten av 80-talet blev jag förskräckt över hur mycket rapporter etc som fanns om den utveckling som var på gång. Det var hart när omöjligt att få medier och politiker, näringsliv eller fackföreningar att ens läsa vad som redan då fanns framlagt om riskerna för fortsatt förbränning av bland annat fossila bränslen. Vad som är sanna proportioner vet vi bara när facit ligger om säg hundra år. Det vi vet är sant är att det finns flera icke-mänskliga händelser som påverkar klimatet, att människoarten brett ut sig alltmer och drar upp allt mer kolatomer som legat lagrade i årmiljoner i jordskorpan. Forskningsläget är sådant att det allra mesta talar för att vårt mänskliga bidrag till klimatförändringar påverkar i en för våra samhällen ogynnsam riktning och att vi påskyndar klimatförändringarna på ett sätt som gör det svårt för oss att anpassa våra samhällen, våra städer, vårt boende och vår försörjning till den situation som kan komma att förändra förutsättningarna för oss så totalt.
    Det handlar då inte bara om lokala, regionala eller nationella problem, utan just sådana problem som är i allra högsta grad globala och där människor som redan är utsatta kommer att bli än mer utsatta.

    I stora delar av världen är klimatfrågan en icke-fråga. Man har kanske inte ens hört talas om den. Men man märker att salt havsvatten börjar tränga allt längre upp över jordarna och därmed förstöra de möjligheter man haft för sin försörjning. Man märker att vårt sätt att bygga urbana samhället medför ökande problem när perioder av 50-gradig värme blir mindre ovanliga. Bara att andas blir ett arbete. Förändringarna går så fort så vi inte hinner anpassa oss, det är forskarmajoritetens uppfattning. Planeten överlever, arter överlever, människan som art överlever men riskerar att få leva under sådana omständigheter som vi inte ens kan tänka oss idag.

    Även om risken för detta bara skulle öka med tio procent pga vårt sätt att leva så har jag så oändligt svårt att förstå hur man kan lägga krutet på att spela ner riskerna, ifrågasätta. Att kvartalsberoende näringsliv gärna vill göra det, kan jag förstå eftersom det är nästa kvartalsrapport som är underlag för aktieutdelning, bonusar och status - det är på något sätt marknadens logik. Att politiker inget hellre vill än att skjuta på åtgärderna, greppa varje halmstrå som klimatskeptiker ger dem, kan jag också förstå. Det är lättare att ge löfte om en bättre morgondag,än löften om förändringar som kan bli plågsamma för vissa, påfrestande för många och katastrofala för fåtalet som byggt sina liv på - och gjort inteckningar i - tron om evig fortsatt utveckling i tangentens riktning. Det är en mental barriär att övervinna. Det är skönt att förneka som någon skrev i fältet ovan.

    Själv tillhör jag, som jag skrivit förr, de som gärna skulle vilja komma ut som klimatskeptiker. Men att förneka den överväldigande forskning som ändå finns skulle känna som att gå in i en livslögn. Jag tillhör dem som fått kritik för att jag - bland annat på bloggen - ansett att några grupper av klimatskeptiker borde få medel att forska/granska forskning rejält utan att vara beroende av medel från olika intressegrupper. Om inte annat så kanske man kan hitta flera kompletterande orsaker till klimatförändringarna.

    Forts nedan...

    SvaraRadera
  26. Fortsättning på ovanstående:

    Syftet med all forskning bör alltid vara att pröva det man kommit fram till. Förmodligen, Eric, har vi olika uppfattning om huruvida klimatpanelen verkligen gör det. Jag menar nämligen att det är just det man gör. Kontinuerligt. Och att man snarare för att bli osäker, blir allt mer säker på sin sak. Trots - TROTS - att politiker och marknad gärna hade sett något annat. Tro inte att enskilda forskare, som granskas av klimatpanelen, inte är utsatt för tryck från just politiker och marknad. Lättas för dem vore att bli klimatskeptiker, det hade gett dem livslång försörjning, tillgång till social status under ljuskronorna som de aldrig någonsin kommer åt när de plitar med något så obekvämt som de nu gör.

