Med fingret i luften...

Att vara grön men inte blåsa för att bilda opinion är menlöst.

Jag hör en röst i radion. Jag hör att kärnkraft "inte kan ligga först" på en lista över åtgärder mot klimathotet. Att kärnkraft är "begränsat bra". Men "visst kan det vara en dellösning". 

Det var den 19 november 2007. Bilderna från Tjernobyl hade klingat av helt, en politiker hade satt upp fingret i luften och känt att det inte fanns någon vidare opinion mot kärnkraften. Gissa vem. 

Det finns få saker som retar mig så mycket som politiker som inte står för något, som flyter med opinioner med vägrar att själv medverka till att skapa någon, som ser formell maktställning som viktigare än reell påverkan.

Nu är det inte bara ett grönt språkrör som sätter upp fingret och kollar vad som är dagsnotering för kärnkraft. Sossarnas kriskommission tog ut svängarna och kallade i sin nyligen släppta rapport kärnkraft för "alternativ energi" tillsammans med sol och vind. Dessutom skrev man lite löst om behov av  ”enorma investeringar” i bland annat kärnkraft. ”En radikal omställning av användningen av fossila bränslen innebär enorma investeringar i alternativ energi, oavsett om det är kärnkraft, vind, sol eller något annat.” Hade man skrivit rapporten efter det som nu händer i Japan hade man haft en annan ingångspunkt.

Sven-Eric Österberg och Leif Pagrotsky passar nu på att kräva att Alliansen skall byta fot och stoppa möjligheterna att bygga nya kärnreaktorer när de gamla tagit slut. Problemet för Österberg och Pagrotsky  är att de och deras parti legat i frontlinjen för att förlänga tillstånden för de reaktorer vi redan har - allt med innebörden att risken för olyckor ökar i takt med att materialet blir skörare, äldre och mer sårbart. Att förlänga tillstånd för gamla reaktorer kan de facto vara än värre än att bygga nya.

Nåja, det största problemet är ändå i dagsläget Maud Olofsson. Hon har, mer än någon annan de senaste åren, legitimerat kärnkraften - och gett Angela Merkel argument för att riva upp det tyska beslutet att stänga alla kärnkraftverk 2020.

Den enda mer välkända av dagens politiker som stått upp rakryggat - oavsett opinionsvindar -  i frågan om kärnkraft är Carl Schlyter. Och det trots att han bara var 12 år vid folkomröstningen om kärnkraft.