Sparken på Gotland

Jaha, så har den regering som mer än någon annan luckrat upp strandskyddet lyckats med att ta poäng på att man avskedar en landshövding som luckrat upp strandskyddet.

Det måste vara en guldklimp för Mats Odell. Två flugor i en smäll: låtsas värna något man inte värnar, och kunna sticka kniven i någon från oppositionen. Mats sov nog med ett litet leende i natt.

Nåja, hade jag varit statsråd så hade jag också avskedat en landshövding – från vilket parti det vara månde, även MP - som uttalat att man i vissa fall bör särbehandla direktörer för stora företag. Och, vilket jag generat tvingas medge, jag hade nog tyckt att det var en liten politisk knorr om det varit en moderat som sagt något sådant offentligt…

Men jag hade också haft ont i magen för jag vet hur stressande och obehagligt det är att ha journalister smygande runt husknuten, telefonerna ringande och jag anar hur jävligt det måste vara att reduceras till allmän spottkopp efter ett långt liv som kämpe:

Marianne är sjukvårdsbiträdet som blev förbannad över sakernas tillstånd, blev engagerad och uppoffrande gräsrot istället för att bara sitta vid köksbordet eller i tevesoffan och gnälla, drog igång MP lokalt långt innan partiet satt i riksdagen, slet bakom kulisserna i MP:s riksorganisation, alltid med stort hjärta och utan tanke på ersättningar. Hon var också den som, tillsammans med mig, var språkrör, ofta under svåra förhållanden, när partiet gjorde det omöjliga: kom tillbaka till riksdagen efter att valet innan åkt ur.

Hur som: Marianne agerade i denna fråga otillåtet och dumt i sin roll som landshövding och situationen blev ohållbar. Hon gjorde dessutom ingen pudel. Det sistnämnda hedrar henne mitt i tragiken. Marianne är inte sån som gör pudlar för att rädda sitt eget skinn, det var en av de sakar jag gillade hos henne när vi var språkrör.

Myten som nu sprids, att hon satt i knät på företagsledare och drack grogg på strandverandorna, tror jag inte mycket på. För det första dricker hon inte grogg, för det andra är också företagsledaren med tennisbanan förbannad på henne. Om ni inte läst hans ilskna brev till henne så finns det här! Gör det!

Nu skall det bli intressant att se vad som händer.

• Är det så att Marianne Samuelsson avskedas för att hon sett mellan fingrarna när det gäller strandskydd så lär fler landshövdingar sova dåligt om nätterna, kan jag tänka. Medierna lär se potentialen i detta ärende…

• Är det så att hon avskedas för att hon uttryckt sig klumpigt så är det nog många landshövdingar, generaldirektörer och företagsledare som skall vara oerhört glada för att samtal i bastun, på kräftskivan eller inom hemmets väggar inte blivit inspelade i hemlighet.

Det komiska i den här affären är alla de ansikten tillhörande allsköns etablissemang som nu med allvarliga miner ger sken av att fattiga och rika behandlas lika i vårt land, att detta är en så grundläggande princip att den står över allt annat. Så är det ju inte: man behandlas olika beroende på vem man är.

Det är skillnad om man är rik eller fattig, utbildad eller outbildad, verbalt skicklig eller tystlåten, känd eller okänd, svensktalande eller brytande på afrikansk språk, man eller kvinna. Man blir olika behandlad. Den som inte vet det lever inte i verkligheten. De enda som tjänar på att en sådan myt sprids är de välbemedlade och etablerade.

Är det något som gör mig förbannad så är det just detta: läkare, försäkringstjänstemän, bilförsäljare, jurister, politiker, murare och simlärare behandlar människor olika beroende på plånbok, ställning, kändisskap etc. Herregud, jag vet väl hur jag blev behandlad som okänd lantis med liten plånbok och med dåligt självförtroende och hur detta förändrades i takt med att jag varit med i teve och blev etablerad.

Som nämndeman i Kammarrätten såg jag dessutom på nära håll hur outbildade personer med taskiga advokater hade betydligt sämre chans än verbala personer med snitsiga advokater. Behandlas lika? De som hävdar att det är en genomgående princip i samhället hycklar. Men det innebär inte att en landshövding bör säga, ens i ett slutet rum, att det är okej att särbehandla folk efter status. Värderingen, som den tyvärr framförts i (klippta?) teveintervjuer vad gäller hur företagsägare bör behandlas för vår gemensamma välfärds skull, gör nog Marianne lämplig för andra uppgifter inom den moderatledda regeringen. Min tydliga minnesbild av Marianne är annars att hon, som politiker med inflytande i förhandlingar, mer än de flesta drev krav för hemlösa, utsatta och illa åtgångna

Jag fick förresten några frågor från min lokaltidning häromdagen och så här svarade jag:
1. Vad tycker du om Marianne Samuelssons uttalande om strandskyddet på Gotland?

Korkat att hävda att rika och viktiga personer skall särbehandlas. Men när det gäller strandskyddet är jag inte säker på att hon brutit mot den lagstiftning som faktiskt finns. Folk inbillar sig att svenska miljölagar är speciellt hårda, men det är en myt.

2. Påverkar hennes uttalandet miljöpartiet?

Nja, kanske. Men en landshövding får ju inte ta med sig sin politiska värdering till jobbet, en landshövding är tjänsteman, statens förlängda arm i länet. Det är därför jag inte skulle passa till den rollen.

3. Märkte du av dessa åsikter när ni arbetade tillsammans?

Nej, Marianne var den mest jordnära av de jordnära. Avskydde gräddfiler och rika fåntrattar som ansåg sig vara förmer.

4. Tror du allmänheten reagerat annorlunda om uttalandet kommit från en före detta moderat?

Ja, det hade väl uppfattats som fullt naturligt, moderaterna har väl generellt ogillat strandskydd och pläderat för de rikas rätt att betala sig företräde i allt från sjukvård och skola till privata öar.