    SvaraRadera
  27. Birger. Tycker "nog" att det verkar som om politiker har en övertro på sig själva. Åsa Romson och Isabella Lövin skriver "Sverige är ett litet land men vårt inflytande sträcker sig långt utanför våra gränser."

    Inflytande kan vara både dåligt och gott. Passar det den yttersta makten, så visst kan duktiga politiker som t.ex. Isabella Lövin ha inflytande som vid "fiskeriet". För hon är kunnig.

    Men väldigt ofta vill vi vara bäst i klassen som du brukar skriva. Den som är bäst i klassen bråkar inte om allt. Makt kan också vara belönande makt till lydiga. Vid för mycket ifrågasättande lyssnar inte makten (läraren). Precis som i skolan. Minska på offentlighetsprincipen så får ni delta annars inte...

    Att vi skulle få USA, Kina och övriga världen till attitydsförändringar, finner jag föga troligt.

    Håller med om att systemet är "ganska" självgående. Tror likt dig att politiker egentligen är djupt medvetna om detta. Men man sågar inte gärna av den gren man sitter på. De är bara människor.

    Det är ju så att ju mer makt man är villig att ta på sig desto mer krävs av personen. Att sitta i mer eller mindre meningslösa klimatförhandlingar, som tar ett steg framåt och två tillbaka förändrar det något till det bättre? Kan det göra det om det brådskar?

    Om man som du skriver innerst inne vet att man endast kan ändra lite skatter, eller genomföra några mindre lagförändringar? Samt att det utrymmet minskar, så är man en del av problemet och inte lösningen om man inte ifrågasätter systemet.

    Så man får väl konstatera att politiker ändå på sikt sågar av den gren de sitter på medvetet eller omedvetet? Men man kan inte skylla bara på dem så länge man hejar på. Eller om man själv anser att det får rulla på som det gör.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  28. Klimathot är en bra inkomstkälla för de som föreläser om klimathot. Det gäller att inte "såga av den gren man själv sitter på".

    SvaraRadera
  29. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  30. @Birger:

    "När jag arbetade med en MP-rapport om forskningsläget i mitten av 80-talet blev jag förskräckt över hur mycket rapporter etc som fanns om den utveckling som var på gång."

    Sedan 80-talet har väl en del hänt inom forskningen? Frågan var knappast mindre komplex då, så någon otvetydig forskning kan knappast ha funnits då i högre grad än nu.

    "Men man märker att salt havsvatten börjar tränga allt längre upp över jordarna och därmed förstöra de möjligheter man haft för sin försörjning. Man märker att vårt sätt att bygga urbana samhället medför ökande problem när perioder av 50-gradig värme blir mindre ovanliga."

    Men försaltningen av jordens jordar har väl med helt andra mekanismer att göra än koldioxiddrivna klimatförändringar? Likaså det faktum att stora städer blir varmare - det är knappast korrekt att hävda att detta fenomen är ett "bevis" för koldioxiddriven global uppvärmning! Det har snarare att göra med ett överflöd av asfalt, bilar, airconditions, människor - och en brist på växtlighet, men knappast på att det är mer koldioxid i städerna...

    "Även om risken för detta bara skulle öka med tio procent pga vårt sätt att leva så har jag så oändligt svårt att förstå hur man kan lägga krutet på att spela ner riskerna, ifrågasätta."

    För det första så kan du inte, som jag påpekade ovan, hävda att "detta" är en obestridlig effekt av ökad koldioxid i atmosfären. För det andra, varför man "lägger krut" på att påvisa brister: Det är en sak när meningsmotståndare kommer med dåliga/felaktiga argument - då kan man känna sig lite nöjd i att man har dom bättre argumenten. Men när sådana som i grunden tycker som man själv, i detta fall att vi givetvis måste ändra vårt sätt att leva på och förhålla oss till planeten, gör så så blir det extra frustrerande. Man upplever då att den bristfälliga argumentationen verkar negativt för den gemensamma saken och då känns det värt att bränna lite krut för att upplysa om detta. (Det är exempelvis lika frustrerande att lyssna på förvirrade "genusforskare" - minns norska programmet Hjernevask, även om man själv håller med den femenistiska grundtanken, total jämlikhet mellan könen).

