Reinfeldts och Sahlins aftonbön: Gud, vi ber om ökad konsumtion...

Låt oss avveckla konsumismen Publicerad: 2008-12-30 06:00 Var och en inser nog det absurda i tillväxtsamhällets egen torftiga logik. Vi vare sig kan eller bör fortsätta som vi gjort. Vi står inför vägval. Låt oss avveckla den religion som kapat våra sinnen: ekonomismen. Om detta borde kyrkor, samfund och miljörörelse kunna stå eniga. I dessa dagar vore det intressant att höra vilka aftonböner Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin och de andra partiledarna ber. För även om de aldrig bett aftonbön tidigare så är de nog tillräckligt skakade för att göra det nu under finanskris och lågkonjunktur ... ”Gode Gud, vi ber att med­borgarna konsumerar så att hjulen börjar snurra, vi ber att alla spisar och kylskåp i vårt land må have­rera, vi ber att sängarna må brista ... Gode Gud, vi ber om att medborgarna konsumerar nya ­spisar, nya kylskåp och nya sängar. Ja, Gode Gud, vi ber om ökad konsumtion ...” Och de internationellt verksamma ekonomerna ber förstås också sina aftonböner: ”Gode Gud, gör så att alla föräldrar begraver sina ungar i nya kinesiska platsleksaker, gärna med kort livslängd så att de snabbt hamnar på soptipparna på det att föräldrarna måste köpa nya ... Vi måste ju rädda ekonomin!”. Låter det sjukt? Jo, men det är sjukt. Vi har byggt ett ekonomiskt system som utgår från idén om ständigt ökande konsumtion. Det stressar naturen, det stressar människan, det är förödande för vår livskvalitet. Det är en nåd att stilla bedja om att 2009 blir det år då politiker, ekonomer och samhällsdebattörer inser att det är tid för ett ärofyllt återtåg från konsumtionssamhället. Ökad tillväxt, och därmed vidhängande konsumtionshets, har förvandlats till ett mantra. Men i själva verket är idén om den eviga tillväxten något nytt i den idéhistoriska debatten. Det har funnits stor enighet hos såväl liberala som socialistiska och konservativa tänkare om att samhällsevolutionen kommer att driva oss vidare från tillväxt- och konsumtionssamhälle till utvecklingssamhället! Med ”utveckling” menas mänsklig utveckling. Liberalismens fader John Stuart Mill menade att den dag vi uppnått ett materiellt gott samhälle så ska det vara andra saker som får växa: den fria tiden, kulturen och det han kallade andlighet.Konservativa tänkare, som till exempel Staffan Burenstam Linder (m), skrev i slutet av 1960-talet att ”den ekonomiska tillväxtens dekadensperiod” skulle leda till allt ­absurdare idéer om ”upprätthållande av tillväxtmanin”. Skulle vi fortsätta att stressa fram ständigt ökad konsumtion skulle vi förstöra både miljö och människovärde. Han krävde omtänkande så att vi inte skulle hamna i ekonomiskt slaveri ”i de bokförda expansionsökningarnas namn”. Men det är i detta slaveri vi fastnat! Lyckas vi nu stanna upp och tänka efter så skulle den ekonomiska krisen verkligen kunna vara av godo. Den skulle kunna bli avstamp för nästa steg i samhällsevolutionen. Vi står nämligen inför vägval, mer konkret än på mycket länge. Antingen fortsätta med ledord som mer, fler, större och snabbare - eller varva ner, växla ner, ta in på en annan väg där vi ödmjukt tackar för den tillväxt som varit och sedan går vidare med att utveckla våra liv, vår kultur och vår förmåga att engagera oss i medmänniskor i stället för i prylar. Det gäller således att varva ner och växla ner. Inte att varva upp och växla upp. När jag talar om detta på offentliga möten, så känns det som om åhörarna nästan tappar andan. Kan man säga på detta sätt? Måste inte allt bli större och snabbare? Måste inte volymerna ständigt växa? Nej, det behöver de inte. Större och snabbare är inte detsamma som bättre. Låt mig provocera en aning: Det är kris när Volvo inte får sälja så många personbilar som man planerat - men vore det inte än värre om man hade fått sälja bilar som är på tok för energislösande? Det är kris för lastbilstillverkare om inte försäljningen ständigt ökar - men hade det inte varit värre om transportbehovet ständigt ökade? Kan det betecknas som kris för klädkedjorna om de inte får sälja mer kläder än förrförra året till svenska konsumenter - det är väl inte brist på kläder i svenska garderober? Är det mer kris om julhandeln minskat något, än om den ökar varje år? Svensk Handel oroar sig över att konsumtionen ”bara” ökar med 4 procent ... Men det innebär ju fördubbling på 18 år. Åttadubbling om 36 år. Och 16 gånger så stor konsumtion ytterligare 18 år senare. Var och en inser nog det absurda i tillväxtsamhällets egen torftiga logik. Vi vare sig kan eller bör fortsätta som vi gjort. Det är lika viktigt att inse detta, i ett land som vårt, som att inse att materiellt fattiga länder har reella behov av såväl materiellt som ekonomiskt växande. Det finns förvisso massor av områden även i vårt land som behöver växa - men att inbilla sig att detta är detsamma som att den totala tillväxten ständigt måste öka, är feltänkt. Den finanskris som nu ackompanjerar klimat- och miljö­krisen skulle verkligen kunna vara avstamp för ett omtänkande. Avstamp för ett värdigt återtåg till sans och måtta. I vardagen betyder det att vi må lära oss att leva på det sätt som vi lärde oss en gång som små: spara först, köpa sedan. Det är mycket skönare att titta på en tv som är betald än en som ska betalas medan den blir allt mer omodern. Det är en härlig känsla att längta efter något innan man köper det. För att inte tala om att den som, i möjligaste mån, sparar till det som ska köpas inte åker dit på spontanköp som uppmuntrats av erbarmlig reklam som riktar sig till våra maggropar i stället för våra hjärnor. Själv är jag utshoppad, känner avsmak för de groteska köpladorna och vägrar handla varumärken som i sin reklam behandlar mig som vore jag korkad. Genom att fästa oss vid - i stället för att frigöra oss från - ett alltmer stressat ekonomiskt tänkesätt är vi inte bara på väg att föröda vår jord, vi är också på väg att reducera oss själva till ekonomiska varelser. Men vi är större än så: vi är biologiska, sociala, kulturella och, om ni så vill, andliga varelser. Men låt oss då uppträda som sådana och ta stegen från konsumtions- och tillväxtsamhället till utvecklingssamhället! Låt oss avveckla den religion som kapat våra sinnen: ekonomismen. Om detta borde kyrkor, samfund och miljörörelse kunna stå eniga. Birger Schlaug, fristående debattör och före detta språkrör för miljöpartiet redaktionendagen.se