Gustav Fridolin avgår. Nytt manligt språkrör skall väljas. De må titta åt samma håll, Magnus P Wåhlin och Per Bolund, men det har ändå två helt olika profiler.
Skall strategin fortsätta med att språkrör i första, andra och tredje hand skall vara språkrör för den löfvenska regeringen - denna gång med politik som till stora delar härrör från C och L - så är Per Bolund rätt val.
Skall man återupprätta MP:s ideologiska och sakpolitiska profil så är Magnus P Wåhlin definitivt rätt val. Dels för att han betonar helheten i grön ideologi - inte minst de solidariteter som ideologin bygger på och som kommit helt bort i fokuseringen på laddstolpar och liknande - dels därför att han har fördelen att inte sitta i regeringen och därmed slipper känna sig tvingad att vara mer lojal med den än med sitt parti.
Ska kommunpolitiker i MP klara nästa val är Magnus alternativet. Ett val ytterligare efter sådan utslätning som pågick förra mandatperioden innebär att partiet riskerar att tappa än mer platser och därmed också tappar fortfäste i landet som helhet.
Jag träffade Magnus första gången då jag samtalade med honom i SVT:s En bok, en författare där jag var programledare. Djupt imponerad var jag. Och jag var ganska tuff i utfrågningen. Imponerad av lugnet, tryggheten, övertygelsen.
Flera år har gått sedan dess och jag har inte blivit mindre positiv. Magnus tycks bottna djupt i grön ideologi, förstå vikten av en strategi där man både driver opinionsbildning och det praktiska demokratiska hantverket - sånt där som jag tjatade om till leda när jag var språkrör. Sedan må många partister anse att Per Bolund är hur duktig som helst som statsråd. Men som språkrör krävs något helt annat. Åtminstone om man vill överleva som parti och ha modet att driva grön politik grundad på den skattkista där grön ideologi finns lagrad. Öppna locket, driv opinion, räta på ryggarna och våga. Nu!