    Jag är inte sponsrad av Shell, men jag gillar kunskap och hederlig argumentation. "Omställningsrörelsen" behöver inte klimatet som argument. Det finns 100.000.000 andra mycket enklare argument för att vi - NU - måste ställa om vårt sätt att leva. Därför tycker jag det är extremt frustrerande när man, på grunder som kraftigt kan ifrågasättas och så görs, gör KLIMATET till sin ENDA fråga. Man spelar onödigt högt och riskerar att förlora allt, vilket är min oro.

    Dessutom, så är det lätt att se hur "klimathysterin" - om du ursäktar - kan användas för mindre godhjärtade syften än dina.

    SvaraRadera
  31. Jonte, omställningsrörelsen bygger inte sin grund på klimatfrågan utan på peak oil.

    SvaraRadera
  32. Anonym 12:43, det var något av det dummaste argument jag har hört. Är det några som föreläser på ideell eller i det närmaste på ideell grund så är det människor som föreläser om klimat och miljö! Skärpning i argumenten!

    SvaraRadera
  33. Jonte, en gång till: Du skriver "någon otvetydig forskning kan knappast ha funnits då heller". Vad är detta för argument? Ska du ha liken på borden för att få otvetydiga forskningsresultat? Otvetydig forskning existerar inte, det är det som är forskningens fördel. Men kommer man närmare och närmare till en gemensam grundsyn så är det bra, det är just det som klimatforskningen gjort.

    SvaraRadera
  34. Jonte, jo det fanns tillräckligt mycket forskning i mitten på 80-talet för att politiker skulle påbörja arbetet med en strategi för att fasa ut fossila bränslen. Visst motstånd fanns inom miljörörelsen och argumentationen för avveckling av kärnkraften blev svårare för t ex MP när vi arbetat fram rapporten om forskningsläget vad gäller växthuseffekten. Vi valde att ta upp frågan i alla fall, av den enkla anledningen att det fanns uppenbara skäl att göra det. Forskningen hade nämligen kommit tillräckligt långt, forskare stod redan då och knackade på politikernas dörrar. MP hade med frågan i 1988 års valrörelse. Sedan mitten på 80-talet har det blivit allt tydligare och på senare tid har klimatpanelen blivit alltmer bestämd. Från början var man snarast så försiktig att man tonade ner de värsta farhågorna som fanns. Ibland känns det som om de som upptäckt klimatfrågan de senaste tio-femton åren inte har historien klar för sig. Det är allt annat än en ny fråga. Den firar snart tre decennier. Hade man tagit det på allvar hade vi idag varit borta från fossilberoendet, fått snabbare teknisk utveckling och inte behövt traggla i de här, för oss som varit med ett tag, uttjatade spåren.

    SvaraRadera
  35. Jag tänker:
    Vad än forskarna kommer fram till eller inte, så kan det inte vara fel att ha en sundare livsstil som tär mindre på resurserna.

    Nya tider kräver nya sätt att värdera. Fegersta kommun har nog den bästa slogan av alla kommuner:

    "Här får du livstid"

    Hur mycket livstid har vi egentligen?

    SvaraRadera
  36. Anonym, tis nov 26, 03:10:00 em

    "föreläser i det närmaste på ideell grund".

    Ange gärna i siffror. Väntar på svar.

    SvaraRadera
  37. Tja, säg 2000 plus resa och logi. Efter momsen blir det 1600, efter sociala avgifter blir det 1100, efter skatt blir det 700. Efter mat på resa blir det 500 för typ en dag och en natt hemifrån - lägg till det förlorad arbetsinkomst från vanliga jobbet. Eller är det Al Gore du tänker på?

    SvaraRadera
  38. Onkel Olof
    "... en sundare livsstil som tär mindre på resurserna."
    Var och en för sig eller tror Du att: "Det på något sätt behöver att organiseras?"
    Jag har varit din antagonist men
    ...

    SvaraRadera
  39. Hej,

    1.
    Jag vill inte bli av med min oro/ångest över vad eventuella klimatförändringar eventuellt kan ställa till med genom "förnekelse". Tvärtom. Framgår inte det ?

