söndag 10 april 2011

Söndagsskola för tillväxthungrande, del 9: Att skapa pengar ur intet

Tidigare avsnitt finns samlade här.

I förra avsnittet skev jag om levande ekonomi och död ekonomi.  Begreppen är naturligtvis i sig medvetet retoriska. Men om vi bortser från det retoriska inslaget så finns det även strikt rationella skäl att förstå skillnaden mellan ”levande” ekonomi, som består av den biosfär och den atmosfär som vi är beroende av för att kunna leva, och den ”döda” ekonomi som vi hanterar som siffror i vår tillväxtekonomi. 

Det är nämligen så att om vi blir tillräckligt rika i den döda ekonomin så får vi råd att ta kål på vår planet. Det är till och med så pittoreskt att vi kan göra det med lånade pengar skapade ur intet… Mer om det nedan.

Låt mig än en gång påpeka att jag med det förklemande begreppet ”död ekonomi” inte menar att den ekonomin bör upphöra eller är av ondo. Inte alls. Den är på många sätt rationell, elegant och ett alldeles utmärkt verktyg och smörjmedel. Problemet uppstår med automatik när kopplingen mellan den döda ekonomins växande och den levande ekonomin utarmning inte synliggörs. Då är vi nämligen ute på ett sluttande plan eftersom vi låter symboler och fiktiva värden bli viktigare än verkligheten. 

Vad är pengar?
Att skapa något ur tomma intet har ett namn: ex nihilo, vilket är latin för ”ur intet”. Inom filosofin förekommer begreppet ex nihilo nihil fit, vilket helt enkelt betyder ”ur intet uppstår intet”. Men det gäller i vart fall inte ekonomin. Man kan nämligen säga att bankerna skapar pengar ur intet. Genom att låna ut pengar, som man inte har, skapar man en ökande penningmängd. Hur kan man låna ut pengar man inte har, kanske vän av ordning frågar sig. För att komma till det svaret tar jag omvägen över pengarnas historia.

Innan mynten och sedlarnas tid fungerade varor som någon sorts pengar. Det kunde vara allt från salt, fjädrar och snäckor till ädelmetall som silver och guld. Ädelmetaller hade fördelen att de tålde både vatten och eld, att de var hållbara och lätta att dela i mindre bitar. Så salt, snäckor, metkrokar och annat blev utkonkurrerat av guld och silver.

Det fanns dock ett problem. Det gick att fiffla med både silver och guld genom att blanda in mindre ädla metaller. För att få någon sorts garanti över äktheten insåg man att en kunglig stämpel – en kunglig prägling -  inte var så dumt. Det berättas att den som först lät prägla ett mynt var kung Krösus av Lydien. 

Så småningom kom man på att det var präglingen i sig, inte metallinnehållet, som var avgörande för myntens trovärdighet. Och varför slösa guld när det gick bra ändå… Gustav Vasa var en av alla kungar som uppmuntrade sin myntmästare att fiffla med innehållet genom att blanda billigare metaller i mynten. 

När väl präglingen blivit viktigare än myntets innehåll av metall var det ganska naturligt att gå vidare på den inslagna vägen. Så nästa steg blev papperspengar. Dessa fungerade först som skuldsedlar. Banken skrev ut papper på vilket det lovades att guld och silver skulle lämnas ut om den som hade pappret kom till banken och begärde det. Allt oftare slapp emellertid banken att betala ut guld och silver. Köpmän, hantverkar och andra såg ju att skuldsedeln kunde användas såväl på marknaden som för större affärer sinsemellan. Pappret, som var tänkt som formell skuldsedel, hade blivit en penningsedel.  

Sedlarna tålde visserligen inte vare sig vatten och eld, men fördelarna var många. De var lätta och smidiga att hantera. Bankerna började snart låna ut sedlar i sådan mängd att deras guld och silver inte täckte värdet fullt ut. Man blev djärvare och djärvare. 

Så länge bankens kunder inte hade en aning om att banken inte hade guld som motsvarade värdet på de utskrivna sedlarna var det inga större problem. Men när det uppstod rykten om att alla sedlar som var i omlopp inte skulle kunna bytas in mot ädla metaller så blev det lite panik eftersom många ställde sig i kö för att växla in sina papperslappar mot äkta vara. 

Redan på 1600-talet gick den första svenska banken (Stockholm Banco) i konkurs.  Man fick vända sig till staten, som tog över banken. Den blev embryot till det som sedermera skulle blir Sveriges Riksbank och som i slutet av 1800-talet fick ensamrätt på sedelutgivning.  Även riksbanken var skyldig att lösa in sedlar mot guld.  Denna skyldighet upphörde så småningom. Guldet var borta och det räckte med siffrorna.

Den största delen av penningmängden idag består av elektroniska siffror – inte sedlar och mynt. I själva verket är det så att mindre än 10 procent av den svenska penningmängden år 2010 bestod av sedlar och mynt medan över 90 procent bestod av siffror i form av redovisningsposter. Detta är en praktisk lösning. Har du lön så kommer den in till ditt konto som siffror – och från ditt konto dras sedan siffror för att betala elräkningar, telefonräkningar och allt annat. Siffrorna sätts in på elbolagets, telefonbolagets och övriga företags konton. Det är således siffror som flyter mellan olika konton i bankvärlden.  

Den klassiska berättelsen
Ett annat – numera ganska klassiskt sätt - att berätta om hur pengar skapas brukar gå över en guldsmedja. Så här: 

En rik affärsman har samlat mycket guldmynt i sitt hem. Han – för det är förstås en han i berättelsen – känner oro inför tanken att någon skall stjäla mynten. Han börjar fundera över hur han bäst skall gömma undan dem från tjuvar och annat löst folk. Gräva ner mynten? Lägga dem i en hemlig grop i stallet? Men om någon ändå hittade hans gömda skatt, hur skall han då kunna bevisa att det är hans?

Så dök idén upp. Inte bara hos en köpman, utan hos många köpmän och hantverkare... Man skulle ju kunna låta den hederlige, högt aktade, guldsmeden ta hand om guldmynten. Guldsmeden har ju ett rejält, inbrottssäkert, kassavalv. Sagt och gjort: allt fler affärsidkare och andra låter guldsmeden ta hand om sitt guld. Mot kvitto.

En vacker dag får guldsmeden en beställning som gör honom glad med bekymrad. En hertig beställer några stora guldringar men guldsmeden har inte tillräckligt med guld hemma för att kunna påbörja arbetet. Då kommer han på att han kan smälta ner en del guldmynt som affärsmännen förvarar i hans kassavalv. För affärsmännen bryr sig ju knappast om huruvida de får tillbaka exakt samma guldmynt som de lämnat in. Guldmynt som guldmynt. 

Givetvis fanns det en risk med att smälta ner en del guldmynt till material för ringar.  Om alla som förvarade sina mynt hos guldsmeden plötsligt skulle få för sig att ta ut sina rikedomar på en gång skulle det bli problem och guldsmedens ära skulle vara förlorad. Men å andra sidan: det vore helt otroligt att alla skulle komma på en gång för att begära att få ut sina mynt. Så guldsmeden smälter ner ett något hekto guld och sätter igång arbetet med de eleganta ringarna till hertigen.

Idén var ju inte så dum, tänkte guldsmeden och lät fantasin rumla vidare när han tittade på alla guldmynt som låg i hans kassavalv. Men varför skulle bara han få låna lite av guldet för att göra ringar? Skulle inte andra också kunna få låna lite för att göra investeringar? Vore det inte bättre att låna ut en del av mynten? Det fanns förstås massor med affärsidkare och hantverkare som behövde låna för att göra någon god investering. 

Och mycket riktigt: bagaren ville låna pengar för att mura om sin spis, krogägaren ville låna pengar för att köpa kannor av kanngjutaren och köpmannen behövde låna för att köpa skinn.  

