Så har jag då läst min första bok av Peter Handke. Berättelse om ett liv. Det var en besvikelse, är tacksam att den bara var på 77 sidor. Och då ska ni veta att jag sett fram mot läsning. Varit verkligen nyfiken. Anser att musik, litteratur och konst inte med automatik skall förkastas därför att skaparen eventuellt har korkade eller rent av vedervärdiga åsikter. Boken handlar om författarens mor och hennes väg mot självmord. Märkligt nog fanns det en tjock ogenomtränglig hinna mellan modern och mig som läsare. Mellan författarens ord och mig också. Jag är helt oberörd. Ointresserad. Möjligen kan konstateras att författaren hanterar långa meningar, med bisatser i bisatser, på ett korrekt men stelbent sätt.
Men Akademien är förlåten för sitt val - valet av Olga Tokarczuk förlåter det mesta av synder. Ska ge mig på en ny av Handke om någon vecka, trots allt.
I övrigt läser jag Vi for upp med mor av Karin Smirnoff - en lysande bok som berör och som helt saknar grå hinna.
Hennes första bok - Jag for ner till bror - är den bästa boken jag läst i år. Ett fantastiskt hantverk som berör. Nästa år kommer hon ut med Sen for jag hem. Jag läntarr redan!
 |
| Julklappstips nr 1! |