    2.
    Birger skriver i inlägget att den koldioxid vi släpper ut idag stannar kvar i atmosfären över hundra år. Jag påpekade att detta är starkt ifrågasatt, eller t.o.m vederlagt. Ingen kommentar. Ointressant ? Nej, verkligen inte.

    3.
    Om man som Birger "gärna vill komma ut som klimatskeptiker", varför då inte grotta ner sig i de seriösa och obundna invändningar som finns ?
    Själv vill jag inte komma ut som klimatskeptiker, bara som nyfiken skeptiker.

    4.
    Det absolut vanligaste argumentet varför man bör avstå från att ifrågasätta människans inverkan på klimatet är att det råder konsensus i forskarvärlden. Är det så enkelt ?
    Om någon vill fördjupa sig i just den (helt avgörande) frågan så rekommenderas s 182 - 185 nedanstående länk.

    5.
    Finns det en rädsla hos oss som drömmer om en mänskligare värld, på jordens villkor ? En rädsla för att helhetstänkandet skall gå förlorat om man lyfter fram detaljer ? En rädsla för att de krafter som hellre ser business-as-usual skall kollra bort oss med sina "petitesser" ?

    6.
    http://www.falskt-alarm.se/wp-content/uploads/2013/04/FalsktAlarm.pdf

    Eric





    SvaraRadera

  40. tis nov 26, 05:35:00 em

    "Tja, säg 2000 plus resa och logi."

    "Tja", är ingen trovärdig formulering. Syns mest som en påhittad uppskattning.

    SvaraRadera
  41. Hej Eric
    Din fråga 2.
    Birger skriver i inlägget att den koldioxid vi släpper ut idag stannar kvar i atmosfären över hundra år. Jag påpekade att detta är starkt ifrågasatt, eller t.o.m vederlagt. Ingen kommentar. Ointressant ? Nej, verkligen inte.

    Jag kan en del om din fråga, men
    inte tillräckligt för att ge mig ut i denna diskussion.
    Jag tycker att det hade varit bra för dig och oss andra om du hade fått ett kunnigt svar.
    Jag tror nog att Birger kan leverera ett sådant!

    Själv är jag kunnig och därför domedagsprofet.
    För många har den dagen redan varit och för fler kommer den att bli.
    Men innan det går fullständigt åt helvete så önskar jag att vi tillsammans ändå skulle ha gjort ett försök!
    Om växthusgaser som är många så ökar halterna i atmosfären även om vi minskar utsläppen ända till den gräns när vi släpper ut mycket mindre.
    D.V.S när balans uppnåtts.
    Sedan har vi tråkigt nog att vänta oss ytterligare temperaturstegringar p.g.a. fördröjningseffekter.
    Några siffror kan jag av rimliga själ inte ge!
    Med vänlig hälsning.
    Roland

    SvaraRadera
  42. Debatten brukar alltid fokuseras kring om människor verkligen påverkar klimatet så mycket som vissa tror, men spelar det någon roll? Oavsett så borde vi satsa på en miljövänlig utveckling, för vår och planeten jordens framtid. Sättet vi lever på nu är inte hållbart, material och konsumtionen håller inte i längden.
    Jag har gjort en omröstning på plusett om människans klimatpåverkan: http://www.plusett.nu/omrostning-3843/tror-du-att-manniskans-utslapp-ar-orsaken-till-de-

    SvaraRadera
  43. @Thove:
    Det är just det som är min poäng - att fortsätta att hävda KLIMATET som främsta orsaken att ställa om gör att vi hamnar i den här återvändsgränden. Skit i klimatargumentet och peka på alla andra tusen argument (varav flera är mkt mindre komplexa och svårare att ifrågasätta) för omställning så slipper vi pseudodebatten.

    SvaraRadera
  44. Jonte
    Jag håller med dig!
    Men jag tror att med lite list
    så kan vi föra alla debatter så
    att vi förstår alla i den situation som dom är i, samtidigt som vi förstår den knepiga situation som vår jord befinner sig i.
    Lösningen är
    Bakaxelväxeln

    SvaraRadera
  45. Önskar att man för klimatet och miljön kunde ta olika sakfrågor och bena ut. Vad går att ta tillbaka och vad går inte. Omställning handlar mycket om det.
    Vi kan inte längre alltid gå före.