Sagt och gjort. Guldsmedel började låna ut pengar. Mot en liten avgift för omkostnader och med en liten vinst därtill. Han lånade ut med ränta. Men han lånade bara ut lite grand. Han måste ju ha beredskap för att kunna lämna tillbaka mynt om insättaren skulle komma och vilja ha tillbaka dem. 

Låneaffärerna gick riktigt bra. Och en rejäl reserv hade han kvar i bankvalvet. Men snart visade det sig att den där reserven var onödigt stor, det gick att låna ur en större andel. Ju mer han lånade ut, ju större vinst gjorde han. Och risken, ja, den var minimal. Det räckte gott att ha hälften av insatt kapital kvar i kassavalvet, resten kunde han låna ut.  

De som satt in sina pengar började ana vad som hände. Och man förstod att guldsmeden lånade ut deras pengar mot ränta. Då var det väl inte mer än rimligt att de som satte in pengarna, som guldsmeden kunde låna ut, fick sin beskärda del av vinsten.

Affärerna fortsatte, guldsmeden struntade i att vara smed och blev bankir istället. Så småningom kom han på att det räckte med ännu mindre i reserv i kassavalvet, till slut hamnade han på slutsatsen att han kunde låna ut ända upp till 90 procent av insättarnas pengar. 

Under resans gång, som det numera är populärt att säga, så inträffade något överraskande… Muraren, som murat den nya spisen åt bagaren låter guldsmeden, som nyss lånat ut pengarna till bagaren, ta hand om guldmynten.  Och kanngjutaren gör samma sak.  Och garvaren, som visste att köpmannen lånat pengar av guldsmeden, bad att pengarna bara skulle flyttas i kassavalvet från köpmannens påse till sin egen – det var ju enklare och smidigare än att behöva hämta ut dem.

För guldsmeden var detta en riktig aha-upplevelse. Han hade lånat ur pengar mot ränta men hade ändå samma summa kvar i kassavalvet, vilket ju betydde att han med hjälp av skuldsedlar kunde låna ut dem en gång till.  Affärerna var ju rent av lysande, guldsmeden kunde skapa ständigt nya sedlar i omlopp. Ja, i själva verket räckte det i stort sett med att någon kom och ville låna pengar… Penningmängden ökade i takt med utlåningen. 

Pittoreskt
Principen gäller även i dagens ekonomiska system. Bankerna lånar ut pengar till hushåll och företag. Dessa pengar används bland annat för köp av varor och tjänster – betalningar för dessa sätts in på nya bankkonton, vilket ger möjlighet för bankerna att låna ut ännu mer. Penningmängden ökar. På detta sätt skapar således bankerna pengar genom att expandera sin utlåning.

Guldsmeden kom så småningom på att folk inte kom för att ta ut sina pengar i speciellt hög omfattning, så han behöll bara 10 procent av de guldmynt som köpmännen bett honom ta hand om, resten lånade han ut. Gång på gång. Därmed gjorde han ungefär som dagens banker.

Det finns något som kallas  fractional-reserve banking, vilket innebär att att banker lånar ut det mesta av sina inlånade tillgångar och endast behåller en liten resterande del som eget kapital - samtidigt som man förstås vid begäran är skyldig att betala tillbaka alla inlåningar.  Begreppet fractional-reserve bankingen betyder således som det låter:  banken behöver bara hålla kvar en liten del (en fraktion) av de pengar, som sätts in på banken, som reserv. Hela denna process innebär att penningmängden - i form av siffror - ökar i ekonomin eftersom huvuddelen av de siffror banken lånat ut hamnar på nya bankkonton och därmed kan  lånas ut igen, igen och igen.

Lite hårddraget - och medvetet förenklat  - skulle det kunna gå till så här: Sätter jag in 200 000 kronor så kan banken - om staten bestämt att det räcker att behålla 10 procent i banken som kapitaltäckning - låna ut 180 000 till Lotta som vill köpa sig en swimmingpool  av Lyxstänk AB. 

När Stina har fått sina 180 000 överförda till sitt konto och så ber hon banken sätta in dem på Lyxstänks bankkonto som därmed ökar med 180 000 kronor. Eftersom banken får låna ut 90% av dessa insatta pengar så lånar man nu ut 162 000 kronor till Svenne som vill köpa en rejäl lyxbadtunna av Smutsstänk AB. 

När Smutsstänk fått in sina 162 000 kronor på sitt bankkonto kan banken låna ut 90 procent av dessa pengar – det vill säga 145 800 kronor - till Totte som skall köpa en lyxig badkruka med elektronisk himlafäll av Krukan HB. När pengarna kommit in på Krukans bankkonto kan banken låna ut… 

Så kan man fortsätta berättelsen om hur pengar alstras... Efter 12 utlåningsomgångar har banken skapat drygt 1 400 000 kronor.

Bankerna skapar således de pengar de lånar ut. Svaret på frågan Var skapas pengar? är därmed mer komplicerad än de flesta tror. De flesta tar i ju för givet att alla pengar skapas av staten i myntverket, vilket bara till liten del är korrekt. Den stora majoriteten av alla pengar skapas av privata banker när de lånar ut pengar till hushåll och företag.

Eftersom mer pengar med automatik leder till - vilket jag visat tidigare - ökande påfrestningar i den levande ekonomin så kan man säga att det är så pittoreskt ordnat att vi med lånade pengar skapade ur intet kan bli så rika på siffror att vi får råd att ta kål på planeten

Fortsättning nästa söndag. Samtliga delar finns samlade här - där du också hittar en länk till en video som beskriver vad pengar kommer ifrån.

59 kommentarer:

  1. Neoliberal Agendasön apr. 10, 08:57:00 fm

    Det som gör att dagens monetära system kan upprätthållas är att vi har en statlig centralbank.

    Utan den så skulle man få s.k. bank runs. Folk skulle ta ut sina pengar när de tror att värdet inte längre kan garanteras. Som det är idag skjuter Riksbanken till krediter. Lägg sen till att all skatt i Sverige måste betalas i kronor, att affärer måste acceptera kronor som betalningsmedel och att vi har ett sedelutgivningsmonopol. Kort sagt, det blir svårt att skapa alternativa system på marknaden.

    Med en valuta som är uppbackad, av tex. guld, så skulle räntan sättas av marknaden efter utbud och efterfrågan. Vill många låna så skulle räntan gå upp och många vill spara så skulle räntan falla. Systemet skulle vara självreglerande och vi skulle slippa IT-bubblor, husbubblor, finanskriser och en konjunktur som ständigt åker jojo i takt med att centralplanerarna på Riksbanken försöker sätta räntan efter ett planekonomiskt index.

    Jag har dock svårt att se koppling till den s.k. levande ekonomin. Pengar i sig skapar ingen miljöförstörelse. För du anser väl inte att hyperinflationen i Zimbabwe ökade på miljöförstöring där?

    När det gäller tillväxt så är miljön här mycket bättre än vad den var för 50 år sedan. Och för 50 år sedan var den bättre än vad den var för 100 år sedan. Samtidigt under dessa 100 år så har produktionen säkert ökat tio gånger.

    SvaraRadera
  2. Kan Lyxstänk AB bygga dubbelt så många swimmingpoolar om vi ändrar reglerna så banken får skapa dubbelt så mycket fiktiva pengar?

    SvaraRadera
  3. Det snurrar i skallen! Tack för en fantastiskt pedagogiska redogörelse för den här jättesvåra frågan! Det är väldigt konstigt att så få ställer sig frågan om vad pengar kommer ifrån. Jag tror att det är pedagogiskt viktigt att känna till hur det fungerar! Du är så vitt jag vet den förste politiker, eller "avdankad" sådan, som vågat sig på att berätta något av kärnan i något som nog kan öka vår förståelse.
    Bitte

    SvaraRadera
  4. ÄR DET SÅ HÄR?????????

