Drar Åkesson?

Passar det inte så är det bara att åka hem, sa SD:s partisekreterare under partiets landsdagar.

Han tog väl intryck av den beryktade löpsedeln från Expressen 1993 med texten Kör ut dem!

Frågan är vart man skall åka, om hemmet de facto är här. Hur många generationer bakåt skall man ha bott här för att få betrakta detta land som sitt hem?

Och eftersom Sverigedemokraterna inte anser att det passar med det mångkulturella samhälle som Sverige idag är, så bör väl de också åka hem. Frågan är, som sagt, hur många generationer bakåt vi skall räkna. Drar Åkesson? Och vart? Underjorden eller Lönneberga i Sagans land?

I övrigt är jag ganska övertygad om att SD kommer in i riksdagen. Allt annat vore konstigt. Man har tillräcklig organisation, rejält mycket pengar, en partiledare som inte är sämre än de andra partiernas, en väl utarbetad retorik, de värsta tokstollarna bortrensade (vilket behövs i alla nybildade partier) och ett rimligt sammanhållet partiprogram, som inte är så mycket mindre "realistiskt" än andra partiers.

DN:s ledare berättar idag att SD kännetecknas av "amatörism, nyckfullhet och inre strider". Det är säkert sant, men vad gäller nyckfullhet så är väl inte de övriga partierna så mycket mindre nyckfulla. Plötsligt gillar Moderaterna kollektivavtal, Centern kärnkraft, Kristdemokraterna kryddat brännvin (!!) och MP kramar EU. Men då kallas det förändringsbenägenhet förstås. Och amatörism? I de debatter Åkesson haft i teve med Sahlin och borgerliga politiker känns amatörismen ganska jämt fördelad.

Jag tror att SD bör bedömas med samma måttstock som man bedömer andra partier. Det räcker mer än väl. För mig framstår SD som ett parti bland de andra, som står för nästan allt som jag ogillar. En granskning av partiprogram ger tydligt vid handen att SD är den totala motpolen till MP. Det hedrar MP. Det mångkulturella samhället har, som alla andra samhällen, konfliktytor, men är det enda rimliga i en värld som krymper - dessutom har mångkulturen färgat Sverige så mycket att det vi tror är svenskt i själva verket är följd av just mångkultur.

Kan SD bli tredje största parti? Jodå. De övriga små partierna är ju så små, och lär förbli så i skuggan av sina blockledande kamrater. Blockpolitiken förlamar debatten, alla tankar utanför de av S och M godkända tonas ner om de kan skrämma väljare till det motsatta blocket. Det är därför vi inte har någon politisk debatt om till exempel sänkt arbetstid, stress- och konsumtionssamhällets avigsidor eller något annat som verkligen skulle kunna beröra människor. Utrymme skapas därmed för SD och deras profilfråga. Det vill säga det som Åkesson framför i dagens Aftonbladet. Och som säkert faller såväl vilsna gammelmoderater i Vellinge som konservativa LO-anslutna anti-sahlinska-cement-sossar på läppen.

Blir SD vågmästare kan det mycket väl bli så att moderater och sossar kan bilda regering "för landets bästa". Se bara hur Sahlin gled bort från uttrycket rödgrön opposition, under partiledardebatten, till uttrycket mittenvänster-alliansen... Hon ser väl sitt eget parti som mitten. Inom det borgerliga blocket ligger moderaterna idag närmast mitten, medan ytterflanken upprätthålls, på ett av moderaterna godkänt sätt, av Maud Olofsson vad gäller ekonomi, och Göran Hägglund när det gäller populism ("verklighetens folk" och dagens desperata utspel om att restaurangägare skall få krydda sitt brännvin som man vill, är bara en fortsättning på det gamla kravet "sänkt bensinskatt för vanligt folk").

Expressen, den där blaskan som 1993 hade löpsedeln "Kör ut dem!" - chefredaktören fick sparken så småningom - konstaterade i dagens ledare att SD osynliggör kvinnor mer än än burka gör. Bara tre inlägg - av nästan 200 möjliga - gjordes av kvinnor på deras landsdagar. Å andra sidan har en Berlusconi mest röststöd av kvinnor. Apropå märkliga politiska företeelser.