    Återreglera järnvägen t.ex. MP och V vill det. Men hur ska det gå till rent praktiskt? Man har ju lagt ut den på spekulationsmarknaden redan med olika aktörer som vill ha vinst. Mer pengar till järnvägen löser det problemen?

    Blev glad idag då jag på nyheterna hörde en miljöpartist säga att hon anser att avregleringen är ett stort problem. Vi har tillsammans med Storbritannien den mest avreglerade järnvägen. Olyckor har hänt där, olyckor uppmärksammans här.

    Tåg anses vara bättre för klimatet. Där sitter de i EU privatiseringens Mecka och försöker lösa klimatfrågan... Med mer tåg och med mer dåligt underhåll? Vem sjutton vill åka tåg då? Höghastighetståg pratas det om dessutom...

    Thove tycker som dig "Oavsett så borde vi satsa på klimatvänlig utveckling. Som säkra tåg t.ex.

    Så vi kan skippa omröstningar om människans påverkan på klimatet...Låt oss se det som fullt rimligt att vi har ställt till det. Räcker inte det?

    Jonte skriver det finns argument som är mindre komplexa och svårare att ifrågasätta.

    Hur förändrar man system som har blivit självgående? Birger skriver om att vi kan ändra lite skatter hit och dit och göra mindre lagändringar. Kan vi återreglera järnvägen om vi vill?

    Vill diskutera verkligheten vad kan vi göra? Förstår inte riktigt hur dessa återregleringar ska gå till. Skulle bli tacksam om någon förklarade det för mig.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  46. Roland, Ja ett system som blivit självgående behöver "Bakaxelväxeln" Hur hade vi det förut, då vi kunde ändra mer än lite skatter och göra mer än mindre lagändringar.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  47. Eric, de sidor du hänvisar till tar upp den så kallade Oregonpetitionen.

    För att ge sken av att det finns avgörande oenighet bland klimatforskarna har t ex Exxon, som är det bolag som kanske har haft mest att förlora på klimatforskningens genombrott, och den kristna högern i USA gjort ett massutskick där vem som helst fick möjlighet att skriva under på att ”mäniskliga utsläpp av koldioxid inte kan orsaka störningar på jordens klimat”. Ett manipulerat manuskript (vilket var den så kallade Oregonpetitionen), som inte genomgått någon som helst vetenskaplig granskning, bifogades brevet.

    På listan med namnunderskrifter från utskicket återfinns ”klimatforskare” som inte är ett dyft klimatforskare.
    L.

    SvaraRadera
  48. L,

    Tack för kritisk invändning.

    Texten jag hänvisade till finns (delvis) nedan. Oregonpetitionen är omnämnd. För mina öron låter det inte enbart som manipulation från oljeindustrin.


    I IPCC:s fjärde rapport beskrevs den vetenskapliga bakgrunden för klimatforskningen (WG1) av 141 huvudförfattare. Hur eniga dessa varit inbördes eller med ledningen är det svårt att veta, efter- som avvikande åsikter inte redovisas. Det otvetydiga stödet för alarmismen återfinns främst i Syn- tesrapporten, vilken fastställdes av 115 diplomater och 52 forskare.
    Det låter kanske som ett imponerande antal forskare. Men då ska man betänka att IPCC:s författare inte utgör något representativt urval av klimatologiska forskare. Inga tongivande skeptiker finns med bland huvudförfattarna av den senaste IPCC-rapporten. Dessutom finns det andra forskare än klimatologer. Mer än 31 000 amerikaner med naturvetenskaplig akademisk utbildning (drygt 9000 med doktorsexamen) har förklarat sig stödja Oregonpetitionen, vilken avvisar hypotesen om den antropogena globala uppvärmningen. Den amerikanska senatens republikaner har sedan 2007 presenterat listor med internationella forskare som offentligen tagit avstånd från det alarmistiska bud- skapet och motiverat varför. Listan upptog vid 2010 års utgång över 1 000 forskare med hög veten- skaplig kompetens. Det fick den republikanske senatorn Inhofe att skadeglatt påpeka att 1 000 är nästan tjugo gånger fler än 52.
    http://www.chinadialogue.net/article/show/single/en/3981-Thoughts-from-Pachauri 182
    Därtill kommer att IPCC:s rapporter inte representerar några renodlat vetenskapliga bedömningar, eftersom även politiska regeringsrepresentanter tillåts påverka rapporterna i hemliga förhandlingar. IPCC kan med andra ord inte hävda att panelens rapporter står för vad forskarna anser, något som framgick av föregående avsnitt. Den regeringsobundna organisationen NIPCC redovisar synpunkter från en mångfald klimatforskare som inte ansluter sig till IPCC:s bedömningar och vars arbeten ofta inte ens nämns i IPCC-rapporterna. Vidare har ett flertal nationella grupper av högkompetenta fors- kare uppvaktat sina regeringar med protester mot IPCC:s alarmistiska slutsatser. Sådana initiativ har bland annat tagits i Brasilien, Argentina, Nya Zeeland, Indien, Ryssland, Polen, Frankrike, Tyskland och Sverige (t. ex. Stockholmsinitiativet).