    SvaraRadera
  5. Du brukar skriva bra saker Birger men det här är ett bottennapp. Genom att beskriva banker/pengar på det här sättet bidrar du snarare till att föda konspirationsteorier än att utbilda folk.

    En guldsmed som lovar att lagra folks guldmynt och sedan lånar ut dem är förstås en lurendrejare. Det är som om Shurgard skulle låna ut prylarna du har i ett förråd hos dem. Det är inte det dagens banker gör.

    De flesta vet, om de funderar en stund, att banker inte sitter och håller på pengarna du "sätter in". I så fall vore det naturligtvis oerhört märkligt att de samtidigt betalade dig ränta. Vilken deal liksom, "lagra de här prylarna åt mig och ge mig dessutom betalt för det". Så funkar det inte på Shurgard av förståliga skäl, det skulle bli svårt att få verksamheten att gå runt då.

    Vad du gör när du "sätter in" pengar på banken är att du lånar ut dina pengar till banken, och det är här begreppsförvirringen uppstår. När du lånat ut pengar till banken kommer både du och banken att tycka att de "har" pengarna. Du på ditt "konto", och banken i sin hand. Man kan säga att du och banken gemensamt, genom er deal, skapar de nya pengarna.

    Du har rätt i att svaret på frågan "Var skapas pengar?" är mer komplicerad än de flesta tror, men du gör tyvärr ingen bra insats för att förklara det.

    SvaraRadera
  6. David: Nej, jag är inte ute efter något konspirationsteori, jag skriver dessutom i början att systemet är rationellt på många sätt. Det jag vill göra är att försöka förklara hur det fungerar, och om du hittar något fel i det jag skriver så är jag mycket tacksam för rättelse. Ämnet är i sig inte så komplicerat, men det är svårt att förklara det - dels eftersom många upplever det som bisarrt, dels eftersom andra anser att det är ett angrepp bara man berättar om det.

    Det som är slutsatsen är inte att banker lånar ut pengar, det är, precis som du säger, inte alls konstigt (ska tydliggöra det!). Det som var min poäng, dit jag ville komma, var hur pengar skapas. och jag tror inte att du kan hitta något fel i den beskrivningen. Gör du det, så vore det kanon om du kan påpeka det så det blir rätt uttryckt.

    SvaraRadera
  7. The money scam
    http://themoneyscam.blip.tv/
    är rätt tydlig tycker jag. Jag vågar inte skriva under på allt, men det är bra med lite motperspektiv...

    SvaraRadera
  8. Neoliberal Agendasön apr. 10, 12:03:00 em

    Ser inget större fel på det Birger skriver.

    Problemet är att man i dagens system inte gör skillnad på krediter och själva valutan.

    Om jag köper en aktie I Ericsson så får jag ett aktiebrev (eller så var det förr, nu får jag en notering hos VPC). När jag gör denna överföring så vet jag att jag tar en risk för att få ökad avkastning. Ericsson kan ju gå i konkurs och jag kan bli av med alla mina satsade pengar. Detta förstår folk. På samma sätt borde det fungera med lån/pengar.

    Själva valutan borde vara uppbackad, tex. av guld, så staten inte kan inflatera den. Värdet är den fysiska varan.

    Om har jag 1 kg guld så kan jag be banken att förvara guldet. Banken kan ta en avgift för kassavalvet men det är allt. Jag får ett kvitto på att mina guldkronor ligger där. Kvittot är valutan. Om banken lånar ut mitt guld är det bedrägeri. Det skulle vara som om en pälsförvarare skulle låna ut pälsarna som folk lämnar in.

    Om jag däremot väljer att låna ut mitt guld så får jag tillbaka en annan typ av kvitto, ett som folk vet har större osäkerhet. Banken blir isf. mäklare mellan sparare och låntagare, utbud och efterfrågan. Ju större risk jag tar desto högre ränta kan jag få, precis som med tex. företagsobligationer. Varje lån löper över given tid. På en skuldsedel kan det stå: Om ett år ska jag få tillbaka 1 kg guld och för detta får jag 0.1 guld i ränta. Dessa papperslappar kan inte blandas ihop med de som säger att jag har 1 kg i kassavalvet. Det är två skilda saker.

    Om folk sen vill belåna skuldsedlarna så får det ske på nya skuldsedlar där räntan har ackumulerats, risken har ju ökat. Denna information försvinner bort i dagens system och man får därför en osund kreditexpansion och en ekonomi som ständigt krascher.

    SvaraRadera
  9. Birger: Det är bra att du vill förklara hur det fungerar och även om du inte har en massa faktafel tycker jag att hela upplägget är fel. Genom att berätta en historia om en guldsmed som lurar sina kunder och sedan fortsätta med att samma principer gäller i dagens ekonomiska system ger du läsaren intrycket att dagens banker lurar sina kunder på samma sätt som guldsmeden lurade sina.

    Jag skulle tvärtom mot vad du säger vilja påstå att ämnet är komplicerat och det är därför folk upplever det som bisarrt, eftersom man inte förstått det fullt ut. Man gör sig själv en otjänst om man försöker berätta om hur pengar skapas utan att först definiera vad pengar är. Och att definiera vad pengar är är tvärtemot vad man intuitivt tror ganska krångligt. Det är därför riksbanken presenterar ett antal olika mått på nuvarande penningmängd (monetär bas, M1, M3 etc.) i sin statistik ( http://www.riksbank.se/svenskstat/ ).

    När du i slutet säger att mer pengar leder till ökade påfrestningar i den levande ekonomin tror jag att det du egentligen vill åt är att bankerna genom att försöka låna ut så mycket pengar som möjligt (det är ju deras verksamhet) kommer att bidra till både ökad konsumtion och ökad produktion. De försöker få folk att konsumera och producera så mycket som möjligt helt enkelt, men den saken kan man diskutera utan att gå in på djupet i penningteori.

    SvaraRadera
  10. Bankverksamhet uppkom liksom metoden att skapa pengar genom skuldsättning -- skuldlertavlor eller skuldkäppar snarare än skuldsedlar -- långt innan myntslagning, åtminstone 3100 fvt i Mesopotamien, se t.ex. http://projects.exeter.ac.uk/RDavies/arian/amser/chrono1.html

    Forntidens banker hade dock en stor och väsentlig skillnad mot bankväsendet som återuppstod i norra Italien under 1400-talet; vart sjunde år avskrevs alla skulder i jubiléer.

    FRB är främst en skrivbordsfantasi. Banker genomför i regel inga utlåningsomgångar, utan skapar direkt de kreditpengar de kan göra utifrån reserven (eller sätter snarare ett tak på hur mycket de lånar ut).

    Sedan finns ju alltid den moderna monetära teorin också, enligt vilken pengar är betalningsmedel som accepteras av staten som sätt att betala skatt, vilket innebär att pengar främst skapas genom budgetunderskott.

    SvaraRadera
  11. Birgers beskrivning är helt korrekt, det är så det går till. Även bland oss (förhatliga...) nationalekonomer finns det allvarlig kritik av systemet. Jag delar inte Birgers åsikter om faran med tillväxt, men jag delar hans uppfattning om att medborgarna måste få veta hur pengar skapas, vilket man kan presentera på det sätt som Birger här gör.
    Erik Z

    SvaraRadera
  12. Frågan om vad pengar kommer ifrån har jag ställt till många och aldrig fått svar. Ingen tycks veta! De som tror sig veta tror att staten ger ut pengarna enligt något system. Att över 90 procent bara är siffror kunde jag aldrig någonsin tro. Att banker får ge ut nya pengar utan täckning innebär väl att ränteinkomsterna blir jättestora? Eller tänker jag fel?

