lördag 3 augusti 2024

Kamala Harris - låg entusiasm v/s förskräckelse

Jill Stein, Green Party. Harris och Trump.


Presidentval i USA. Glädjefnatt har florerat, inte minst i svenska medier, över att Kamala Harris nu lär bli demokraternas kandidat. Fnattet bygger kanske mest på att Joe Biden stigit åt sidan och att alternativt till Trump säkerligen inte blandar ihop Zelenskyj med Putin när hon ska tala. Och, förstås, att Harris är kvinna och definieras som svart, vilket i USA anno 2024 är ett stort steg.

Jag har fått en del mejl och annat som undrar varför jag är så tyst i den här frågan. Skälet är att jag inte är ett dyft entusiastisk. Republikanerna har urartat totalt, men att känna entusiasm inför Demokraterna är mig främmande. Det ligger, som jag uppfattar det, något i republikanernas kritik om att Demokraterna är en stat i staten. Även om det ligger mer i Demokraternas kritik av de nya Trump-republikanerna.

Hela det amerikanska valsystemet bygger på demokratiskt underskott där visserligen rösterna räknas mangrant men där antalet röster till groteskt stor del beror på antalet dollar som kampanjerna tillförts och hur pinsamt ovederhäftig reklam i kommersiell teve, radio och sociala medier slagit.

Den som får 30 procent av medborgarnas röster kan bli president med på tok för mycket makt. Att hela systemet dessutom är riggat, och till stor del administrerat, av de två stora partierna är en form av korruption. Andra partier, som Green Party, har ingen chans, de hålls utanför debatter, ges inget utrymme. Som om det verkade i Ryssland och inte i det som betraktas som demokratins stormakt.

Systemet har spottat ur sig en president, numera presidentkandidat, som ljuger, mobbar och ter sig som vilken diktator som helst. I USA råder onekligen en, på många sätt, sketen politiska kultur. Uppbackad av ekonomiska intressen, religiösa fundamentalister och ett system där folkbildning är ett främmande begrepp. Men också med hängivna supporters, mer hängivna än moderater och sossar och annat är i vårt land...

Inför skrivandet av min bok Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac ägnade jag mig med kärleksfullt intresse av att verkligen begripa mig på USA. Ett så modernt men ändå så totalt omodernt land... I det moderna landet USA, med flest Nobelpristagare och massor av kunskapstyngda universitet, dräller det av föreställningar och förhållanden som är så obegripliga.

4 av 10 amerikaner menar att Gud skapade människan för mindre än 10 000 år sedan. Fler än 100 människor dör varje dag till följd av skjutvapenvåld. En av tio amerikaner har aldrig varit utanför sin egen delstat. Av landets 330 miljoner människor sitter 2,3 miljoner i fängelser, det är ungefär 1 procent av alla vuxna – en fjärdedel av världens alla fängslade finns i USA. Behöver jag säga att fängelsebranschen till stor del är privatiserad? Eller att det finns 1800 olika tankesmedjor i USA… Stora bidrag kommer från läkemedelsindustrin, försäkringsbranschen, vapenindustrin eller enskilda miljardärer. Ska vi kalla de sistnämnda för oligarker...? De styr genom kapital och är förknippade med den politiska makten.

Kamala Harris då? Hon är del av ett system, precis som Obama var del av systemet. En del skulle säkert utvecklas till det bättre, för många människor i USA, med henne som president. Samtidigt har den politiska tillsättningen av domare (sådant sker ju inte bara i det vi kallar auktoritära stater) sett till att konservativa värden är grundmurade i systemet. Och när det gäller USA:s sätt att med militär styra och ställa i världen lär det inte bli någon skillnad med Harris. Trumps oberäknelighet mot Harris beräknelighet...

Klimat och miljö då? Trump vore åtskilliga steg tillbaka. Rent sabotage mot alla globala målsättningar.

PS!
Under kalla kriget (1946 – 1989) genomförde USA 130 interventioner, vilket är mer än 3 per år. Efter kalla kriget – ofta med motivet att demokratisera ett land och byta regim – är snittet 4,6 per år.

Siffrorna kommer från en studie inom ramen för The Military Intervention Projekt (MIP) vid Center for Strategic Sudies, Tuft University USA.

Det mest skrämmande är inte antalet. Utan resultatet. Vi har sett det i Afghanistan och Irak. Men studien visar att de allra flesta interventioner varit kontraproduktiva, bidragit till större osäkerhet och nya krig. Kort sagt misslyckande. Som kostat amerikanska liv, urholkat statskassan, saknat brett stöd hos den amerikanska befolkningen och nu starkt bidrar till att USA är på väg att krackelera.Vilket är förfärande.

PS II: För att lätta upp stämningen kan konstateras att ett fotbollslag i Allsvenskan tagit klar ställning för Kamala Harris! Kolla youtube här!