    Eric

    SvaraRadera
  49. L,

    Tack för kritisk invändning.

    Texten jag hänvisade till finns (delvis) nedan. Oregonpetitionen är omnämnd. För mina öron låter det inte enbart som manipulation från oljeindustrin.


    I IPCC:s fjärde rapport beskrevs den vetenskapliga bakgrunden för klimatforskningen (WG1) av 141 huvudförfattare. Hur eniga dessa varit inbördes eller med ledningen är det svårt att veta, efter- som avvikande åsikter inte redovisas. Det otvetydiga stödet för alarmismen återfinns främst i Syn- tesrapporten, vilken fastställdes av 115 diplomater och 52 forskare.
    Det låter kanske som ett imponerande antal forskare. Men då ska man betänka att IPCC:s författare inte utgör något representativt urval av klimatologiska forskare. Inga tongivande skeptiker finns med bland huvudförfattarna av den senaste IPCC-rapporten. Dessutom finns det andra forskare än klimatologer. Mer än 31 000 amerikaner med naturvetenskaplig akademisk utbildning (drygt 9000 med doktorsexamen) har förklarat sig stödja Oregonpetitionen, vilken avvisar hypotesen om den antropogena globala uppvärmningen. Den amerikanska senatens republikaner har sedan 2007 presenterat listor med internationella forskare som offentligen tagit avstånd från det alarmistiska bud- skapet och motiverat varför. Listan upptog vid 2010 års utgång över 1 000 forskare med hög veten- skaplig kompetens. Det fick den republikanske senatorn Inhofe att skadeglatt påpeka att 1 000 är nästan tjugo gånger fler än 52.
    http://www.chinadialogue.net/article/show/single/en/3981-Thoughts-from-Pachauri 182
    Därtill kommer att IPCC:s rapporter inte representerar några renodlat vetenskapliga bedömningar, eftersom även politiska regeringsrepresentanter tillåts påverka rapporterna i hemliga förhandlingar. IPCC kan med andra ord inte hävda att panelens rapporter står för vad forskarna anser, något som framgick av föregående avsnitt. Den regeringsobundna organisationen NIPCC redovisar synpunkter från en mångfald klimatforskare som inte ansluter sig till IPCC:s bedömningar och vars arbeten ofta inte ens nämns i IPCC-rapporterna. Vidare har ett flertal nationella grupper av högkompetenta fors- kare uppvaktat sina regeringar med protester mot IPCC:s alarmistiska slutsatser. Sådana initiativ har bland annat tagits i Brasilien, Argentina, Nya Zeeland, Indien, Ryssland, Polen, Frankrike, Tyskland och Sverige (t. ex. Stockholmsinitiativet).

    Eric

    SvaraRadera
  50. Roland,

    Vi ser oss omkring, och känner att utvecklingen går åt fel håll. En känsla av obalans, att vi tappat kontakten med livets spelregler.
    Andra, som t.ex Neoliberal agenda och Hans Rosling , kan räkna upp hundratals parametrar som alla visar att vi har det bättre och bättre.
    Blir inte riktigt klok på var skon klämmer.
    När vissa talar i egen sak, när vissa månar om makten är det enkelt. Men ofta får jag intryck av att det också handlar om att vi värdesätter olika. Själv skulle jag bara bli glad och lättad om alla konsumtionsmöjligheter gick upp i rök, men det tycker inte andra.