    SvaraRadera
  13. Pengamultiplikatorn är en formel som beskriver expansionen av ett belopp som sätts in på en bank.

    Multiplikatorn, m, är inversen till reservkravet, R:

    m=\frac1R

    Exempel

    Om reservkravet, R, är 20%, kan detta också uttryckas som fraktionen:

    R=\tfrac15

    Då kan multiplikatorn, m, beräknas som:

    m=1/\tfrac15=5

    Om resultatet multipliceras med den ursprungliga insättningen ges den övre gränsen för expansionen av pengarna. En insättning på 100 kronor kan således expanderas till m*100 = 5*100 = 500 kronor, vilket genererar 500 - 100 = 400 kronor extra som uttökar penningmängden.

    SvaraRadera
  14. Nu hettar det till ordentligt! Bravo! Det här talas det aldrig om! Det är som om politiker, banker, tidningsägare och ekonomer inte vill att allmänheten skall veta hur det går till!

    SvaraRadera
  15. Det här ju sjukt!'

    SvaraRadera
  16. Hej Birger, tack för inlägget. Ser med spänning fram mot kommande avsnitt. Det gäller ju också att få in räntan i den penningmängd som skapats enbart som summan av alla lånebelopp! Hoppas och tror att du återkommer till detta - som alltså kan förklara det underliggande tvånget till den exponentiell kreditexpansionen.

    I mitt tycke är din beskrivning bra - ända fram till Lotta, Lyxstänk AB och Smutsstänk AB träder in i handlingen! Birger, du vill ju ha kritik, så...Det går INTE att stegvis subtrahera 10% av inlåningen. Hela det resonemanget är felaktigt. Återkommer till detta.

    I praktiken behövs ingen serie insättningar och utlåningar för att skapa nya kreditpengar. Bankerna har rationaliserat skapelseproceduren. Mängden existerande inlåning bestämmer öht inte längre hur stor utlåningen kan bli. Med talserieresonemanget får man fel bild av hur själva skapelseprocessen går till, och fr a får man fel bild av vilken typ av pengar som skapas.

    Skapandet av nya kreditpengar är i själva verket en mycket enkel procedur: Banken skriver bara in den önskade summan i kolumnen utlåning, och samma belopp i kolumnen inlåning. Låntagaren skriver därefter sin namnteckning och - hey presto, fixt och färdigt. Låntagaren har fått lånet insatt på sitt inlåningskonto. Inlåningen, utlåningen, balansomslutningen, samt Sveriges totala penningmängd (M1) har alla ökat med lånebeloppet.

    Vare sig insättarnas pengar eller bankens egna pengar har använts vid skapandet, observera detta.

    Det som hänt "juridiskt" är att ett avtal upprättats mellan banken och låntagaren om att bli skyldiga varandra en viss summa pengar. Ett avtal med mycket specifika villkor: Medan låntagaren får god tid på sig att betala sin skuld till banken, så måste bankens skuld till låntagaren kunna utbetalas direkt (så kallad avistafordran). Skillnaden i löptid mellan de två skulderna är hela hemligheten bakom trolleriet. "Kreditpengar", dvs inlåning på bank, eller avistafordran på bank, har skapats ur tomma intet.

    Endast om den totala utlåningen nu överskrider det belopp som kapitaltäckningen kräver, behöver banken förstärka denna s k "reserv". Kapitaltäckning ska inte förväxlas med likviditet, dvs kontanter och andra centralbankspengar. Påfyllandet av kapitaltäckningen görs INTE med allmänhetens inlåning, utan huvudsakligen med eget kapital, obeskattade reserver och förlagslån.

    Vad jag vill poängtera är alltså att banken inte behöver invänta nya insättningar innan den kan ställa ut en kredit. Den talserie (som sägs uppkomma vid stegvisa insättningar o utlåningar, exv 200 000, 180 000, 162 000 osv) - existerar inte i verkligheten. Ta för allt i världen inte med talserien i den kommande boken, Birger. Den är felaktig. Det är INTE insättarnas pengar som lånas ut, inte ens i den snyggaste av talserier...!

    Talserien skulle möjligen kunna accepteras som en pedagogisk modell eller beräkningsmetod om vi antar att alla låntagare alltid tar ut lånet kontant, samt att moderna banker skulle vara underkastade likviditetskvot eller kassakrav relaterade till INLÅNINGEN. Men även i det fallet är talserien enbart en teoretisk konstruktion, och skulle i praktiken bl a stöta på oöverkomliga synkroniseringsproblem.

    I verkligheten existerar i de flesta länder endast ett kapitaltäckningskrav (Baselreglerna) som är relaterad till UTLÅNINGEN. Även av detta förstår man alltså att "talserieresonemanget", med en reserv av centralbankspengar relaterad till INLÅNINGEN, faller platt till marken - trots att den beskrivs mycket snyggt och prydligt i den engelska Wikipediaversionen.

    / Håkan

    SvaraRadera
  17. Fler experter som förklarar detta ämne för David H och andra finns på - http://sahalee.wordpress.com -

    Den intressanta frågan är sen vad det får för betydelse att det går till så här när pengar skapas. Betydelsen kan knappast överskattas! Här är största anledningen till att allt är förvridet, att samhället är som en grotesk karikatyr av vad det kunde vara.

    SvaraRadera
  18. Håkan, det är helt korrekt det Birger skriver om Lyxstänk och Smutsstänk och sättet att räkna! Det är en pedagogisk och korrekt bild. Förstår inte varför du hakar upp dig på den?

    SvaraRadera
  19. Håkan! Om bankerna måste hålla reserver på motsvarande 50 procent av inlåningen, kommer penningmängden att öka med faktorn 1/0,5 = 2 vilket innebär att den fördubblas. Om reservkravet är 25 procent blir kreditmultiplikatorn 1/0,25 0 4. Med ett reservkrav på 10 procent, vilket Birgers exempel utgår från, blir penningmängden tio gånger så stor. Birgers exempel är snyggt och ger en helt rimlig bild av hur det är, även om det är fritt från detaljer som kan påverka.
    HB

    SvaraRadera
  20. @HB och X uppetill Y:

    Nej, beskrivningen är inte korrekt. Om banken får in insättningar eller överföringar från en annan bank får den in LIKVIDITET, dvs centralbankspengar. Banken lånar inte ut sina likvida medel (centralbankskrediter). Den behåller hela beloppet i kassan till att användas antingen som kontantutbetalning eller i clearingen mellan bankerna i RIX.

    Och som sagt, kapitaltäckningen räknas i procent av utlåningen, inte i procent av inlåningen - så hur skall talserieversionen kunna vara korrekt? Dessutom ger den dubbla budskap. Dels påstås det att nya pengar skapas, dels påstås det att banken lånar ut insatta pengar. Hur skall det kunna skapas nya pengar om banken enbart lånar ut existerande pengar? Talserieversionen må verka attraktiv vid första påseende, men tänker man efter är den ofullständig och förvirrande.

    Däremot är det ju solklart att banker skapat över 90% av våra betalningsmedel ur intet, det är inte detta jag motsätter mig.

    Här kommer ett korrekt räkneexempel på hur stor utlåningen kan bli vid en viss kapitaltäckning. Det är frågan om en enkel kvot (titta på de sista siffrorna):

    Om en bank har 100 kkr i eget kapital, inte behöver avsätta kapital för täckning av operativa risker, primärkapitalrelationen måste vara 8 %, och utlåningen i allmänhet har en riskvikt på 50 %, så kan banken låna ut allra högst 0,1 / 0,04 = 2,5 mkr.

    Håkan

    SvaraRadera
  21. Tack för alla kommentarer som hittills kommit.

