När får vi veta mer om vad Aung San Suu Kyi vill?

Vad anser marknaden...?

Det är nästan så jag får tårar i ögonen. Aung San Suu Kyi är frisläppt. Och det skrivs spaltkilometer i världens tidningar, ja, inte i Burma och Kina förstås. Men nästan ingenting om vad hon vill, mer än genom allmänna ord som demokrati och mänskliga rättigheter: vilket i en allmänt bred betydelse faktiskt rymmer hela svenska riksdagen, hela Europa och såväl demokrater som republikaner i USA. Åtminstone är det så man själv beskriver sig.

Oerhört lite har skrivits om vad Aung San Suu Kyi i sak har för värderingar om religioners inflytande över politiken, om diskriminering, om fördelning av ekonomiska och sociala resurser, om hur stort frihetsutrymmet för medborgarna skall vara. Sköter medierna sitt uppdrag egentligen? 

Eller är sådant som sker i Asien sådant som alltid skall målas med breda penslar och få färger? Är inte det något sorts kolonialt beteende?

Hur som helst: frisläppandet är en stor händelse, hennes icke-våldsprinciper ligger som hand i handske med mina värderingar, hon har haft modet att ta kamp mot en av världens vedervärdigaste regimer, få har något ont att säga om henne. Liknelsen med Mahatma Gandhi och Nelson Mandela är så uppenbar. Få har varit värde Nobels fredspris mer än hon.

Men mediernas ointresse för hennes politiska ståndpunkter?  

Låt mig dra en parallell med hur man beskriver något helt annat: Falun Gong. Det har räckt med att skriva om motsättningen mellan den onda kinesiska partiapparaten och den synbart leende rörelsen. Men i detta fall har vi ett tydligt exempel i hur det som kritiserar det onda är inte alltid gott. Förtrycket av oliktänkande i Kina är givetvis värt all kritik som finns, men det bör inte leda till att man inte kritiskt också kan granska de märkliga, för att inte säga förskräckliga, värderingar som bärs av Falun Gongs Mästare Li, som har liknande uppfattning om homosexualitet som pastor Åke Green och anser att kvinnas frigörelse leder till världens undergång. Jorden har dessutom invaderats av utomjordingar, förklädda till människor, i syfte är förstöra vårt hem i kosmos - dessa utomjordingar har infört datorer och allehanda elektronik. Detta är något av det som ryms bakom de fina orden om sanning, barmhärtighet och tålamod som så gärna citeras i svensk media.

Samma mediala svart-vita bild målades för övrigt upp när shahen av Iran föll och mullorna tog över. Bara för att shahen med rätta kunde utmålas med svarta färger så fick man för sig att mullorna var vita som snö. Jag har svårt för den typen av nyhetsrapportering. 

Jag både tror och hoppas att respekten för Aung San Suu Kui ytterligare skulle öka om man grävde lite djupare i det värderings- och åsiktspaket som hon bär. Till skillnad från i de flesta andra fall där man målat med breda penslar med få färger. Hennes ödmjuka tal efter frisläppandet ger varma kårar efter ryggraden. För övrigt ska man inte glömma att det i Burma sitter kvar bortåt 2500 politiska fångar, och att mycket litet har hänt än så länge. Kommer medierna att släppa intresset nu när Aung San Suu Kui är fri? Och vill det internationella marknadskrafterna, vars affärsmän börjar inta Burma, verkligen ha förändringar, något som också påpekas i SvD.