    Klimatfrågan tror jag blivit en symbol. En symbol för den här känslan av obalans. Som i sak kan torpederas av fackfolk.
    När intuitiva människor försöker spela på räknenissarnas planhalva åker de på stryk.
    När de förnuftiga och klyftiga skall berätta om livets mening blir det platt fall ?

    Den intuitiva doktorn har klätt ut sig för att se om världen är så illa ute som det känns ?

    Eric

    SvaraRadera
  51. Det blir meningslöst att skriftligt debattera med klimatskeptiker eftersom som hela tiden kör med sin rundgång. Eric, att göra ett nummer av de där femtiotalet blir ju löjligt. Tusentals vetenskapliga rapporter har granskats. Att göra nummer av politikers del av sammanfattningar blir ännu dummare eftersom sammanfattningarna, med tex 2-gradersmålet, snarast är en mildring av forskningaläget som ju säger att risken för djupt besvärliga förändringar av klimatet är sannolikt redan vid 1,5 grader. Det är meningslöst att debattera med er för ni vägrar förstå att klimatforskarna blir allt mer säkra på sin sak för varje år som går. Oreagonrapporten är dessutom strimlad, även om teapartyrörelsen ännu hänger fast vid den.

    SvaraRadera
  52. Ingen/inget tvingar någon att skriftligt debattera om det är meningslöst...

    SvaraRadera
  53. 07:11,

    Vilken rundgång talar du om ?
    Din invändning blir så svepande. Klimat är svårt. Du kan väl ge konkreta exempel på ifrågasättande eller kritiska synpunkter som är stolliga. Den om koldioxidens uppehållstid ? Jag är idel öra, tro mig.

    Eric

    SvaraRadera
  54. Rundgång och "ibland" rent sektliknande beteende blir det när man inte ifrågasätter. Ibland? t.om. inom rättsväsendet...

    Forskarna har ifrågasatt sedan länge, men vårt sektliknande beteende fortsätter? Vi ifrågasätter hellre forskarna än systemet eller politikerna som ger bort makt, så att vi blir bakbundna och inte kan göra "något". Det om något borde skapa rädsla?

    "Klimat är svårt" håller med Eric. Därför så bör vi vidta försiktighetsprincipen och försöka frigöra oss. Ingen kan påstå att människor inte redan har drabbats av klimatet? Det är svårt för dom och det blir/är svårt för dem som ska ta emot klimatflyktingar i framtiden. Trots den "fria" rörligheten rör sig många hit av olika orsaker...Alla vill inte hjälpa till lika mycket.

    Löfven och LO påstår t.ex. att de ska riva upp Lex Laval om de vinner valet. Folkrättsliga principer borde gälla före överstatliga skyldigheter i EU? Men EU rätten går före. Lex Laval är olaglig av vad jag förstått enligt FN organisationen.

    Det tycker jag är ett konkret exempel, vi borde rikta vårt missnöje rätt inte på forskarna. För kan vi ställa om och göra "rätt", så gynnas miljön av det och är det så att vi påverkar klimatet i hög grad, så kan vi bara rätta till det om vi är fria att handla som vi vill.

    I det här fallet är det inte forskarna som är sekten? De kan ha fel, men varför chansa på att de har det? Vi VET ju att vi hindras att gå före t.ex. när det gäller miljön på arbetsplatser. Det är inte forskarnas fel...

    Lisbeth

    SvaraRadera
  55. Eric OBS! skrev inte inlägget 07:11
    Tycker dina inlägg är intressanta.
    Gillar definitivt att du ifrågasätter.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  56. Om man är ärligt intresserad av resultat borde mycket större prioritet läggas på hur man kan hjälpa miljörörelser i länder där medvetenheten, och därmed trycket på politiker, är ringa. Det är ju mycket därför klimatförhandlingarna inte kommer någon vart.

    Ur ett svenskt perspektiv finns mer akuta frågor (etnisk-religiösa konflikter t.ex.)som riskerar att göra landet till ett riktigt otrevligt ställe att bo på långt innan någon klimatförändring förmärks.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.