    Håkan: Jo, självfallet bortser jag i exemplet från en rad praktiska förhållanden, jag trodde att exemplet var av den art att det framgick att det var något sorts renodlat och teoretisk resonemang som ändå pekade på en sorts princip.
    Men otydligheten om detta fanns, vilket jag delvis nu rättat till. För övrigt utvecklas resonemanget i kommande delar.

    SvaraRadera
  22. Söndagsskolan är en av veckans höjdpunkter på nätet. Hoppas du orkar fortsätta! Tack.

    SvaraRadera
  23. Artikeln är lysande och pedagogisk om ett ämne som är svårt att förstå och som nästan ingen talar om. Bankerna skapar pengar då de lånar ut dem och ekonomin drivs framåt av skuldsättning. Detta leder till växande risker för det ekonomiska systemet och i praktiken även stegrande miljöförstöring eftersom den helt avgörande delen av skuldsättningen för med sig ökande materialströmmar. Vi människor är inte speciellt kloka!
    Emil R.

    SvaraRadera
  24. EU håller på att förändra sin lagstiftning om kapitaltäckningskrav, alltså hur mycket eget kapital en bank måste ha i relation till den mängd pengar banken lånar ut till sina kunder.

    När EU lagstiftar i finansiella frågor är det normala att unionen beslutar om maxgränser, och många vill att EU-kommissionens kommande lagförslag i sommar ska innehålla just en övre gräns för hur stort kapitaltäckningskrav EU-länderna ska kunna ställa på sina banker.

    Men trots kritik från svenska banker vill Anders Borg att Sverige ska få rätt att vara än tuffare mot bankerna än övriga EU-länder.

    SvaraRadera
  25. Faktisk är det än värre än vad Birger skriver. Det där med att inlåningar blir insättningar blir inlåningar blir insättningar är överkrångligt och det är så bankerna vill att vi ska tro att det funkar - de vill få oss att tro att de är förmedlare av pengar som någon kan avvara till någon som behöver dem.

    Men i verkligheten är denna multiplikatormodell(kallas så) felaktig. Bankerna hittar bara på krediten rakt av som de skuldsätter folk/företag/stat eller kommuner med. Allt de behöver skaffa är en reserv (som de kan vänta med i ett år med att hitta - bevisat empiriskt av 2 Nobelpristagare, Kydland och Prescot). Till stat och kommun är reservkravet satt till NOLL enligt regelverket som styr detta, Basel2. Det betyder att statsskulderna och kommunskulderna är rena påhitt från bankernas sida. Vi får betala skatt på dessa lån som bankerna hittat på från absolut ingenting (de har bara kluddat in dom på datorn såsom krediter och skulder)

    Många pekar på Japan och hävdar att de har en enorm statsskuld (246% av BNP) och därför sitter i en värre sits än t.ex USA och PIIG-länderna. Men kollar man så har Japanerna tagit "lån" från sin egen Postbank som ägs av staten. Japanska staten har således satt sig själv i skuld och då är det ju ingen skuld.

    Svenska statens SBAB har fått oktroj (rätt att bedriva bankverksamhet) sedan slutet av förra året. SBAB borde sluta jaga in boskuldslavar in i pyramidspelet kallat bostadsmarknad och istället göra en "Japanare" - "låna" ut till stat och kommun. Det är totalt vansinne att låta privata parasiter skapa påhittade "lån" till stat och kommun.

    På tal om bostäder har Riksbankschefen Ingves i ett tal gjort ett räkneexempel där han visar att bankerna endast behöver skaffa fram 2800 kronor för hitta på 1 miljon kronor som de kan skuldbinda en presumtiv botorsk med. Jo, ni läste rätt TVÅTUSEN-
    ÅTTAHUNDRA kronor för att hitta på 1 miljon kr i krediter - allt enligt Basel2. Googla "Ingves om den vansinniga skuldsättningen"

    SvaraRadera
  26. Är det inte märkligt att människor sätter en sådan tilltro till ett så abstrakt och komplext system? Utan att blinka pantsätter folk tusentals timmar av framtiden genom att låna pengar under dessa villkor. Ekonomer och politiker byggt ett Frankensteins monster som härjar omkring runt jordklotet. Dom älskar sin skapelse och hur monstret än beter sig så skyddas han till varje pris.

    SvaraRadera
  27. Härlig artikel - men vi måste förstå hur detta system påverkar samhällets grundstrukturer. Och det ÄR i grund djupt orättvist uppbyggt. Syftet med detta är att flytta värden från botten till toppen i samhällspyramiden. Därtill skapar systemet en ohållbar evig tillväxt, till följd av den ohållbara skuldsättningen som detta system skapar. Problemet är att banken skapar skulder som kräver pengar som inte finns, dvs. kapital+ränta. Vem i samhället skapar räntedelen? Svar ingen!

    Systemet kan exemplifieras genom det här exemplet där räntan är satt till 10% (för enkelhetens skull):

    Banklån till person A: 100kr. Total penningmängd i cirkulation… 100kr

    Banklån till person B: 100kr. Total penningmängd i cirkulation… 200kr

    Lån A amorteras till banken + 10% ränta = 110kr

    Lånebeloppet försvinner nu ur cirkulationen och räntedelen spenderas (men den kan lika gärna stanna kvar hos banken) tillbaka av banken ut i cirkulation.

    Total penningmängd i cirkulation… 100kr.

    Lån B återstår + 10% ränta. 10kr saknas i systemet och ett nytt lån måste göras av B eller någon annan för att hans/hennes ränta ska kunna återbetalas.
    ***

    Förstår man detta system så förstår man hur cyniskt det är att skuldbelägga arbetslösa för deras situation. Det finns ju vid varje givet tillfälle inte tillräckligt med pengar i systemet för att sätta alla människor i arbete (/betala alla räntor)! Vi är dömda att betala skulder till bankerna tills vi dör men samtidigt finns inte tillräckligt med pengar får att få gjort allt det som samhället behöver. Samtidigt rullar hjulen allt snabbare då värdet på pengarna minskar till följd av alla nya lån som måste tas ut för att betala gamla skulder!

    Det enda sättet att hålla ett sådant här system balanserat är att ha offentliga banker så som de har i North Dakota i USA eller små lokala banker där inkomsterna återgår till närsamhället.

    Men det bästa vore att skrota FRB-systemet helt eller konkurrentutsätta det rejält. Staten skulle exempelvis kunna ge ut skuldfria pengar som investeringar i infrastruktur (järnväg, vindkraft osv.) och därmed skapa underlag för balanserade räntebetalningar. Samtidigt ger Riksbanken mindre lån till bankerna i samma omfattning. Alternativt skrotar vi Riksbanken och låter människor använda precis vad de vill som betalningsmedel. Låt marknaden välja själv helt enkelt.

    En sak är iaf. klar... vi kommer aldrig att vare sig ha en fri marknad eller ett fritt samhälle så länge detta system finns kvar. Vi kommer heller aldrig att lösa fattigdomsfrågan eller balansera klyftorna i samhället. Blott 10% av befolkningen tjänar på det här systemet. 10% går +/- 0 och resterande 80% betalar räntorna till de 10% som sitter i toppen. Välfärdsstaten kan minska de kännbara symtomen mot detta. Men i längden räcker inte IPREN mot cancer... hur intelligent värktabletten än är.

    SvaraRadera
  28. Har ni sett filmen "The Money Fix"? Den beskriver problemet som Birger adresserar på ett bra sätt och presenterar även uppmuntrande alternativ. Finns översatt till svenska här: http://dotsub.com/view/38d7177f-869c-4922-8424-9795986de2f2

    Jag och min partner har skapat ett företag i Norrköping baserat på infon given i "The money fix" - www.swebarter.se. Det är en bytesring för företag.

    Affärsidén är att sänka medlemmarnas verksamhetskostnader så att de slipper vara lika beroende till banksystemet för sin överlevnad. Sådana bartersystem har skönjt stora framgångar i andra länder. Inte minst Argentina där 15% av medellönen uppgick i barterkrediter i början av 2000-talet. Det var då landet slog sig fritt från IMF och Världsbanken. Folk kunde betala det mesta i alternativ valuta.

    Varje kredit i vårt system beskriver ett realt värde, arbetstid eller en produkt. M a o finns ingen möjlighet att få brist på pengar om det är något man vill göra, förutsatt att de reala resurserna finns tillgängliga. Istället för löpande och exponentiellt växande ränta som banker har, så har vi fasta transaktionsavgifter, precis som en mäklare. :)

    Vi hoppas att vår verksamhet på något vis ska bidra till att lätta bördorna för våra företag i närsamhället när dollarkraschen kommer. Vilket de som förutspådde kraschen 2008 menar att den kommer göra... alldeles för snart. Men även om den riktigt stora finanskrisen inte kommer så lönar det sig att vara med i en verksamhet som SweBarters. Samarbetet ger nämligen ökad konkurrenskraft och vårt privata handelssystem gynnar omtanke mellan medlemmarna (=social vinst), ökar likviditeten i ditt företag och marknadsför deltagarna effektivt via mun mot mun-metoden.

    Teorin bakom varför komplementära valutor fungerar så bra kommer från nationalekonomen Bernard Lietaer (www.lietaer.com) och "alternativekonomen" Tom Greco (www.beyondmoney.com).

    Har även en facebookgrupp om ämnet för den intresserade: http://www.facebook.com/group.php?gid=106249086090001

    Tack.

    SvaraRadera
  29. Otroligt vilket intresse för detta ämne! Det bådar gott inför framtiden.

    Birger, det finns förvisso en klar poäng inbyggd i talserieresonemanget som jag tror att många får en aha-upplevelse av, nämligen att "utlånade" pengar alltid återvänder till banksystemet. Det är just vår önskan om kontoinnehav som möjliggör fractional reserve banking.

    Men jag skulle önska att poängen åskådliggjordes på ett annat sätt än i en talserie med avdrag för reserv i varje led. Talserien är felaktig på flera sätt. För det första har staten inte bestämt något reservkrav räknat i procent av inlåningen. Kapitaltäckningen räknas ju i procent av UTLÅNINGEN, vilket i sig omöjliggör en talserie!
    För det andra kan man inte sätta in pengar på en bank och tro att banken sedan lånar ut "dessa pengar" minus reserv. Så går det inte till. Banken lånar ju inte likvida centralbankspengar, dessa utgör ett slutet system och används vid kontantutbetalningar samt digitalt i clearingen. Enbart Riksbanken kan utöka bankernas centralbankslikviditet. Banken lånar ju dessutom överhuvudtaget inte "ut", den skapar ny kredit direkt i bokföringen genom att öka sin balansräkning.

    Om du vill åskådliggöra den historiska övergången från sedlar till fordringar på privatbanker, så tycker jag att von Anka-banken ett bättre pedagogiskt exempel än talserien: Efter utlåningen av sedlar från en (hypotetisk) pool eller kassavalv kommer alltså sedlarna tillbaka till valvet efter fullbordat lån och köp. Utlåningen har således resulterat i att mängden sedlar i valvet är exakt lika stort som tidigare - men mängden insättare med anspråk, fordringar, på sedelhögen har ökat i och med kreditgivningen.
    Det är just sådana "fordringar på bank" som banken skapar från tomma intet. Här åskådliggörs alltså samma poäng, men utan den felaktig talserien. Dessutom får man en tydlig bild av vad kreditpengarna egentligen ÄR. De är fordringar, dvs ett slags kvitton på bankens skulder till insättarna. Dessa kvitton på privata aktiebolags (bankers) skulder är alltså numera våra vanligaste betalningsmedel.

    Efter detta kan man så tillägga att banker numera inte har reservkrav i procent av inlåningen, det var en förenklad pedagogisk framställning, etc.

    /Håkan

    SvaraRadera
  30. För att ytterligare klargöra. Det finns huvudsakligen två sorters pengar. Centralbankskrediter och vanliga bankkrediter. Kontanter är lite av ett specialfall, men rent definitionsmässigt är de centralbankskrediter. Banker kan naturligtvis bara skapa sina "egna"krediter. Vid clearingen måste centralbankspengar användas.
    I talserieresonemanget förstår man alltså INTE skillnaden mellan centralbankskrediter och vanliga bankkrediter, utan blandar ihop dessa två typer av pengar på ett förvirrande sätt.

    Inom parentes - mängden centralbankspengar behöver inte alls vara stort, eftersom betalningsströmmarna mellan banker normalt tar ut varandra väl under en dag. Det sker alltså en nettning i clearingen (vilket faktiskt inte alla akademiska ekonomer har klart för sig).

    OK. Det kan kanske verka petigt i överkant att kritisera en för övrigt mycket bra artikel. Men jag vet att förespråkarna för privatbanksystenet kommer att slå ned på minsta felaktighet i framställningen när boken väl kommit ut. Som sign "Lincoln" skriver är talserien (med insättningar som blir utlåningar som blir insättningar osv) något som bankerna gärna vill att vi skall tro på...!

    På akademisk nivå, om boken blir mycket uppmärksammad, kan kritiken bli något liknande detta: "Schlaug har missuppfattat kreditmultiplikatorn, dessutom har Schlaug inte förstått att varje lån måste finansieras, varför man inte kan säga att banken skapat pengarna ur tomma intet". Jag ser detta kristallklart framför mig, Birger. Åratal av samtal och debatterande har lärt mig hur tongångarna går.

    Det går att förekomma deras kritik genom att dels inte ta med talserien i boken, dels kanske ha med en korrekt beskrivning av den s k finansieringen. "Finansieringen" avser alltså en mindre påfyllning av kapitaltäckningen vid en senare tidpunkt, samt en eventuell justering av likviditetsbalanseringen i RIX genom tillfälliga s k interbanklån eller lån av Riksbanken (repor).

    Bankerna finansierar alltså låntifrån hela sin kreditgivning beloppsmässigt, det rör sig om småpengar relativt sett. Det argumentet tystar alltid försvararna av systemet.

    Sorry för min långrandighet och envishet, men efter att boken är färdigskriven är det ju för sent att komma farande med synpunkter...

    /Håkan

    SvaraRadera
  31. det här med stina gjorde mig förvirrad.. var det inte lotta som ville ha en pool? annars - glasklart! tack.

    SvaraRadera
  32. Under tangenternas snabba smattrande blev det Lottas lott att byta till fina Stina:-)

    SvaraRadera
  33. Härligt, bankernas smutsiga lilla hemlighet ut i ljuset ! Synd bara att det kommer så nära inpå kollapsen...

    SvaraRadera
  34. Här finns en bra video där Richard Werner författare till boken "Mammons furstar" på ett enkelt sätt förklarar hur ett så kallat "banklån" går till.

    http://youtu.be/IcLPW3Wbo4o'

    Det enda som han inte nämner är att banken inte ens behöver ha den lilla reserven på 100 dollar vid själva utlåningstillfället utan att det räcker för banken att "hitta denna reserv" något år senare.

    Janne

    SvaraRadera
  35. TILLÄGG

    Ursäkta, det blev lite fel på länken till videon med Richard Werner.....så här skall den vara istället.....

    http://youtu.be/IcLPW3Wbo4o

    Janne

    SvaraRadera
  36. Tack för alla kommentarer. Formuleringarna arbetas vidare med.

    SvaraRadera
  37. Tack själv, Birger!

    @janne g: Bra länk, Richard Werners förklaring är faktiskt helt riktig. Trevligt med en auktoritet som har helt rätt för en gångs skull.
    Om man sätter in 100 dollar, antingen kontant eller via girering från en annan bank, så använder banken HELA det beloppet till reserv eller likviditetspåfyllning.
    Banken lånar alltså inte ut "dessa pengar" minus reserv som det påstås i eng Wikipedia. Banken skapar nya kreditpengar genom att helt enkelt skriva in ökad utlåning och ökad inlåning i bokföringen.

    /Håkan

    SvaraRadera
  38. Håkan:

    Har du info samlat om detta någonstans? Jag har diskuterat med nationalekonomer om detta och det går liksom inte att komma förbi talserien i diskussionen. Ja, precis så som du beskriver. Uppenbarligen är det något som inte funkar i svensk nationalekonomisk utbildning. Jag har mer förtroende för Richard Werner som är globalt erkänd än några som bara gått grundutbildningen på handelshögskolan, det är ett som är säkert. Klassiskt skolade ekonomer är ju onekligen skyldiga till det ekonomiska spektakel vi idag upplever, ink. både tillväxthetsen och finanskriserna. Hur får man ut detta till politikerna? Hur bör det formuleras?

    Vill även tipsa alla här om Bill Stills "The secret of oz" som reder ut lite historik kring vårt penningsystem. Både Gustav III och våra sparbanker får vara med på ett hörn vilket ju är intressant ur ett svenskt perspektiv -
    http://www.youtube.com/watch?v=swkq2E8mswI&feature=share.

    SvaraRadera
  39. Hej Jonas

    Informationen är väldigt knapphändig. Både Richard Werner (Mammons furstar) och Lars-Erik Thunholm (Svenskt kreditväsen) har skrivit riktiga versioner, men ganska kortfattat i båda böckerna. De har heller inte gått i polemik mot talserieversionen direkt. Tyvärr har ju både Ellen Brown (Bankerna & Skuldnätet) samt Paul Grignon (Money as Debt) plockat med den felaktiga versionen i bok resp film. Men de stödjer sig inte på talserien direkt, de har för övrigt bra resonemang, det är bara det att det blir onödigt förvirrande. De tvingas göra ett (omedvetet) hopp i logiken när de trots allt fastslår att banken skapar hela krediten vid lånetillfället genom att öka sin balansräkning, inlåning och utlåning.

    Jag delar för övrigt helt din uppfattning om Handelshögskolan. En ekonom och severän föredragshållare jag känner tog hela 7 år på sig att ändra uppfattning.... plötsligt i somras ändrade han sig, kors i taket.

    Numera finns de riktiga versionerna att läsa hos samtliga av de i det här ämnet engagerade bloggarna. Men för några år dedan var det värre. För min egen del har det förutom Werner och Thunholm handlat om eget hårslitande plus telefonsamtal till banker, Riksbank och Finansinspektion. Samt en spretig men stundtals mycket bra diskussionstråd på nätet, FRB-tråden på Flashback. För 7-8 år sedan hade jag fått upp spåret, sedan har den rätta versionen utkristalliserat sig i diskussioner med kunnigt folk i branschen. Ofta har man dock nästan fått dra ur dem informationen med listiga frågor och chansningar.

    Så ett kort svar blir: Mycket lite info med s k "akademisk status". Vi befinner oss i frontlinjen. Men det går framåt, och nu ska vi få med Birger i frontlinjen också, inte bara när det gäller den korrekta versionen utan också beträffande ränteproblematiken som i kombination med privat kreditskapande ligger till grund för nästan allt ont i samhället...!

    /Håkan

    PS: En mycket bra infosida tycker jag är "Koalition för penningreform" av StAn:
    http://sahalee.wordpress.com/

    SvaraRadera
  40. Håkan: Tack för bra svar. Ja, varje gång jag talar med en klassiskt skolad nationalekonom känns allt så verklighetsfrånvänt. Inte minst efter ett chatt med en extremt otrevlig Alexander Bard som minsan hade läst nationalekonomi "på riktigt" och därför förstod varför FRB och centralbanker är guds gåva till samhället. FRB var enligt honom ett tecken på att den fria marknaden existerar, typ. Som sagt... helt världsfrånvänt.

    Du har inte läst Werners "New paradigm in macro economics"? Den är mer akademiskt inriktad än Mammons Furstar och går till angrepp på djupet mot det nuvarande neoklassiska paradigmet... som Werner menar helt saknar empiriska belägg för sina teorier (återigen apropå världsfrånvändheten hos skolade nationalekonomer) Har inte läst den själv... bara utdrag från nätet. Kan tänka mig att han har bättre utrymme för mer detaljerad förklaring av FRB där. Mammons Furstar ägnar ju ämnet blott en sida eller två om jag inte missminner mig.

    SvaraRadera
  41. Anders Trovik (PP)ons apr. 13, 12:03:00 fm

    Till eventuella kommentatorer: information om detta har funnits tillgängligt på nätet i hur många år som helst. Om man laddar ner Zeitgeist Addendum och ser denna så illustreras det Birger beskriver. Dock har man USA som utgångspunkt och därmed medföljer lite ovidkommande information. Men systemet är i stort sett lika jorden över.

    Det finns även intressanta dokumentärer på youtube i detta ämne.

    Stor applåd till Birger för att han gjorde en sådan pedagogisk svensk liknelse.

    SvaraRadera
  42. @Birger

    Här har du en länk till den svensktextade versionen av "Money as debt". En stor fördel för många och översättningen är dessutom bra gjord.

    http://www.youtube.com/view_play_list?p=55D81811E0DB622D

    OBS att den använder den "tillkrånglade" multiplikatormodellen som är felaktig men annars mycket bra och lätt att förstå.

    Mycket bra att du tar upp detta ämne som annars verkar vara helt tabu-märkt hos politiker.

    Janne

    SvaraRadera
  43. Steve Keens långa men systematiska genomgång av neoklassikernas blinda fläck skuld-pengar rekommenderas också: http://www.debtdeflation.com/blogs/2009/01/31/therovingcavaliersofcredit/
    Ang. dollarkrasch: Som maktföhållandena ser ut kraschas nog det mesta annat först...

    SvaraRadera
  44. Hej Birger, Håkan och övriga penningkunniga!

    När banken skapar kontopengar, så är det inte ur tomma intet. Istället för t.ex. guld som uppbackning, så används ett skuldebrev. I skuldebrevet, som låntagaren undertecknar, intecknas låntagarens framtid eftersom låntagaren förutsätts skaffa tillbaka pengarna plus ränta under tiden fram till lånets förfallodag. Det är alltså i praktiken intecknad och skuldsatt människotid som är det nya guldet.

    I själva verket skapas inte ens pengar. Det som uppstår på låntagarens bankkonto är ett löfte från banken att vid anmodan utföra överföringstransaktioner. Typ låntagaren betalar Brädgården 10.000 kr. Då justerar banken siffror på låntagarens och brädgårdens konton. (OBS även om kontona finns i olika banker så kan man i detta sammanhang se hela landet som en enda bank, eftersom alla miljontals transaktioner under en dag utjämnar praktiskt taget alla obalanser mellan bankerna.)

    Om alla skulder skulle regleras så skulle alla pengar upphöra att finnas.

    Alla pengar är skuldebrev utställda på innehavaren. När ett lån återbetalas upphör dessa pengar att existera. Ett land där alla har sparpengar på banken och ingen har någon skuld är en logisk omöjlighet. Folket måste hållas skuldsatt. Det är skuldsättningen som är pengarna. Dessutom måste skuldsättningen öka på ett sätt som minst motsvarar skillnaden på all utlånings- och inlåningsränta.

    Eftersom realvärdena i ett land måste öka i samma takt som penningmängden,om vi inte vill ha inflation, så måste vi hela tiden öka produktionen för att motsvara den expansion av penningmängden som ränteskillnaden kräver. Detta är det sjukaste av allt. Systemet får aldrig nog!

    Dag Nilsson

    SvaraRadera
  45. Det är jävla trist att du lämnade Miljöpartiet Birger, dåf fanns det i alla fall det en vits med att ställa sig framför valurnan.

    SvaraRadera
  46. Klockren beskrivning Dag!

    Det värsta är att de som vinner på detta slavsystem inte drar sig för att ta till våld för att försvara och expandera det!

    Nu senast i Libyen -

    http://alternativportalen.wordpress.com/2011/04/13/det-ar-libyens-statskontrollerade-centralbank-de-ar-ute-efter-inte-gadaffi/

    Varför o varför läser inte våra politiker Ellen Brown och Richard Werner?

    SvaraRadera
  47. Neoliberal Agendators apr. 14, 06:20:00 em

    k2, lite för konspiratoriskt för min del, men om du vill ha mer vatten på din kvar så kan jag berätta Bernard von Nothaus dömdes för falskmynteri och terrorism för några veckor sedan. En dom som är omöjlig att förstå.

    Han skapade en alternaiv valuta (Liberty Dollar) i USA som var baserad på guld och den började bli populär, folk använda den för att handla med istället för vanliga dollar. Ingen vettig människa kan blanda ihop Liberty Dollar med vanliga amerikanska mynt.

    FBI och Secret Service gjorde en razzia mot verksamheten och beslagtog allt guldet. Amerikanska staten har tidigare slagit ner på e-Bullion som var en elektronisk guldbaserade valuta.

    SvaraRadera
  48. Jag tar upp penningreform, inklusive skuldavskrivning och regerings-monetarisering av skuld, grundinkomst och en utopisk skiss på en grön allians i valet 2014 som får 60 procent, här.

    http://www.newsmill.se/artikel/2011/04/07/s-f-r-de-gr-na-60-procent-i-n-sta-val

    Kommentera gärna.

    SvaraRadera
  49. neoliberal agenda: Har du läst Mammons Furstar av Richard Werner och Bankerna och skuldnätet av Ellen Brown så ter sig inte centralbanksförklaringen så udda. Snarare självklar. Rekommenderar dessa böcker varmt.

    Känner till Nothaus-fallet. Problemet var ju att han gick och promotade sina liberty dollars som ett konkurrerande betalningsmedel till feds krediter och kongressens sedlar och mynt. Ett rejält finger i nyllet med andra ord. Och så gick det som det gick. Övriga lokala valutor i USA påverkas inte av detta.

    SvaraRadera
  50. Neoliberal Agendasön apr. 17, 11:33:00 fm

    Ett rejält finger i nyllet med andra ord. Och så gick det som det gick. Övriga lokala valutor i USA påverkas inte av detta.

    Visst, han ville ha ett alternativt system, precis som Liu Xiaobo vill ha ett annat system i Kina.

    Jag tror det påverkar andra valutor. Liberty Dollar var den största alternativa valutan och nu har man statuerat ett exempel vad som händer om man blir för stor.

    Viljan att växla in sina pengar till en alternativ valuta kommer minska drastiskt då staten närsomhelst kan komma att tillvara ens egendom. Bara vetskapen om att det kan komma att hända, gör att det i princip nu är omöjligt att kullkasta systemet.

    SvaraRadera
  51. Neoliberal Agendasön apr. 17, 11:43:00 fm

    Ska man se det positivt, så kan man hoppas att fallet går till US Supreme Court.

    Kan man få ett avgörande där i favör för Nothaus så har man ett prejudikat som kan öka säkerheten för alternativa valutor i framtiden.

    SvaraRadera
  52. Jag har lite kontakter i USA via mitt eget försök att starta en privat valuta i Sverige via mitt företag. Och de menar, som K2 var inne på, att denna dom inte utgör något hot mot lokala pengar eller barterindustrin.

    http://www.irta.com/news/80-liberty-dollars-case-does-not-involve-the-modern-trade-and-barter-industry.html

    SvaraRadera
  53. Jag är en borgenär i synnerhet och erbjuder jag lån som sträcker sig från 50.000Kr 500.000Kr till någon ärlig och kunna betala tillbaka sin kredit. Sedan bevilja lån på grund av den ekonomiska krisen på territoriet. Människor är inte i förmån för banker och icke-finansiella stöd, anledningen till att jag satte till ditt förfogande ett erbjudande om lån som sträcker sig från 100.000Kr till 1.000.000Kr till någon ärlig person. Så, om du är intresserad av att få ett lån tillförlitlig. Kontakta mig via e-post: luciana.salvatore147@gmail.com

    SvaraRadera
  54. Jag är en borgenär i synnerhet och erbjuder jag lån som sträcker sig från 50.000Kr 500.000Kr till någon ärlig och kunna betala tillbaka sin kredit. Sedan bevilja lån på grund av den ekonomiska krisen på territoriet. Människor är inte i förmån för banker och icke-finansiella stöd, anledningen till att jag satte till ditt förfogande ett erbjudande om lån som sträcker sig från 100.000Kr till 1.000.000Kr till någon ärlig person. Så, om du är intresserad av att få ett lån tillförlitlig. Kontakta mig via e-post: luciana.salvatore147@gmail.com

    SvaraRadera
  55. Jag är en borgenär i synnerhet och erbjuder jag lån som sträcker sig från 50.000Kr 500.000Kr till någon ärlig och kunna betala tillbaka sin kredit. Sedan bevilja lån på grund av den ekonomiska krisen på territoriet. Människor är inte i förmån för banker och icke-finansiella stöd, anledningen till att jag satte till ditt förfogande ett erbjudande om lån som sträcker sig från 100.000Kr till 1.000.000Kr till någon ärlig person. Så, om du är intresserad av att få ett lån tillförlitlig. Kontakta mig via e-post: luciana.salvatore147@gmail.com

    SvaraRadera
  56. Jag är en borgenär i synnerhet och erbjuder jag lån som sträcker sig från 50.000Kr 500.000Kr till någon ärlig och kunna betala tillbaka sin kredit. Sedan bevilja lån på grund av den ekonomiska krisen på territoriet. Människor är inte i förmån för banker och icke-finansiella stöd, anledningen till att jag satte till ditt förfogande ett erbjudande om lån som sträcker sig från 100.000Kr till 1.000.000Kr till någon ärlig person. Så, om du är intresserad av att få ett lån tillförlitlig. Kontakta mig via e-post: luciana.salvatore147@gmail.com

    SvaraRadera
  57. Jag är en borgenär i synnerhet och erbjuder jag lån som sträcker sig från 50.000Kr 500.000Kr till någon ärlig och kunna betala tillbaka sin kredit. Sedan bevilja lån på grund av den ekonomiska krisen på territoriet. Människor är inte i förmån för banker och icke-finansiella stöd, anledningen till att jag satte till ditt förfogande ett erbjudande om lån som sträcker sig från 100.000Kr till 1.000.000Kr till någon ärlig person. Så, om du är intresserad av att få ett lån tillförlitlig. Kontakta mig via e-post: luciana.salvatore147@gmail.com

    SvaraRadera
  58. Jag är en borgenär i synnerhet och erbjuder jag lån som sträcker sig från 50.000Kr 500.000Kr till någon ärlig och kunna betala tillbaka sin kredit. Sedan bevilja lån på grund av den ekonomiska krisen på territoriet. Människor är inte i förmån för banker och icke-finansiella stöd, anledningen till att jag satte till ditt förfogande ett erbjudande om lån som sträcker sig från 100.000Kr till 1.000.000Kr till någon ärlig person. Så, om du är intresserad av att få ett lån tillförlitlig. Kontakta mig via e-post: luciana.salvatore147@gmail.com

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.